28 november 2013

En bekännelse


Igår när jag var och handlade föll jag för frestelsen och köpte en liten påse Juleskum. Jag har aldrig ätit särskilt mycket godis och nu när jag gått in för paleo-kost ska jag absolut inte äta godis. Efter den senaste tidens resande känner jag mig ganska trött och sliten. Jag har inte tränat regelbundet på länge och under mina resor har jag dessutom fuskat onödigt mycket med maten. För ett par timmar sedan när jag satt i soffan framför teven och kände mig eländig bestämde jag mig för att öppna den där påsen jag köpte igår. Hade bara tänkt äta ett par tomtar men av någon anledning finns det bara tre stycken kvar i påsen nu. Känner mig inte alls nöjd med mig själv och inte blev jag piggare av tomtarna heller.

Men de var goda!

26 november 2013

Det viktigaste

Resandet den senaste tiden har tagit en hel del på mig och nu känner jag mig ganska utsliten. Det är bara drygt en vecka sedan jag kom hem från min utlandsresa och under helgen som gick var jag i Umeå för att vara med på mitt barnbarns namnceremoni. Jag åkte iväg på fredag eftermiddag och reste hem igen i söndags. När jag kom hem var klockan 23.40 och var jag rejält trött. Som tur var hade jag en semesterdag igår eftersom jag från början hade planerat att resa hem först igår men ändrade mig och åkte redan på söndagen. Det kommer att dröja innan jag reser bort nästa gång. Nu behöver jag vara hemma ett tag och försöka komma i fas igen.

Under de senaste veckorna har det blivit en del fuskande med maten. Det har varit hopplöst att undvika att få i sig gluten och jag har mina funderingar på om det kan vara en bidragande orsak till att jag känner mig sämre i kroppen nu än jag gjort på ett bra tag. Någon träning att tala om har jag inte gjort på evigheter och det gör säkert också sitt till. Sen är det även så att jag har använt mina krafter till bristningsgränsen under drygt en vecka. Ser jag på det hela sammantaget så är det nog inte så konstigt att jag känner mig lite urlakad just nu. Hur som helst skulle jag inte ha velat ha något av det jag gjort ogjort och det är det som är det viktigaste.

21 november 2013

Packat igen

Igår packade jag ur min resväska. Att göra det gick snabbt eftersom det mesta skulle i tvättkorgen. Att packa ur en väska är inte jobbigt men att packa i en väska är ingen favoritsysselsättning. Redan nu i kväll var det dags att packa en resväska igen. Den här gången var det en mindre väska som inte tog lång tid att packa. I morgon ska jag åka bort igen och även den här gången reser jag söderut men det blir inte så långt. Jag ska åka till sonen och hans familj under helgen för att delta i en namnceremoni för mitt barnbarn som föddes i somras.

Det ska bli jätteroligt att träffa dem igen!

20 november 2013

Att svälja stoltheten

Sent på måndag kväll kom jag hem från en härlig utlandsvecka. Hemresedagen hämtade bussen oss vid hotellet redan tio i fem på morgonen så natten mot måndagen blev det inte mycket sömn. Resan förflöt utan större problem. Den jobbigaste delen av resan var att jag fick dra min resväska upp för en isig backe till huset där jag bor och att jag inte hade någon hjälp att få väskan upp för trappen.

När jag väl var inne i min lägenhet med min packning var jag helt slut. Jag gjorde mig klar för natten, tände ett ljus på rumsbordet och satt en stund i soffan och varvade ner innan jag kröp ner i min säng. Den kvällen somnade jag ovaggad. Igår jobbade jag och då var jag om möjligt ännu tröttare än jag var på måndagen. Så gårdagen var en pina. När jag vaknade idag var jag som en helt ny människa.

För några veckor sedan skrev jag att jag inför den här resan bokade assistans på flytplatsen. Jag blev mäkta imponerad över att det fungerade så otroligt smidigt och bra. Det var första men inte sista gången jag använder mig av den möjligheten. Nu när jag väl har provat förstår jag inte att jag inte kollat upp saken tidigare. Eller egentligen förstår jag det. Jag vill ju klara mig utan hjälp.

Att svälja stoltheten är inte lätt…

10 november 2013

Nästan klar

Det värsta med att resa tycker jag är att packa. Jag har alltid lika svårt att bestämma vad jag ska ta med mig. Nu är jag i alla fall nästan klar med allt och i vanlig ordning har jag säkert tagit med mig för mycket. Klockan två blir jag hämtat av flygtaxin och när jag har skrivit mitt inlägg ska jag äta lunch. Utanför mitt fönster är det vitt och vackert med massor av rimfrost på träden. När jag tittar ut är det lite att tänka sig att jag ska ha sommarkläder och sandaler på mig i övermorgon.

Det ska bli skönt!

8 november 2013

Semesterstädat

Idag semesterstädade jag mitt skrivbord innan jag gick hem från jobbet. Det är något jag inte varit bortskämd med att hinna göra innan jag gått hem för dagen inför en planerad frånvaro. Innan jag lämnade mitt rum stod jag en stund i dörren och tittade på hur fint och välstädat det så ut. På mina läppar fanns ett förnöjt leende när jag låste dörren för att gå hem.

Nu i kväll ska jag och en väninna gå ut och äta middag. Det är något vi gör ganska ofta på fredagar och vi tycker båda två att det är ett perfekt sätt att inleda helgen på. Igår plockade jag fram min resväska och lade ner en del av det jag ska ha med mig och på mitt rumsbord har jag ett block där jag skrivit ner sådant jag måste komma ihåg. I morgon ska jag packa ner de kläder jag ska ha med mig.

Jag åker till Arlanda på söndag eftermiddag och övernattar där till måndag då det bär iväg till Fuerteventura. På söndag kväll ska jag träffa min allra första bästis som jag inte träffat sedan 1990 och det ska bli otroligt kul! Under många har vi inte haft mer kontakt än att vi skickat julkort till varandra så jag ser verkligen fram emot att vi ska ses igen.

3 november 2013

För bra för att vara sant?

Ibland hör man att när något verkar vara för bra för att vara sant så är det för bra för att vara sant. Jag hoppas innerligt att så inte är fallet med det jag tänker berätta om nu. I slutet av sommaren skrev jag ett inlägg om att jag var nyfiken på LDN. Då jag skrev det inlägget hade jag redan bestämt mig för att jag skulle prova LDN. Hur jag skulle lyckas få tag på det var en helt annan sak. Jag läste allt jag kom över och samlade på mig information. Allt för att förbereda mig för den dag då jag skulle försöka få ett recept på detta läkemedel som inte allt för många läkare verkar vara hågade att skriva ut. Jag har bland annat läst på Svenska MS-sällskapets sida och där man skriver ”Sammantaget finns det i dagsläget inte evidensbaserat stöd för att rekommendera LDN som en del av vare sig sjukdomsmodifierande eller symtomlindrande behandling vid MS.”

För att göra en lång historia kort så har jag lyckats få tag på en burk med LDN-kapslar på 4,5 mg. Så jag fick tag på medicinen mycket enklare och fortare än jag hade väntat mig. I fredags var det fyra veckor sedan jag tog min första dos. Jag har läst att man ska börja med en mycket låg dos och sedan öka dosen i långsam takt, detta för att undvika eventuella biverkningar. För att få den låga dosen lade jag en kapsel i en sådan där doseringsspruta man använder för att ge små barn flytande medicin och löste upp den i renat vatten som jag köpte på apoteket. Det var med stor spänning jag tog 0,75 mg den där första kvällen för drygt fyra veckor sedan. Att jag valde att börja en fredag kväll var en säkerhetsåtgärd i fall jag skulle få problem att sova. Det är en av de få biverkningar man kan få.

Några problem med sömnen fick jag inte och allt kändes precis som vanligt under de dagar som följde. På kvällen den fjärde dagen slog det mig att jag inte hade någon värk i mina ben och jag kunde inte komma ihåg om jag haft värk kvällen innan heller. Dagarna gick och värken lyste med sin frånvaro. Jag var så klart helt överlycklig över denna upptäckt. I månader har jag dagligen plågats av värk i benen som närmast kan liknas vid tandvärk. Smärtan är helt förlamande och förtar all ork och lust att göra något. Efter tre veckor med LDN hade jag en liten känning av värken ett par dagar men den var obetydlig mot hur det var tidigare. För en vecka sedan ökade jag dosen till 1,5 mg och på den vägen är det.

Några gånger har jag känt antydan till värk men den har varit svag. Många dagar har jag känt mig ovanligt fylld av energi och jag har haft mer ork än på flera år under de senaste veckorna. I onsdags tänkte jag på att jag inte kände igen mig själv men sanningen är den att jag kände igen mig själv som jag var innan jag blev sjuk. Jag kan inte låta bli att fundera på om det här är för bra för att vara sant. Att så lite kunde göra så mycket hade jag inte ens kunnat drömma om. Visst kan det vara frågan om placeboeffekt men för mig spelar det ingen roll vad som är vad. Hoppas bara innerligt att det här håller i sig och att det inte är för bra för att vara sant!

2 november 2013

Riktigt roligt


När jag var ung tyckte jag att det var roligt att baka både det ena och det andra men lusten att göra det har lyst med sin frånvaro i ganska många år. Av någon anledning har lusten att baka sakta smugit sig tillbaka och de senaste veckorna har jag bakat bland annat provat på två olika recept på fröknäcke och förra helgen bakade jag muffins. Idag har jag bakat paleofrallor och när jag höll på med dem kom jag att tänka på att jag tyckte det var riktigt roligt. De här frallorna är inte ens i närheten av vanligt men jag tycker de blev goda. Receptet ger bara sex stycken så det är inte frågan om något storbak. För mig passar det perfekt.

Att äta enligt paleo-principen har jag än så länge inga problem med och jag känner mig peppad att fortsätta vandra på den väg jag börjat gå…