Hade glömt bort

Det sista halvåret innan jag började använda LDN, Low Dose Naltroxen, hade jag dagligen en alldeles otroligt jobbig värk i mina ben. När jag vaknade på morgonen var allt normalt men någon gång under dagen kom värken smygande och den satt i ända till jag somnade. Ibland började värken redan mitt på dagen och ibland kom den först på kvällen men jag hade daglig värk under en lång tid. Vissa gånger var det så illa att jag till och med sa ” jag står inte ut!” högt för mig själv. Fy fasen vilken jobbig tid. Redan efter fyra dagar med LDN var värken som bortblåst och det var fantastiskt underbart!

Även om jag minns den jobbiga värken hade jag glömt bort hur jobbigt ont det egentligen var. Igår kväll blev jag påmind om det. Helt utan vidare dök värken upp från tomma intet i förrgår kväll och det var så jobbigt. När jag vaknade igår var allt som vanligt igen och jag har inte känt något av det onda sedan dess. Jag förstår inte varför jag fick värk på fredag kväll och det behöver jag inte veta heller. Det fick mig dock att skänka en extra tanke på hur tacksam jag är över att ha sluppit värk under mer än två års tid.

Visst är det konstigt att man minns något men ändå inte minns hur det var?

Ingefärashot

Bild lånad från bloggen Träning 40+

Redan första gången jag hörde talas om ingefärashort tänkte jag att det skulle vara något för mig. Jag gillar ingefära och har tidigare skrivit om ingefärate som är både gott och välgörande. Förra söndagen kom jag äntligen till skott och gjorde inordning min första sats ingefärashot. I måndags morgon utökade jag min frukost som brukar bestå av smoothie och mandel med ovan nämnda shot och det var precis lika gott som jag hade föreställt mig att det skulle vara.

När jag gjorde min första laddning följde jag det recept jag hittat och kokade den rivna ingefäran 20 minuter och lät det jag kokat svalna innan jag silade bort ingefäran och tillsatte pressad citron och flytande honung. På tisdag kväll fick jag av en händelse syn på ett blogginlägg där jag kunde läsa att man inte ska koka den rivna ingefäran utan bara hetta upp vattnet till 60 grader för att inte förstöra de nyttigheter som finns i ingefäran. Att honungen och citronen inte ska koka kände jag till sedan tidigare men att det även gäller för ingefäran var nytt för mig. Nästa gång ska jag använda mig av det nya receptet som jag hittade på bloggen Träning 40+.

När jag skrev mitt förra inlägg berättade jag om hur trött jag varit under några veckor. Den här veckan har tröttheten varit som bortblåst och det har varit helt underbart att vara mera normalt trött. Om min nyvunna ”pigghet” beror på min frukostshot eller inte låter jag vara osagt men det skulle ju kunna vara så. Eller så är det bara någon sorts placeboeffekt jag har upplevt. I vilket fall har jag tänkt fortsätta med min nya frukostvana!

Dyker upp allt oftare

Det är evigheter sedan jag skrev något inlägg i bloggen senast så det är inte JAG som dyker upp allt oftare utan snarare tvärt om. När jag skrev mitt förra inlägg kändes det som om jag var tillbaka på banan igen men så känns det definitivt inte nu. Det jag tänker skriva om är en tanke som dyker upp allt oftare. Jag gillar att jobba även om det kan vara nog så slitigt ibland och jag har alltid varit inställd på att jag ska jobba fram tills jag uppnår pensionsåldern. Kanske inte fram till 67 års ålder med tills jag blir 65 år.

Tyvärr är det så att jag under en ganska lång tid ofta har tänkt att jag egentligen inte borde jobba alls. De senaste veckorna har jag känt mig alldeles otroligt utsliten när jag kommit hem från jobbet. Det beror absolut inte på att jag haft någon extra stor arbetsbelastning. Visst har jag att göra men det är inte alls betungande på något vis. Jag tror helt enkelt att jag blir helt slut bara för att jag måste koncentrera mig och fokusera på det jag håller på med och det i sig förbrukar den begränsade energi jag har.

Efter mina timmar på jobbet är jag både psykiskt och fysiskt utpumpad och det tar flera timmar innan jag klarar av att ta mig för något. De dagar jag inte jobbar mår jag riktigt bra och då har jag svårt att föreställa mig hur jag mår efter en arbetsdag. Jag tycker inte att jag har blivit märkbart sämre i kroppen de senaste åren men min mentala uthållighet har börjat svikta betänkligt. Jag skulle vilja sluta jobba redan nu men min ekonomi sätter stopp för det. Så hur det än är så har jag inget annat val än att fortsätta kämpa på…