25 augusti 2013

I-landsproblem

I fredags kom jag hem efter att ha varit borta i två veckor. Innan jag åkte på rehab hade jag varit förutseende och sett till att ha mat i frysen som jag bara kunde värma i mikron när jag kom hem. Jag blir alltid trött av att sitta och åka buss eller bil så jag visste att jag inte skulle ha ork med någon matlagning. Dessutom visste jag att det fanns ganska lite i mitt kylskåp. Fredagens middagsbestyr löstes alltså på ett väldigt enkelt sätt.

När jag hade ätit och packat upp ringde jag till väninnan som jag regelbundet brukar gå ut och äta med och frågade om hon hade lust att gå ut och äta middag på lördagen. Det ville hon gärna så därmed var planeringen av gårdagens middag klar. På dagen igår for jag iväg och handlade men jag kände mig totalt nollställd om vad jag skulle handla. Efter att ha sluppit planera måltider under två veckor hade jag ingen aning om vad jag skulle hitta på.

Köpte mest frukt och grönsaker och tänkte att jag kanske skulle ha bättre ställt med fantasi idag. Tro inte att jag kunde komma på något. Jag tittade i frysen och bestämde mig för att steka fisk idag och det jag lagade till räcker även till lunchen i morgon. Den akuta ”krisen” är alltså löst. Tänk att det är på samma vis varje gång jag varit borta ett tag och inte behövt tänka på matlagning. Tänk vilka ”problem” jag har. Minst sagt i-landsproblem…

21 augusti 2013

Tränar, vilar och äter

Rubriken är en rätt bra sammanfattning av var mina degar till största delen består av just nu. Min tid på rehab börjar gå mot sitt slut. I morgon är det den sista hela dagen. På fredag hinner jag bara med ett träningspass. Resten av tiden kommer att gå åt till några tester och utskrivning. Jag är nöjd med min träning under den här tiden och jag märker att det är skillnad nu mot hur det var den första dagen. När jag kommer hem till vardagen blir det betydligt mindre träning. Jag brukar träna lite när jag är hemma men då ska jag både jobba och göra diverse vardagliga bestyr så det blir inte så mycket tid och ork över till träning.

Under helgen som var åkte jag inte hem utan stannade kvar på patienthotellet. Då det är helg får man fixa det mesta av maten själv. Det är bara frukost som finns att tillgå på hotellet. Både lördag och söndag åt jag lunch på stan med en gammal klasskompis från gymnasietiden. Det är några år sedan vi återupptog kontakten och det är verkligen roligt. Förutom lunch på stan så blev det lite shopping. Efter nästan två veckor blir det skönt att komma hem igen. Det jag längtar mest efter när jag kommer hem är att äntligen få göra smoothie till frukost. Jag börjar nästan ha abstinens efter det. På lördag kommer jag att njuta av min supergoda smoothie!

14 augusti 2013

Hur seg som helst

I måndags påbörjade jag min efterlängtade rehab-vistelse. Första dagen gick åt till inskrivning och träff med sjukgymnasten. Jag fick berätta vad jag vill lägga fokus på då det gäller min träning och hon skulle fixa ett träningsprogram till mig. Jag hann även med ett läkarbesök som inte har med min MS att göra. Mycket mer blev det inte den dagen. Jag fick låna en stor kudde från sjukgymnastiken så att jag kan ligga med benen i högläge när jag vilar.

Innan middagen lade jag mig på sängen med benen på kudden. Där låg jag och halvslumrade tills det var dags för middag. Efter middagen gick jag och lade mig på sängen igen. Efter den tidiga morgonen och bussresan var jag hur trött som helt. Låg där och tittade lite på tv några timmar. Redan vid halv nio gjorde jag mig klar för natten och kröp ner under täcket och det tog inte lång stund innan jag somnade. Att jag sover så tidigt hör verkligen inte till vanligheterna.

Igår vad dagen fylld av diverse träning. Jag orkade inte mycket utan kände mig mest som en hundraårig i kroppen. Att jag varit fysiskt inaktiv under en lång tid märktes väl. När sjukgymnasten gick igenom träningsprogramet med mig påpekade hon gång på gång att jag skulle ta det lugnt. Det behövde hon egentligen inte tala om för mig. Kroppen visade med tydlighet att jag var tvungen att ta det lugnt. När dagen på rehab var över bytte jag om och åkte med första bästa buss till stan.

Innan jag var "hemma" på hotellet igen var jag helt slutkörd. Hade jag inte haft en krycka med mig skulle jag inte ha fixat att gå från bussen till mitt rum. Sedan blev det ännu en kväll fylld av vila på sängen. Jag sov som en stock även min andra natt. På morgonen gjorde jag ett gympa-pass i varmvattenbassängen. Resten av dagen har jag känt mig otroligt seg i kroppen. Om det beror på gårdagen eller om det beror på varmvattnet i bassängen vet jag inte. I morgon hoppar jag över vattengympan men jag ska testa igen på fredag.

Eftersom jag tycker det är enklare att skriva på en dator än på en iPad så tog jag med mig min lilla bärbara för att skriva på bloggen. Tyvärr visade det sig att datorn var hur seg som helst så jag fick ge upp försöket att skriva på den. Så här sitter jag nu och skriver ett inlägg på min iPad. Tur att jag har den!

9 augusti 2013

Nöjd med resultatet

Jag har under många år haft ett smycketräd där jag haft mina korta halsband hängande men jag började bli urbota trött på att ha det stående framme. I hopp om att hitta något bättre använde jag mig av google och tittade på alla bilder jag fick fram när jag sökte på halsbandshängare. Att sätta krokar i en klädhängare som man kan hänga in i garderoben tyckte jag var en otroligt bra lösning på mitt ”problem”.

Det här var veckan innan min bror skulle komma till mig på sin väg på semester. Då jag visade bilden för honom tyckte han att det där inte skulle vara något större problem att fixa. Klädhängare i trä hade jag redan så det var bara krokarna som saknades. Vi räknade ut hur många krokar som borde få plats och han gick iväg och inhandlade dem. Sedan skruvade han fast krokarna och jag blev väldigt nöjd med resultatet!

Hemgjord halsbandshängare


5 augusti 2013

Glömt att berätta

Jag fick en betydligt bättre start på den här veckan än på förra veckan. Det beror förstås mest på att jag redan har jobbat en vecka så jag har lite bättre koll på läget nu. Dessutom gjorde en av mina kollegor sin första arbetsdag efter sin semester så den här veckan blir jag inte ensam om allt ansvar.

Jag kom just på att jag glömt att berätta att det är som det ska med min rehab. Jag hann bli ganska orolig för att något blivit fel men så var det tack och lov inte. Att få det beskedet var en välsignelse för jag är i stort behov av rehab nu. Det blir två veckors ”träningsläger” från och med nästa måndag.

Det är helt underbart att vara på rehab och att kunna ägna två veckor helt och fullt till att fokusera på träning. Under den tiden behöver jag inte lägga någon energi på diverse vardagssysslor. Frukost, lunch och middag serveras varje dag och någon disk blir det inte. Jag brukar bli som ny efter en sån period.

3 augusti 2013

Nyfiken på LDN

Det är en hel del år sedan jag första gången hörde talas om att en del människor med MS använder LDN, Low Dose Naltrexon. Då jag under alla år jag levt med min sjukdom försökt hålla mig någorlunda informerad om olika behandlingsmöjligheter blev jag så klart nyfiken på LDN. Jag satt mig vid datorn och sökte efter information. Tyvärr tog det inte lång tid innan jag fick klart för mig att man absolut inte får kombinera Betaferon med LDN. Då använde jag Betaferon och hade inte för avsikt att sluta med den.

Nu är jag i ett helt annat läge och under den senaste tiden har jag läst en hel del om LDN. Anledningen till att jag gjort det är att min moster som var här hos mig för ett par månader sedan berättade att hon ganska nyligen hade börjat med just den medicinen. Min moster som bor i Norge hade fått medicinen utskriven av sin läkare och i Norge tillverkas den i tabletter om 3 mg. Tabletterna är dessutom delbara så att man kan börja med dosen 1,5 mg. I Sverige finn bara Naltroxen i styrkan 50 mg så det blir en procedur för att få rätt styrka så att det blir LDN. Använd de länkar jag har i inlägget för att läsa mer.

Härom dagen hittade jag en Facebook-grupp som heter LDN Norge och jag sökte medlemskap i den. Via den gruppen hittade jag sedan en till grupp som heter LDN och MS. Jag sökte medlemskap även i den gruppen. Det jag har läst har gjort att jag blivit allt mer intresserad av att testa LDN. Jag har läst om både negativa och positiva erfarenheter men jag tycker att de flesta verkar ha fått en eller flera positiva effekter av medicinen. Nu gäller det att hitta en läkare som är villig att skriva ut ett recept och det är kanske inte helt enkelt.

Fortsättning följer…