31 maj 2012

Mina krämpor

Idag har jag pratat med en sjukgymnast om både min onda fotled och mitt onda knä. Nästa fredag har jag fått en tid på sjukgymnastiken. Fotleden är något bättre nu men mitt knä gör ont när jag belastar det. Jag känner inte av det när jag går på slätt underlag men när jag går i trappor gör det ont. Värst är det när jag går nerför en trappa men det gör även lite ont när jag går upp. Jag har lite krämpor just nu. Fast om jag ska vara ärlig har jag nog lite krämpor mest hela tiden. Det varierar bara vad som för tillfället är värst.

Under flera år har jag haft en förhårdnad på en lilltå som jag inte fått bukt men hur mycket jag än har försökt. Förhårdnaden har blivit en liktorn och den gör ont vilka skor jag än har på mig. Med tiden har förstått att jag behöver ha professionell för att komma tillrätta med min tå. Här där jag bor finns ingen privat fotvårdare men pedikyr kan man få och det är ju inte riktigt vad jag behöver. När jag ändå var på gång ringde jag vårdcentralen för att höra mig för om möjligheten att få komma till landstingets fotvårdare.

Sköterskan jag pratade med sa att man ska ha remiss från läkare för att få fotvård. Så långt hade jag förstås inte tänkt och jag var ju till doktorn med min fotled så sent som i måndags vilket jag berättade. Sköterskan sa då att hon skulle höra med fotvården ändå. Vid tolvtiden ringde fotvårdaren och undrade om jag kunde komma klockan halv fyra idag. Jag blev förstås jätteglad. Det finns helt klart fördelar att bo på en liten ort där folk känner till varandra. Vissa saker kan ordnas otroligt snabbt och enkelt.

Min tå är mycket bättre efter behandlingen jag fick idag!

30 maj 2012

Förbereder mig

Sommaren låter vänta på sig och det har varit allt annat än sommarvarmt ute idag. Jag vet att man inte kan göra något annat åt vädret än att klaga på det så det borde inte störa mig så mycket som det faktiskt gör. Mitt humör kan verkligen konsten att sjunka på grund av vädret och känslig som jag är påverkar mitt humör hur jag känner mig i kroppen.

Idag har jag varit ledig från jobbet och även om det inte ens är in närheten av sommar så kan man förbereda sig för den. Jag har varit och shoppat lite inför sommaren. Butiken jag brukar handla på är inte så stor och det många gånger kommer det bara ett plagg i varje storlek. Orten jag bor på är liten så det kan inte vara på något annat sätt.

Det är lite si och så med färgåtergivningen på min kamera så jag fick ta ganska många bilder innan det blev någorlunda likt verkligheten. Det jag har inhandlat idag är ett par svarta korta byxor och en kortärmad rosa rosaradig topp. Dessutom köpte jag ett par orangea korta byxor och en långärmad topp som är transparent. Den passar till båda byxorna.

Nu är det bara att invänta sommaren!




29 maj 2012

Kanske ”bara” biverkningar?

Jag har för vana att aldrig läsa listan på biverkningar på mediciner jag använder. Det beror nog mest på att jag har fått för mig att jag kanske känner av någon biverkning bara för att jag vet att man kan få den. Vad jag däremot brukar göra är att läsa om biverkningar om jag känner av något som inte är riktigt som det borde vara. För några år sedan tog jag Modiodal mot trötthet under en period. Jag hade ordinerats två tabletter. En på morgonen och en mitt på dagen. Eftersom min trötthet brukade komma på eftermiddagen tog jag under en ganska lång tid bara en tablett ett tag före lunch och jag tyckte mig ha väldigt bra effekt av medicinen.

Efter en tid tyckte jag inte att den hade någon verkan så då började jag ta medicinen som jag hade ordinerats. En på morgonen och en mitt på dagen. Varje dag när jag kom hem från jobbet blev jag illamående och efter ungefär en vecka kom jag på att det kanske kunde vara en biverkning och visst fanns illamående med som biverkning. Så jag slutade ta den då en tablett inte hade någon verkan. Sedan jag började jobba halvtid har jag varit förskonad från den hemska tröttheten som jag hade för några år sedan. Visst blir jag trött ibland men inte alls på samma sätt som jag blev tidigare.

Under en tid har jag tyckt mig vara onormalt trött ganska ofta men jag har inte tänkt så mycket på den saken. När jag var hos doktorn för min fot igår läste han om biverkningar på de mediciner jag har för att se om det kunde vara någon biverkning som kunde ha med saken att göra men han hittade ingenting. Idag har jag varit fruktansvärt trött och jag har mer eller mindre vilat sedan jag kom hem från jobbet. För ett tag sedan piggnade jag till en aning och då slog det mig att jag skulle kolla om trötthet finns som biverkning på Detrusitol som jag har använt drygt en och en halv månad. Och visst finns det med som en ganska vanlig biverkning.

Där har jag kanske en förklaring till den ”oförklarliga” trötthet som jag haft ett tag. Jag minns inte riktigt hur länge jag har varit tröttare än normalt men det skulle kunna stämma. En annan sak som fanns med som biverkning är att man kan samla på sig vätska i kroppen och till exempel få svullna fotleder. Det har jag och även om jag inte har vägt mig på några veckor känns det som om jag har gått upp i vikt trots att jag inte ätit vare sig mer eller onyttigare än vanligt. Jag som v varit så glad över att min nya medicin funkat så bra. Den kanske inte alls är bra för mig. Nu ska låta bli att ta den under en tid för att se om trötthet och svullnad ger sig.

Det kanske ”bara” är biverkningar av medicinen…

28 maj 2012

Bortblåst

Värmen och det vackra vädret vi hade på dagen är bokstavligen bortblåst nu. Det har blåst isande kalla vindar idag och det blåser fortfarande hårt. Jag hade motvind när jag gick hem från jobbet och det var riktigt jobbigt att gå hem i den starka vinden. Det är tur att jag har så nära hem. Igår berättade jag om att jag har haft ont i en fot hela helgen. När jag steg upp kändes det lite bättre men jag hade inte varit lång stund på jobbet innan det började göra rejält ont igen. Eftersom jag inte vet vad som hänt och jag är inne på tredje dagen ringde jag till vårdcentralen och jag fick komma dit bara en halvtimme senare.

Doktorn tittade på min fot och tryckte både här och där på foten och på vaden. Han sa att allt verkade vara i sin ordning och det såg ut att vara en helt vanlig stukning. Jag sa att jag med tycker att det ser ut som en stukning men att jag inte har stukat foten. Det borde jag ju ha känt. Troligen är det helt enkelt så att mina fotleder är mer än lovligt otränade. Jag promenerar nästan ingenting på grund av de begränsningar min MS medför. När jag ändå var hos doktorn berättade jag om problemen med mitt ena knä och han undersökte även det. Han kunde inte känna något onormalt där heller. Jag sa till honom att det nog är så att bäst-före-datum har gått ut på mig.

Det enda jag kan göra är att vara försiktig med foten och låta den få den tid den behöver för att läka. Doktorn tyckte även jag skulle ta kontakt med sjukgymnastiken. Numera behöver man inte ha remiss från läkare för att komma dit så i morgon ska jag ringa och be att få komma dit. Hoppas jag har tur och får komma ganska snabbt. Jag behöver få ett träningsprogram för både fot och knä. De yoga-övningar jag brukar göra kan jag inte göra som det är nu. Mina ambitioner från förra veckan får alltså ligga på is ett tag. Men isen på sjön här ute den är i alla fall bortblåst. Det är inte bara värmen som farit sin kos…

27 maj 2012

Äntligen!

Under veckan som gått har jag inte haft tid för bloggen. Anledningen till det är mycket trevlig. I måndags kom nämligen sonen och mitt underbaraste lilla barnbarn på besök. Det har varit toppenroligt att ha dem här så många dagar. Igår morse åkte de och då blev det väldigt tomt och tyst här hemma. På eftermiddagen var jag och en väninna och fikade tillsammans. Det har gått hela tre veckor sedan vi gjorde det senast. Förra helgen var jag inte hemma och helgen före det var hon bortrest. Igår kväll satt vi hemma hos mig och tittade på melodifestivalen. Vi blev båda minst sagt exalterade över att vårt svenska bidrag tog hem segern!

I mitt förra inlägg skrev jag om att jag var tvungen att försöka ta mig ur den onda cirkeln jag varit i under en tid. Den kvällen var sonen och barnbarnet på besök hos min exman och jag tog mig i kragen och tränade lite även om det tog emot. Torsdag och fredag blev det ingen träning av eftersom de var här. Efter middagen i fredags lekte jag med barnbarnet på golvet en lång stund. När jag skulle resa mig upp hände något i min högra fotled och under kvällen blev den svullen och jag fick mer och mer ont i den. Jag har fortfarande ont i fotleden men svullnade är borta.

Vad som egentligen hände i fredags fattar jag inte. Några övningar som frestar på foten kan jag inte göra. Förutom det här med fotleden så har jag haft lite problem med mitt högra knä. Jag känner mig alltså en aning skröplig just nu. Men det ger sig säkert. Idag har det varit helt underbart väder och jag har varit ute flera timmar. När det var som varmast visade termometern hela 21 grader. Löven har inte slagit ut men de är på god väg. Det finns lite snö kvar där de största drivorna varit men isen på sjön utanför mitt hur har försvunnit. Äntligen!

Så här såg det ut igår kväll

Och så här ser det ut nu

23 maj 2012

Fast i en ond cirkel

Att hamna i en ond cirkel är väldigt enkelt. Att ta sig ur den är betydligt svårare. Jag har hamnat i en ond cirkel som jag måste försöka ta mig ur. Jag har varit tröttare än vanligt under en tid. Det har gjort att jag inte har tränat som jag borde. När jag inte tränar som jag borde blir jag bara än mer trött och orkeslös. Den onda cirkeln är ett faktum.



Nu måste jag bryta mig ut ur den hur tungt och jobbigt det än känns. Jag tror inte det är särskilt skadligt att pressa sig själv lite extra om det är för en så god sak som träning. Det är trots allt så att man i längden orkar mer om man tränar mer. Mest av allt har jag lust att slå mig ner i soffan och bli sittande där tills det är dags att gå till sängen.

Jag skulle verkligen behöva någon som kunde pusha på mig lite. Någonstans inom mig har jag motivationen. Tyvärr verkar den ha gömt sig på en väldigt svåråtkomlig plats och den leker kurragömma med mig. Ibland visar den sig och lika snabbt är den borta igen. Genom att skriva om det här kanske jag kan anstränga mig lite extra för att hitta den…

20 maj 2012

Våren är sen

Under långhelgen har jag haft förmånen att få njuta av en liten gnutta vår. En stund efter jag hade skrivit mitt inlägg igår trotsade jag blåsvädret och gick ut på tomten utanför min pappas hus. Jag tog med mig kameran i fall jag skulle hitta något att fotografera.  Resultatet blev mycket magert. När jag förde över mina bilder till datorn och kunde se dem i större format visade det sig vara än sämre än jag trodde. Det blev bara två bilder kvar som jag kan publicera och egentligen är jag bara nöjd med den som visar syrenens blad som börjat slå ut. Våren är tyvärr ovanligt sen både där min pappa bor och där jag bor…



19 maj 2012

Lite egentid

Nu har jag en liten stund alldeles för mig själv och jag passar på att skriva ett inlägg i bloggen. Sedan i onsdags är jag på besök hos min pappa och då blir det förstås inte så mycket egentid som jag är van vid. Pappa har åkt för att titta till stugan som ligger ungefär en mil bort och jag valde att stanna "hemma" under tiden. Huset där min pappa bor är inte hemma på riktigt för mig eftersom jag aldrig har bott i det huset själv. Mina föräldrar flyttade in i det efter jag blev vuxen.

Idag blåser det förfärligt mycket här och det känns inte det minsta lockande att gå ut. Hade det inte blåst så mycket skulle jag ha gått ut och sett mig omkring på tomten. Våren är lite sen även här men det finns ingen snö kvar och träden har små fina musöron. Det är riktigt trevligt att få en liten försmak på våren. När jag kom med bussen i onsdags satt jag och log för mig själv när jag såg träden skifta i grönt. Att se naturen komma till liv är lika fantastiskt varje år. Det blir till och med bara bättre för varje år!

16 maj 2012

Att vakna av sig själv

Att vakna av sig själv är det allra bästa sättet att vakna på. Inte de gånger man vaknar mitt i natten eller alldeles för tidigt förstås. Jag har sovit som en stock i natt och jag vaknade av mig själv ungefär en kvart innan den tid jag hade ställt som väckningstid idag. Det var helt perfekt. Egentligen gillar jag inte att ställa klockan när jag är ledig men oftast gör jag det ändå. Bara för säkerhets skull.

Min morgon har varit lång och fridfull. En riktigt perfekt morgon. Nu ska jag sluta ”lata” mig och sätta i gång att packa. Under helgen ska jag åka på besök till min pappa. Bussen jag ska åka med går fem över ett om den följer tidtabellen. Resan är bara drygt arton mil men den tar ändå fyra och en halv timme eftersom det är några lite längre stopp under vägen.

Att åka bort är trevligt men ändå lite jobbig. Jag blir alltid så fasligt trött av att resa trots att jag bara sitter still. Eller kanske jag blir mest trött för att jag sitter så still. En annan sak som är jobbigt med att resa bort är att bestämma vilka kläder som ska med. Min resa går till Norge och de har nationaldag i morgon och på nationaldagen ska man vara finklädd. Jag har som vanligt lite beslutsångest…

Sist men inte minst vill jag visa en bild på den fina blomman jag har i mitt sovrumsfönster. På bilden syns även lite av mina nya sovrumsgardiner. Jag är nöjd med dem!

15 maj 2012

Vårkänslorna kom

Det är bara tisdag idag och jag har redan gjort min arbetsvecka. Jag kan lova att det inte alls känns dumt att det är så. Den senaste tiden har jag inte känt mig i någon vidare form så jag behöver verkligen den extra ledighet jag får nu. Idag var jag kvar på jobbet längre än jag brukar på grund av ett informationsmöte som jag ville vara med på. När jag kom hem från jobbet var jag jättetrött och det tog flera timmar innan jag orkade göra min mat. Mina krafter var helt enkelt helt slut.

Min soppåse var full och det kändes nästan oöverstigligt jobbigt att gå ut med soporna. Jag fick säga till mig själv på skarpen för att jag skulle göra det. På grund av vitlöken jag använde i maten var det nödvändigt att gå ut med soporna. När jag kom ut upptäckte jag att det var helt underbart skönt ute. Jag fick faktiskt lite extra energi av den korta lilla turen ut. Hade det funnits en bänk att sitta på skulle jag ha satt mig en stund där ute och bara njutit. Solens strålar värmde och det var helt vindstilla. Några fåglar kvittrade vacker en bit bort. Det var så fridfullt och fint.

Vårkänslorna kom…

14 maj 2012

Det kan bara bli bättre

Det var verkligen ingen trevlig start på dagen denna måndag. Att det är måndag stör mig inte nämnvärt men vädret har stört mig idag. Jag vet att det inte tjänar något till att klaga på vädret men jag måste få göra det ändå. När jag steg upp i morse och tittade ut genom fönstret snöade det för fullt. Snön var blöt men den hade ändå lagt på bilrutan på bilen jag såg utanför mitt fönster. Det nästa jag gjorde var att titta på termometern. Den visade två grader ”varmt”. Dubbelsuck!

När jag var klar för att gå till jobbet övervägde jag ett tag att ta handskar på mig. Men jag bestämde mig för att våga vägra. Jag har mindre än tvåhundra meter till mitt jobb och det är faktiskt den 14 maj idag. Inte nog med att det var regnblandad snö det blåste dessutom ganska mycket. Jag pustade ut när jag kom innanför dörrarna på mitt jobb. På den korta stund jag var ute hann mina jeans bli fuktiga och mina händer var iskalla. Inte var det någon bra start på dagen och på veckan.

Nu kan det bara bli bättre!

13 maj 2012

Omöjlig ekvation

Att få både tid och ork att räcka till är en omöjlig ekvation för mig. Jag har förstås precis som alla andra tillgång till 24 timmar per dygn. Det jag inte har tillräcklig tillgång till är orken. Helgen sjunger på sista versen och jag skulle behöva minst en dag till för att hinna med det jag hade haft lust att hinna med under helgen. Så här är det alltid så jag borde vara van men jag vänjer mig aldrig. Jag vill helt enkelt för mycket. Det är något både är på gott och ont. Visst är det bra att jag vill en massa men det är alltid lika frustrerande när jag inte ”hinner” allt. På det stora hela har helgen ändå varit bra.

 På fredagskvällen hade jag några goda vänner på besök. Vi åt ost och kex och drack lite vin och hade en trevlig kväll. Det är så otroligt underbart att ha riktigt gamla goda vänner. Jag har känt dem i evigheter. Varje gång vi träffas är det som om det vore igår. Vi börjar bara om där vi slutade sist och vi pratar om allt möjligt. Under natten till lördagen blåste det massor och det gjorde det under hela dagen igår också. Det var allt annat än varmt. Men hur det än är så smälter snön så sakteliga. Än ligger isen på sjön utanför mitt hus och jag längtar tills den försvinner så jag får se vattnet.

Igår gick jag och en väninna på café och där blev vi sittande i nästan två timmar. Att min tid inte räcker till beror antagligen till viss del på att jag prioriterar att umgås med mina vänner framför att vara hemma och göra ”nytta”. Den prioriteringen har jag inte för avsikt att ändra på. När jag kom hem från den långa fikastunden var det mat och disk som stod på schemat. Kvällen tillbringade jag för mig själv i soffan. Idag åkte jag iväg och handlade och det blev betydligt tyngre än jag hade tänkt mig så jag var helt knäckt när jag hade kånkat upp mina påsar. Att jag aldrig lär mig!

Efter att ha vilat ganska länge var det så dags för dagens middag. Jag stekte revbensspjäll och gjorde en färggrann confettisalsa och en kall sås att ha till. Det hela blev både vackert och gott. När jag satte mig för att äta tänkte jag på att jag skulle fota min mat och lägga ut en bild här på bloggen men jag var alldeles för hungrig för att ta mig tid till det. Istället har jag lånat en bild på den mat jag lagade från Coop’s hemsida och om du klickar på bilden kommer du till receptet. Det här var mat i min smak. Nu ska jag gå till köket och ta hand om disken. Sedan är kvällen fri…

11 maj 2012

Lite grönt

Våren verkar vara på väg här även om den är en aning tvekande. Igår eftermiddag var jag och fick sommardäck på bilen och när jag kom ut från verkstan sken solen och det var så där underbart vårvarmt. Det sköna vädret höll i sig hela kvällen. Det har börjat titta fram små gröna grässtrån men man får titta ordentligt för att se dem. När våren väl tar fart brukar det gå fort så jag känner förtröstan.

I onsdags köpte jag mig ett par knallgröna byxor och idag hade jag på mig dem på jobbet. Byxorna har lite kortare ben och är nog tänkta för sommaren men det funkade utmärkt att ha dem nu när jag hade stövlar på mig. Jag fick en del kommentarer över mina färgglada byxor. Att jag har så starka färger hör inte till vanligheten men när jag såg byxorna föll jag direkt. Varför ska man alltid se som man brukar?

Jag har tagit x antal foton på byxorna med båda mina kameror men fotona lyckas inte återge den färg de har. Färgen är mer gulgrön än bilden visar och betydligt skarpare. Synd att det inte blev rätt färg men du får använda din fantasi!

9 maj 2012

Likadant varje gång

Sedan två år tillbaka har jag hjälp med städning. Jag har om man så säger en egen ”Rut”. Det gick väldigt lång tid mellan att jag började tänka på att jag skulle skaffa hjälp och att jag gjorde slag i saken. När man sedan barnsben har lärt sig att man ska städa själv så är det inte något lätt steg att ta. Sista gången jag själv torkade golven i min lägenhet tog det en hel vecka för mig att göra det. Den sommaren ägnade jag hela min första semestervecka åt att städa. Det är allt annat än vettigt att göra så och då förstod jag att jag borde skaffa hjälp.

Igår ringde jag för att boka tid för nästa städning. Det var inte lätt att hitta en tid inom rimlig framtid som passade både för mig och för hon som städar hos mig. Först verkade det som om jag skulle behöva vänta så länge som tre veckor. Men så såg hon att hon hade ett hål i sin almanacka på morgonen i morgon så vi spikade den tiden. Under dagen och kvällen har jag ”förstädat” lite. Jag plockar undan sån som ligger framme och stuvar in lite här och där. Nu är jag nästan klar och det börjar se riktig prydligt ut här hemma.

Grejen är bara just det att jag stuvar in saker lite här och där. Sakerna hamnar kanske inte riktigt där de ska vara. När jag ”förstädar” har räcker vare sig tid eller ork för att jag ska göra det ordentligt. Sen plockar jag fram vart efter jag behöver det jag stuvat undan och ingenting blir någonsin ordentligt gjort. Det är precis likadant varje gång jag får det städat och jag kommer aldrig riktigt i fas. Men det är nog inte meningen att man ska komma i fas och bli färdig med allt. Tänk så tråkigt det skulle blir. Skämt åsido…

I morgon när jag kommer hem från jobbet kommer jag att mötas av doften från nytorkade golv. Det är en otroligt lyxig känsla. Jag brukar sätta mig en stund på stolen jag har i hallen och bara le för mig själv innan jag går in i köket och gör kaffe. Jag ser redan fram emot det!

8 maj 2012

Fuskar ibland

Varannan dag ger jag mig själv en spruta med min bromsmedicin. Det har jag gjort sedan hösten 1995. Att ta den där sprutan är något jag aldrig blir riktigt van vid och det känns lika motigt varje gång. Jag gruvar mig förstås inte på samma sätt som jag gjorde i början men det är ändå jobbigt att ta den. Första tiden var jag troligt noga och missade aldrig en enda dag när jag skulle ta sprutan. De senaste åren har jag blivit mer slarvig av mig. Ibland händer det att jag kommer på att jag har glömt att ta min medicin när jag har gått och lagt mig och då stiger jag inte upp och gör det utan låter det vara till nästa kväll. Andra gånger händer det att jag ska bort en kväll när jag ska ta sprutan och då skjuter jag också upp det till nästa dag. Jag fuskar alltså ibland. Ärligt talat fuskar jag kanske lite för ofta.

Det har hänt att jag har funderat på att sluta använda medicinen men jag vågar inte göra det på grund av att jag är rädd att det kan leda till att jag blir sämre i min MS. Som jag önskar att det fanns en tablett jag kunde ta istället. Det händer ofta att jag får ont där jag stuckit mig själv. Idag har jag till exempel ont på magen där jag stack mig igår. Det är det som är anledningen till att jag skriver om det här just idag. Vissa gånger blir det dessutom stora röda märken som sitter kvar jättelänge. Visserligen är det för det mesta bara jag själv som ser dem. Men när det är sommar är det en annan sak. Har jag bikini eller shorts på mig så syns märkena jag har på min mage och mina lår. Det kan hända att det är något som andra inte tänker på men jag tänker på det och det gör att jag inte känner mig bekväm.

Nu till något som är betydligt trevligare än mina sprutor. Solen skiner och jag har min balkongdörr öppen. Ute hör jag vatten som droppar, fåglar som kvittrar. Nyss hörde jag ljudet av en motorcykel som körde förbi. Våren är nog på väg trots allt även om det går väldigt sakta det här året...

7 maj 2012

Duger som jag är

Just nu har jag väldigt svårt att komma mig för att göra någonting. Jag gör bara det jag absolut ”måste” göra. Med det menar jag det där vardagliga som vi alla har. Egentligen är det dumt att kalla det för måsten för då låter det väldigt negativt. Jag vet inte hur det är för andra men ordet måste har en negativ laddning för mig. I vilket fall är det så att när jag har gjort det där som jag ”måste” göra så gör jag inte mer.

När jag sitter här och skriver känner jag att jag är lite dömande mot mig själv för att jag är så passiv. Det borde jag inte vara för det leder inte till något positivt. Nu ska jag alltså försöka ändra mitt tänkesätt. Livet går ju i vågor och just nu kanske jag behöver vara passiv. Då ska jag tillåta mig att vara passiv istället för att anklaga mig själv för att jag är det. Just nu accepterar jag att jag är inte vill göra något.

Jag duger som jag är just nu…

5 maj 2012

Vill ha vår!

Tro det eller ej men bilden togs alldeles nyss från min balkong. Den här segdragna vintern suger verkligen musten ur mig.

Jag vill ha vår!

3 maj 2012

Anledning att vara nöjd

Efter min fem dagar långa ledighet var det så dags att jobba idag. Jag gillar att jobba så jag har absolut inte gruvat mig för det. Men arbetsdagen var ovanligt seg och jag var glad när den tog slut. När jag kom hem var jag trött som bara den. Borde inte ha blivit så trött efter att ha varit på jobbet i fem timmar. Men idag blev jag alldeles ovanligt trött och slut. Dagar som den här suger verkligen musten ur mig. Att vädret är bedrövligt gör inte saken lättare. Våren verkar vara på frammarsch överallt utom just här. Tittade på termometern innan jag satte mig vid datorn och den visade tre grader ”varmt” dessutom har det kommit flera snöbyar under eftermiddagen. Gissa om det är lätt att hålla sig för skratt?

Nu till något som trots allt har fått mig att bli på lite bättre humör. I somras blev jag Världsförälder och då och då får jag ett mail eller ett brev från unicef. Efter maten låg jag och vilade på soffan en stund och då öppnade jag det senaste brevet jag fått. I det brevet fanns en uppräkning av allt ”jag” gör. Jag kämpar nämligen för ALLA barn i hela världen och ”jag”

forskar och uppfinner
avskaffar skolavgifter
pressar inköpspriser
utbildar polis och rättsväsende
pratar med presidenter
ändrar lagstiftningen
förhandlar med gerillaledare
utrotar sjukdomar
bryter farliga traditioner
finns på plats i varenda katastrof
hjälper barn oavsett vem som styr landet

Jag har faktiskt anledning att vara nöjd med allt ”jag” gör!

2 maj 2012

Som en fånge

Ibland händer det att jag tänker på mig själv som en fånge. Fångvaktaren heter MS. Det kanske låter märkligt men det är precis så det är. Var enda dag finns det saker som jag vill göra och inte kan göra på grund av att jag sitter i ”fängelse”. Ja, jag vet allt det där om att det är så att man ska se möjligheterna istället för att se hindren. Men faktum är att det är helt omöjligt att inte se hindren. Visst har jag vant mig efter alla dessa år men det går inte en enda dag utan att jag känner mig hindrad av min sjukdom.

Jag vill inte ha ”gnällblogg” och jag vill absolut inte att andra ska tycka synd om mig. Ändå känner jag att jag måste skriva om att det faktiskt är jobbigt att leva med en kronisk sjukdom. Livet är allt annat än en dans på rosor. Även om jag ibland går lite dåligt så ser jag inte direkt sjuk ut. För det mesta är jag glad och positiv så jag förstår att andra har svårt att tro att jag kan vara sjuk. Tänk så ”bra” jag har det som bara jobbar halvtid. Jag är ju nästan jämt ledig och kan göra vad jag vill. Tyvärr kan jag inte alls göra vad jag vill.

Jag är som en fånge…

1 maj 2012

Hopplöst fall

Jag är nästan löjligt känslig om jag inte får i mig mat som jag ska. Så har jag varit under så lång tid jag kan minnas och det har till och med blivit än värre på senare år. Ändå lär jag mig visst aldrig. Gör samma misstag om och om igen. Jag väntar för länge innan jag börjar laga mat och innan maten är klar så är jag helt matt i kroppen. Det hände idag och förra gången var faktiskt så sent som i förrgår förra gången. Jag skulle behöva ha en mat och sovklocka precis som Skalman har. Det händer ofta att jag inte har vett att gå och lägga mig i tid heller.

Jag är uppenbarligen ett hopplöst fall…