tag:blogger.com,1999:blog-49785323845942713302024-02-12T00:44:18.727+01:00MyStoryMyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.comBlogger468125tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-6780654965489564122017-06-11T20:51:00.003+02:002017-06-11T20:51:44.481+02:00Benskörhet
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Där förra veckan kom jag mig äntligen iväg till Sunderby
sjukhus för att göra en bentäthetsmätning. Jag fick en remiss för att göra det
redan i februari men nu först blev det av. Har försökt samordna så att jag
skulle kunna få göra denna undersökning samtidigt som jag haft ett läkarbesök
på sjukhuset med det har varit stört omöjligt att få det att klaffa och nu
ville jag inte dra ut på det längre så det blev en extra resa för att få det
gjort. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Jag kan tycka att det är lite märkligt att jag själv har
behövt ta tag i den saken med tanke på att jag föll och <a href="http://mystory-se.blogspot.se/2017/03/pa-vag-tillbaka.html" target="_blank"><span style="color: #e06666;">bröt lårbenet i julas</span></a>.
Någon vecka efter jag kommit hem tittade jag på Fråga doktorn där de pratade
just om benskörhet. I det programmet sa de att lårbenet är kroppens starkaste
ben och att medelålder för ett lårbensbrott är cirka 80 år. Med tanke på det
kan det tyckas lite märkligt att jag bröt det benet vid ett enkelt fall hemma i
lägenheten. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Nu i dagarna är det 25 år sedan jag fick min MS-diagnos och
ända sedan jag fick diagnosen har min gångförmåga varit rejält begränsad. Under
de senaste åtta åren är det inte många dagar jag lyckats gå mer än 2000-2500
steg per dag. Det viktigaste för att skelettet ska hållas starkt är belastning
av detsamma och det har det alltså inte varit mycket bevänt med på väldigt
många år. Att jag inte var överdrivet fysiskt aktiv som barn gör ju inte saken
bättre. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">I torsdags kom så svaret på bentäthetsmätningen. Och även om
det inte var upplyftande att se svaret svart på vitt så bekräftades mina
farhågor om att jag lider av <a href="https://www.1177.se/Vasterbotten/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Benskorhet/?ar=True" target="_blank"><span style="color: #e06666;">osteoporos</span></a>. I brevet uppmanades jag att ringa och
boka en telefontid med läkare för att diskutera behandling. I fredags ringde
jag och redan i morgon ska det bestämmas vilken behandling som ska sättas in.
Det finns tydligen ett antal olika läkemedel så nu ska jag sätta mig och läsa
på och förbereda de frågor jag ska ställa.</span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIxJMrke751wPEhq2h_exY1FcDwmTom-iOvsWR3WgQCP74GEMyuwz4ralBCChi9oBRgYhMFZPsk_-22AOxnxh5n30_zj5HuTPvIqg6V6KZ8QnboxzitWFuORuwtBYHsfNlgPkmMM-iUw/s1600/osteoporos.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="336" data-original-width="500" height="215" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiIxJMrke751wPEhq2h_exY1FcDwmTom-iOvsWR3WgQCP74GEMyuwz4ralBCChi9oBRgYhMFZPsk_-22AOxnxh5n30_zj5HuTPvIqg6V6KZ8QnboxzitWFuORuwtBYHsfNlgPkmMM-iUw/s320/osteoporos.jpg" width="320" /></a></div>
MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-27152192631178752842017-05-21T17:48:00.002+02:002017-05-21T17:48:58.622+02:00MediYoga
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">När det gäller mitt brutna ben går det mycket långsamt
framåt. Enligt min uppfattning går det <strong>allt </strong>för långsamt men det hjälper inte
stort vad jag tycker. Det viktiga är trots allt <strong>att </strong>det går framåt. Sedan jag
skrev mitt förra inlägg har jag varit på ännu ett återbesök till ortopeden och
om drygt en månad är det dags för ett till. På mitt förra återbesök fick jag träffa
den ortoped som opererade mig och även han sade att allt ser helt normalt ut.
Att det både då och fortfarande gör väldigt ont när jag belastar benet fullt ut
kunde han inte säga mycket om. Det är helt enkelt så att hur länge man får dras
med belastningssmärta är högst individuellt. Han sa även att jag måste vänta
minst ett år innan man tar ställning till om det ska göras något och att det i
så fall kan bli frågan om att sätta in en höftprotes. Det låter verkligen inte
särskilt lockande så jag hoppas innerligt att smärtan ger med sig. <o:p></o:p></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Yoga är något som jag hållit på med <a href="http://mystory-se.blogspot.se/2013/04/yinyoga.html" target="_blank">på egen hand</a> i ganska
många år och i höstas fick jag äntligen möjlighet att gå på yoga med en
utbildad instruktör och jag tyckte det var helt underbart. Det är helt klart
mer givande att göra yoga med en instruktör. Tyvärr innebar mitt benbrott att
jag blev tvungen att ge upp yogan helt och hållet och jag har saknat det enormt
mycket. För några veckor sedan fick jag syn på en annons om <a href="http://sv.mediyoga.com/" target="_blank"><span style="color: #e06666;">MediYoga</span></a> på en
Facebook-sida här där jag bor och jag ringde och anmälde mig på stört. De
vanliga övningar som jag har gjort tidigare behöver man en matta för att göra
men sedan jag bröt lårbenet är det inte möjligt för mig att ta mig upp från
golvet så jag behöver övningar som kan göras sittande på stol. I morgon är det
dags för tredje passet och det känns underbart att få göra yoga igen!</span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-17561513420992672952017-03-19T13:29:00.000+01:002017-03-19T13:29:02.648+01:00Återbesök
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Det var ganska tufft att börja jobba igen efter att ha varit
sjukskriven drygt två månader men det var samtidigt roligt att börja om. Jag är
glad att jag bestämde mig för att börja jobba en dag innan min sjukskrivning
var över för jag var minst sagt trött efter den fredagen jag jobbade. När jag
kom hem efter min första arbetsdag hade jag huvudvärk och jag tillbringade hela
kvällen i soffan och orkade inte ens tänka på att göra något. <o:p></o:p></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Trots att jag är medveten om att det kommer att ta lång tid
för mig att bli återställd så började jag ändå känna mig lite fundersam över
att jag hade och fortfarande har så ont i mitt skadade ben. På onsdagen för en
och en halv vecka sedan ringde jag till ortopedmottagningen för att prata om
mina bekymmer. Sköterskan tyckte jag borde komma på ett återbesök med en ny
röntgen av mitt ben. Döm om min förvåning när jag hade en kallelse till röntgen
och läkarbesök i min brevlåda redan på fredagen. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Jag fick en tid redan nu i torsdags så det gick ju alldeles
otroligt fort. Det första jag fick göra när jag kom till sjukhuset var att bege
mig till röntgen och en timme senare fick jag träffa en ortoped. Först av allt
fick jag berätta om de problem jag har och sedan fick jag se bilder som tagits
både någon dag efter operationen och de som tagits samma dag. Det kändes bra
att med egna ögon få se det nya ben som bidats och att få veta att allt såg ut
som det ska. En av de skruvar som jag har cirka en decimeter ovanför knät har
dock flyttat lite på sig så jag ska tillbaka för en ny kontroll om ungefär fem
veckor. </span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Under de två veckor jag jobbat innan läkarbesöket tog jag ut
en semestertimme varje dag så min arbetstid var 16 timmar per vecka istället
för de normala 20. Läkaren sjukskrev mig 50 procent i två veckor och 25 procent
en vecka. Att det blev en period med deltidssjukskrivning beror på att jag förutom
mitt brutna lårben har min MS-sjukdom i grunden. Tyvärr har jag blivit lite
sämre i min MS under de månader som gått. Det är ju så det funkar när man inte
har några reserver att gå på. </span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-63710639371524393272017-03-02T18:18:00.001+01:002017-03-02T18:20:42.817+01:00På väg tillbakaNu är det evigheter sedan jag skrev något senast. Tror aldrig jag haft ett så här långt uppehåll tidigare. I slutet av december och i januari var uppehållet minst sagt ofrivillig för då orkade jag helt enkelt inte skriva något. Att det inte blivit av under de senaste veckorna beror bara på att jag inte har kommit mig för att sätta mig och skriva. Nu är jag på väg tillbaka och jag ska berätta varför jag inte orkade skriva under så lång tid.<br />
<br />Under julen var min dotter och hennes pojkvän på besök och det var jätteroligt att ha dem här. Det som var mindre roligt var att jag drabbades av influensan på julaftonen. När Kalle Anka och hans vänner led mot sitt slut fick jag en fruktansvärd värk i hela kroppen. Jag klarade av julaftonen och juldagen med hjälp av Treo som verkligen kan vara en räddare i nöden när man blir sjuk. Men jag kände mig ändå risig och var nog inte mycket till sällskap.<br />
<br />På annandagens morgon vaknade jag och behövde gå på toaletten men jag kom aldrig fram dit. Strax innan jag nådde fram till dörren föll jag som en fura. Det var inte så att jag snubblade utan benen bar mig helt enkelt inte. Dottern och hennes pojkvän vaknade när jag föll och båda två kom för att hjälpa mig upp. Jag kände att något var riktigt galet och att det inte fanns några planer på att jag skulle kunna kliva upp.<br />
<br />Istället bad jag dottern hämta telefonen och ringde 112. Jag berättade om mitt fall och att jag misstänkte att något var brutet eller att benet på något vis hade gått ur led. När ambulanspersonalen kom och såg mig misstänkte de genast att jag hade fått en fraktur. Det blev föst en vända till Hälsocentralen och sedan bar det i väg till Sunderby sjukhus. När röntgen var avklarad fick jag veta att jag hade brutit lårbenet. Det hade gått tvärt av!<br />
<br />Det dröjde till dagen efter innan operationen blev av. Blev kvar på sjukhuset drygt en vecka och under den veckan hade jag nästan 40 graders feber under fem dagar. Så fruktansvärt sjuk som jag var dessa dagar har jag aldrig tidigare varit. I efterhand kunde jag konstatera att jag hade massor av minnesluckor av tiden på sjukhuset. Att nyårsaftonen passerade märkte jag knapp där jag låg i min säng och åt smärtstillande mellan varven som jag sov. <br />
<br />Efter drygt en vecka skickade jag från det överbelagda sjukhuset till det sjukhem som finns här där jag bor. Där tillbringade jag två veckor innan jag äntligen fick komma hem på riktigt. Då var det ordnat med hemtjänst och matleverans via hemtjänsten. Det var skönt att komma hem igen men de första veckorna hemma var jag fruktansvärt bedrövlig. Jag kan fortfarande inte ta ett enda steg utan att använda rollator och det kommer säkert att dröja många månader innan jag är återställd.<br />
<br />I vilket fall ska jag börja jobba igen i morgon och det ska bli intressant att se hur det ska gå. Det är jag själv som valt att börja en fredag istället för att vänta till måndag då min sjukskrivning är slut. På så sätt får jag mjukstarta med några timmars arbete och sedan blir det vila under helgen. Det här inlägget blev långt även om jag försökt skriva så kortfattat som möjligt. Nu är jag alltså på väg tillbaka även om jag har lång väg kvar…MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-57638333010875131922016-11-13T14:34:00.001+01:002016-11-13T14:34:57.136+01:00Vare sig till eller från
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Nu är det en vecka sedan hälsomånaden var till ända. Det jag
kan konstatera är att det gjorde vare sig till eller från varken på vikten
eller på midjemåttet. Jag måste förstås erkänna att det förstås är en liten
besvikelse men inte är det så att jag deppar ihop för den sakens skull. Den
enda skillnaden jag märker är på ekonomin. Under de fyra veckor jag och min
väninna levde extra hälsosamt var vi inte ut och åt en enda gång.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Det finns alltså en liten positiv effekt och
den är förstås inte att förakta.</span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">De senaste månaderna har grävt djupa hål i min kassa. Det är
inte precis billigt att vara på rehab. Jag fick betala 2000 kronor för min
vistelse där. Dessutom tappade jag en bit av en tand veckan innan jag åkte och
det kostade drygt 1300 kronor. I och med att jag jobbar får jag löneavdrag och
sjukpenning när jag är på rehab så det innebär mindre inkomst och mer utgifter.
Jag har tvingats ta av de sparade pengar som det är tänkt att jag ska använda
först när jag går i pension.</span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Det är i sig ingen höjdare att ha en kronisk sjukdom och
inte blir det bättre av att ekonomin blir sämre. Under en lång rad av år har
jag haft en reallönesänkning varje år. Den sjukersättning jag har på halvtid ökar
ingenting och i och med att jag bara jobbar halvtid blir löneutvecklingen dessutom
sämre. Det enda sättet jag kan påverka min ekonomi med är att dra ner på
utgifterna. Samtidigt blir det otroligt trist att dra ner på allt som ger livet
en guldkant. Det är bara att bita ihop och kämpa på...</span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-47191470757827491412016-10-23T13:40:00.001+02:002016-10-23T13:40:11.060+02:00Hälsomånad
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Nu är det två veckor sedan min rehabperiod var över och det
var lika bra den här gången som alla andra gånger jag varit där. När jag väl
får fokusera på att träna känner jag mig alltid peppad att fortsätta träna när
jag kommer hem. Tyvärr hade jag oturen att dra på mig en ordentlig förkylning
som bröt ut sista dagen jag var på rehab så jag kunde inte alls fortsätta på
det sätt jag hade tänkt mig. Nu först känner jag mig helt återställd så nu
gäller det att ta nya friska tag igen. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Redan innan jag åkte iväg bestämde jag och en av mina bästa
vänner att skulle ta en hälsomånad när jag kom hem igen. Under denna månad ska
vi äta extra nyttigt och inte dricka en droppe alkohol. Vi har båda som mål att
under den här tiden lyckas minska midjemåttet en aning. Ingen av oss är
överviktiga men tenderar ändå att ha en besvärande bilring. Nu när halva tiden
gått märker jag inte någon skillnad vare sig på vågen eller på midjemåttet. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Jag äter i och för
sig ganska nyttigt hela tiden så det kan vara en anledning till att det inte
hänt något. Läsk dricker jag aldrig och godis och fikabröd är det mycket sällan
jag får i mig. Den stora förändringen är att jag och min väninna har skippat
våra middagar med tillhörande vin på fredagar och det är klart att det kanske
trots allt inte gör så himla stor skillnad när allt kommer till kritan. Nåja, även
om det är lite trist att avstå från våra fredagsmiddagar så ska vi köra samma
koncept den tid som är kvar.</span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-90320923246094950942016-09-25T16:05:00.000+02:002016-09-25T16:05:28.357+02:00Krånglig process
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">I morgon är det äntligen dags för min årliga rehabperiod.
Under två veckor har jag förmånen att bara fokusera på att träna min otränade
kropp och att vila. Det är som alltid lika välbehövligt. Just nu har jag ganska
fullt upp med allt jag ska göra innan jag åker iväg och en av alla saker jag
som stod på min att-göra-lista var att betala räkningarna. När jag ändå hade i
gång datorn kom jag att tänka på att det är evigheter sedan jag skrev något i
bloggen. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Jag har varit på rehab årligen under väldigt många år. För
nästan varje år så tillkommer det något nytt moment som gör att det är en
ganska krånglig process innan allt är klart. Under den gångna veckan har jag
tänkt en del på att man ska ha en hel del ork och energi för att göra allt som
behöver göras. Att få göra något som är <strong>så </strong>viktigt borde inte vara <strong>så</strong>
krångligt.</span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">De första åren gick det till så att jag blev uppringd av
sjuksköterskan som jobbar på öppenvårdsrehab som frågade om jag ville komma
dit. Sedan fixade hon så att en läkare på sjukhuset skrev remissen och när jag
kom dit hade jag ett inbokat läkarbesök och då skrev läkaren läkarintyget som
skulle skickas till Försäkringskassan. Allt var otroligt enkelt och gick
väldigt smidigt. Nu är allt så mycket krångligare. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Först ska jag ringa till Hälsocentralen där jag bor för att
få en läkartid för att få en remiss. Sedan får jag ett brev från
öppenvårdsrehab om att jag kommer att få en kallelse inom tre månader. På kallelsen
står det att jag får komma dit för att göra en bedömning OM jag ska erbjudas
rehab. När jag väl vet tidpunkten gör jag en ansökan hos Försäkringskassan om
förebyggande sjukpenning. Sedan ska jag än en gång ringa Hälsocentralen för att
få en läkartid för att få ett intyg som ska skickas till Försäkringskassan. Nu
i år tillkom det dessutom att jag måste skicka in en plan för rehabiliteringen
innan de kan fatta beslut om att bevilja sjukpenning i förebyggande syfte. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Det är helt otroligt hur mycket det går att krångla till
något som borde vara rätt enkelt! Jag har en diagnos på en kronisk sjukdom.
Diagnosen har jag haft i nästan 25 år och jag behöver rehabilitering för att bibehålla
mina funktioner så länge som möjligt. Hur svårt kan det vara egentligen? Man
skulle kunna tro att det finns någon som har alldeles för lite att göra eller
något i den stilen… </span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-81997287896397462282016-08-07T20:55:00.000+02:002016-08-07T20:55:15.458+02:00Nästa år
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Nu är min semester slut för den här gången och i morgon är
det dags att återgå till jobbet och det vanliga vardagliga livet. Min semester
har varit bra och i det stora hela kan jag inte klaga på vädret heller. Numera
tål jag inte värme på samma sätt som jag gjorde tidigare så jag är glad att det
inte varit allt för varmt. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Ska jag vara helt ärlig så har jag inte alls lust att börja
jobba igen men jag har inte mycket till val. Jag har haft tre veckors semester
och just nu önskar jag att jag hade haft fyra veckor istället. Det är ganska
många år sedan jag hade fyra veckors sommarsemester och varje år tänker jag att
<strong>nästa </strong>år ska det bli fyra. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Nästa år <strong>ska </strong>jag ha fyra veckors semester!</span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-54503090055993309512016-07-13T21:27:00.001+02:002016-07-13T21:27:21.025+02:00Tredje gången gillt?
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">I morgon är det precis tre veckor sedan jag började jobba
efter min sjukskrivning och det har gått hur bra som helst. Under semestertiden
är det betydligt lugnare på jobbet än vanligt så min arbetsbelastning har varit
mindre än den brukar och det är förstås en anledning till att det gått så bra. När
morgondagen är gjord börjar jag min semester och tre veckors semester efter tre
veckors arbete är inte helt fel. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Under tiden jag var sjukskriven tog jag tag i projektet att söka
handikappersättning. Det är verkligen ett projekt att ta itu med något sådant.
Jag har sökt två gånger tidigare och fått avslag men de gångerna hade jag inte
riktigt koll på hur stor merkostnad man behöver för att det ska vara lönt att
söka. Den här gången har jag bättre koll så jag hoppas det blir tredje gången
gillt. Gudarna ska veta att det är kostsamt att vara sjuk!</span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-38388959920567905382016-06-27T19:38:00.001+02:002016-06-27T19:38:41.386+02:00När man inte är trött
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">I torsdags började jag jobba igen efter nästan en månads
sjukskrivning. Min sjukskrivning gällde till och med igår men jag bestämde mig
för att börja jobba lite tidigare än det som var tänkt från början. Det kändes
en aning osäkert att börja tidigare för även om jag blivit betydligt piggare så
varierar orken kraftigt från dag till dag. Hur som helst tänkte jag att det
trots allt kunde vara bra med lite mjukstart på några timmar och att efter det
ha en tre dagar lång helg. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Min första arbetsdag var bara fyra timmar lång och jag var
beredd på att jag skulle vara rejält trött efter de timmarna. Som den
morgontrötta person jag är har jag aldrig stigit upp tidigare än klockan nio
någon dag och i torsdags var alarmet ställt på klockan sju. Jag hade förvarnat
på jobbet om att jag kanske skulle bli lite sen denna första dag. Vi har
flextid till klockan nio så det finns lite tid att spela på. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Det var inte alls så svårt som väntat att stiga upp tidigt i
torsdags. Timmarna på jobbet gick jättebra och jag var inte det minsta trött
efter jag gjort mina fyra timmar. Efter lunch hade jag en klipptid hos frissan
och senare på eftermiddagen var jag och inhandlade mat och dryck inför
midsommaren tillsammans med en väninna. Trots allt jag gjorde under torsdagen
var jag alldeles otroligt pigg hela kvällen. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Det var en fantastisk känsla att vara så pigg under en hel
dag. På kvällen ringde jag och pratade med min dotter bara för att berätta hur
pigg jag var trots allt jag gjort. Tänk att man kan bli så lycklig över att bara
känna sig näst intill normal under en dag! En mer eller mindre ständig trötthet är
numera normaltillståndet. Jag hade nästan glömt bort hur det känns när man inte
är trött…</span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-3076968473527843882016-06-05T18:49:00.000+02:002016-06-05T18:49:13.729+02:00En dag i taget
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Nu har jag inte jobbat på två veckor och jag har inte saknat
jobbet en sekund. Det hade jag i och för sig inte väntat mig heller efter så
pass kort tid. Allt är helt ok men jag känner inte att jag har fått mer ork
eller energi under den här tiden. Det kanske man inte heller kan vänta sig
eftersom jag kände mig helt slutkörd innan sjukskrivningen påbörjades. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Jag tar en dag i taget och gör det jag orkar och det jag har
lust med. Särskilt mycket har jag inte sysselsatt mig med men det är väl inte
det som är tanken med att vara sjukskriven. Sommaren började för drygt två
veckor sedan men har tagit en ordentlig paus under helgen. Det har visserligen
varit soligt men fredag och lördag blåste det iskalla vindar så den mesta tiden
har jag hållit mig hemma.</span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Det är otroligt skönt att inte behöva tänka på jobbet på ett
tag. Men tiden går snabbt och rätt vad det är ska jag dit igen. Bävar en aning
för att komma tillbaka eftersom det alltid brukar finnas lite väl mycket att ta
tag i efter en tids frånvaro. Som synes har jag inte helt kunnat släppa tankarna
på jobbet som jag borde ha gjort men det är väl så det är.</span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Jag måste skärpa till mig och ta en dag i taget!</span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-32786593804131759342016-05-28T17:31:00.004+02:002016-05-28T17:31:59.792+02:00Oväntad reaktion
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Den första av mina fem veckor som sjukskriven är över. Någon
förbättring i mitt allmänna mående har inte inträffat men det kanske man inte
kan vänta sig efter så pass kort tid. De första dagarna av veckan som gick tog
jag det väldigt lugnt och det enda jag gjorde förutom det vanliga vardagliga
var att rensa i lite papper. Under senare delen av veckan har jag så smått kommit
igång med lite träning med betoning på <strong>lite</strong>. Min ork är verkligen i botten just
nu. Jag har mått riktigt bra när jag varit hemma och till och med tänkt tanken
att det bara är dumheter att jag ska vara sjukskriven. Men ack så fel jag hade
när jag tänkte de tankarna.</span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">I torsdags var jag ut och åt lunch med en av mina
arbetskamrater och då undrade hon om jag hade lust att komma och fika på jobbet
på eftermiddagen och det blev bestämt att jag skulle göra så. Jag tyckte inte
det var några konstigheter med det eftersom min sjukskrivning inte är relaterad
till mitt jobb utan för att jag är i en dålig fas i min sjukdom nu. När jag
suttit i fikarummet en stund fick jag en oväntad reaktion. Helt utan förvarning
blev jag totalt dränerad på energi och fruktansvärt trött. Då fick jag klart
för mig att det inte råder någon tvekan om att jag behöver vara sjukskriven…</span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-73617846467976185292016-05-23T19:45:00.000+02:002016-05-23T19:55:35.023+02:00Tid för återhämtning<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">För ganska exakt en vecka sedan kom jag hem efter att ha
varit bortrest nästan två veckor. Min resa hade två olika resmål som av
ekonomiska skäl passade bra att göra en enda resa av. Jag behövde nämligen
först flyga till Arlanda i båda fallen. Första delen av min resa gick till min
bror där jag tillbringade några underbara ”sommardagar”. För var faktiskt
sommarvarmt under tiden jag besökte honom och det var underbart härligt efter
en lång vinter. Andra delen av min resa gick till min dotter och där stannade
jag en hel vecka innan jag åkte hem igen. Själva resandet gick jättebra och assistansen
på de två flygplatser jag besökte fungerade perfekt. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Tisdag förra veckan var det så dags att börja jobba igen.
Det var trevligt att komma tillbaka till jobbet igen men jag kunde tyvärr till
min besvikelse konstatera att redan efter ett par timmar på jobbet kändes det
som om jag aldrig varit ledig och allt var <a href="http://mystory-se.blogspot.se/2016/03/orkar-inte.html" target="_blank"><span style="color: #e06666;">precis lika tungt</span></a> som vanligt. Det är
helt och klart så att jag egentligen inte orkar jobba. Till saken hör att jag
denna min första arbetsdag hade en inplanerad läkartid på Hälsocentralen. Mitt
huvudärende där var att få en remiss för rehabilitering och förnyelse av några
recept. I vanlig ordning frågade min läkare hur jag mår rent allmänt och jag
berättade förstås om hur jag upplever min situation. Den tid när jag låtsas att
allt är bättre än det är har för länge sedan passerat.</span><br />
<br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Läkaren ansåg att jag borde gå hem direkt med en
sjukskrivning på en månad. Jag tyckte inte det kändes helt bra att bara jobba
en dag efter en så pass lång ledighet så vårt samtal slutade med att jag skulle
påbörja sjukskrivningen från och med idag. Nu får jag äntligen gott om tid för den
återhämtningen jag så väl behöver. Min plan är inte att ligga på soffan och
titta i taken under tiden jag är sjukskriven för att vara inaktiv gör inte att
man blir piggare och mår bättre. Jag tänker i första hand att ta dagen som den
kommer och se till att sova och äta ordentligt. En del tid ska jag ägna åt träning
och vistelse i friska luften och sen blir det förstås tid till lite annat.</span><br />
<div class="MsoNormalCxSpMiddle" style="line-height: normal; margin: 1em 0px; mso-add-space: auto; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Hoppas på att snart må bättre! </span></div>
MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-80003207817636528602016-04-18T17:23:00.000+02:002016-04-18T17:23:12.562+02:00Sirap i hjärnan<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0feSq0syrtGMePoBN7KtGs9cSu_6EOekC5zKLLkBGw2-1W335yvesjMQmhIWLC6Zt9I7aZ8cAQOa_LlrWGNaDSAFSjJt5pNMe4GQlh3lY26xIf7jxhRhtGwQziLLYZJSZ_z0xJnSW7w/s1600/sirap.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="160" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0feSq0syrtGMePoBN7KtGs9cSu_6EOekC5zKLLkBGw2-1W335yvesjMQmhIWLC6Zt9I7aZ8cAQOa_LlrWGNaDSAFSjJt5pNMe4GQlh3lY26xIf7jxhRhtGwQziLLYZJSZ_z0xJnSW7w/s320/sirap.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormalCxSpMiddle" style="line-height: normal; margin: 1em 0px; mso-add-space: auto; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">I vanlig ordning är det ett tag sedan jag senast skrev något
i bloggen. Jag var hemma från jobbet hela veckan efter påsk och det var
ovanligt klokt av mig att tillåta mig att få all den <a href="http://mystory-se.blogspot.se/2016/04/valbehovlig-vila.html" target="_blank"><span style="color: #e06666;">vila</span></a> jag behövde. När jag
vaknade på lördagen kände jag mig helt fri från förkylningen och piggare än jag
varit på evigheter. Det var en helt underbar känsla att vara så pigg. </span></div>
<div class="MsoNormalCxSpMiddle" style="line-height: normal; margin: 1em 0px; mso-add-space: auto; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Veckorna som ha gått efter det har jag också varit relativt
pigg. Bäst mår jag när jag inte jobbar så det är nog trots allt så att jag
egentligen <a href="http://mystory-se.blogspot.se/2016/03/orkar-inte.html" target="_blank"><span style="color: #e06666;">inte borde jobba</span></a> alls. Det tar alltid ett par timmar från jag stigit
upp innan segheten går ur både kroppen och knoppen oavsett om jag är ledig
eller inte men det brukar vara hanterbart. </span></div>
<div class="MsoNormalCxSpMiddle" style="line-height: normal; margin: 1em 0px; mso-add-space: auto; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Idag har jag dock haft en riktigt jobbig dag och jag hade
sirap i hjärnan ända tills klockan var över 11. Min koncentration var i botten
och tankeskärpan var under all kritik. De sista timmarna på jobbet var ok men
när jag kom hem vid tvåtiden var jag i vanlig ordning slut som artist. Nu
ungefär tre timmar senare är jag äntligen på väg tillbaka. </span></div>
<div class="MsoNormalCxSpMiddle" style="line-height: normal; margin: 1em 0px; mso-add-space: auto; mso-margin-bottom-alt: auto; mso-margin-top-alt: auto;">
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Livet med MS är ingen dans på rosor…</span></div>
MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-3514380405191856612016-04-01T16:07:00.000+02:002016-04-01T16:07:30.573+02:00Välbehövlig vila
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Förra veckan kände jag att en förkylning var på gång och
under påskhelgen bröt den ut. Den tid då jag gick till jobbet trots att jag
känner mig sjuk är sedan länge förbi så jag sjukanmälde mig i tisdags. Onsdagar
jobbar jag inte och när jag fortfarande kände mig ganska risig på onsdag
eftermiddag ringde jag min chef och berättade att jag tänkte stanna hemma hela
veckan. Jag passade även på att tala om för henne att en förkylning tar mycket
hårdare på mig än på någon som är ”grundfrisk”. <o:p></o:p></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Under veckan som gått har jag till största delen ägnat mig
åt att vila och det har varit en minst sagt välbehövlig vila. Förkylningen har
blivit bättre men det dröjer nog någon dag till innan jag är helt återställd. Under
dagen i dag har jag fått min lägenhet städad och det är alltid lika underbart
när det blir gjort. Jag är inte helt förtjust i att vara hemma när lägenheten
ska städas men som tur är har det varit soligt och fint i dag så största delen
av tiden satt jag ute i solväggen och läste en bok.</span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Det var hur härligt som helst...</span><br />
MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-13896736278241192972016-03-23T15:17:00.001+01:002016-03-23T15:17:33.629+01:00Orkar inte
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Under flera veckor har jag känt mig helt knäckt när jag
kommit hem från jobbet. Nu när jag sätter mig vid datorn för att skriva i
bloggen ser jag att jag i mitt förra inlägg hade haft några ovanligt bra dagar.
Det är så det är med den här eländiga sjukdomen. Man vet aldrig från en dag
till en annan i vilken form man kommer att vara. Visst kan formen variera även
när man inte har en kronisk sjukdom men jag upplever att skillnaden mellan bra
och dåliga perioder är väldigt stor. Jag känner mig inte i någon vidare form nu
heller men jag hoppas att det snart vänder till det bättre. Som det är nu
skulle jag inte tveka en sekund att sluta jobba om det inte vore för ekonomin. Jag
orkar inte jobba längre men har inget annat val än att kämpa på så länge det är
möjligt.</span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Idag har jag i vanlig ordning en arbetsfri dag och i morgon
är min arbetsdag kortare än vanligt eftersom det är skärtorsdag. Sedan följer
en välbehövlig påskledighet på fyra dagar. Om jag inte märker någon markant
skillnad i mitt mående under den närmaste tiden kommer jag att ta kontakt med
min läkare och be om en sjukskrivningsperiod. Att mer eller mindre ha sirap i
hjärnan när jag jobbar och att inte ha någon ork kvar efter jobbet funkar
liksom inte när man lever själv. Hoppas innerligt att det inte att blir
nödvändligt med någon sjukskrivning eftersom jag så väl behöver den lilla
inkomst jag har. Hoppas att du som läser är i bättre form än jag är just nu och
önskar dig en riktigt trevlig påsk!</span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-34626572084516854032016-02-29T16:30:00.001+01:002016-02-29T16:30:39.277+01:00Vilken skillnad!
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">De sista dagarna på den här månaden har varit osedvanligt
bra dagar och just nu känner jag mig på riktigt bra humör. Det är väl inga
stora saker men om man kan glädja sig över små saker får man vara glad oftare.
Nu följer en kort redogörelse för alla bra små saker. Helgen inleddes med att
jag och en väninna åt jättegod sushi till middag på fredag kväll. Lördag morgon
var jag ovanligt pigg och det var lätt som en plätt att ta sig ur sängen något
som inte hör till vanligheterna för mig. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Nästa bra sak som hände var att jag hittade ett par svarta
jeans som satt helt perfekt. Jag hade ovanligt mycket energi både i lördags och
igår så jag har fått en hel del gjort här hemma. Visst blev jag lite slut i
kroppen av det men inte alls så slutkörd som jag brukar bli. Hör och häpna så
hade jag ovanligt lätt att ta mig ur sängen i morse också även om mina första
steg var lika stapplande som vanligt. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">En av de saker jag har stora problem med är att stå någon
längre stund men jag brukar ändå höja mitt skrivbord på jobbet och stå en
stund. Jag brukar alltid titta på klockan när jag ställer mig för att ha lite
koll på vad jag klarar. Ibland blir det så lite som tio minuter men idag stod
jag upp så länge som 35 minuter. Nytt personbästa! Men nu först kommer jag till
det allra bästa i min uppräkning av allt som varit bra de sista dagarna. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">I höstas försökte jag få en arbetsstol som hjälpmedel men
det är tydligen omöjligt att få det numera. Jag måste ofta göra saker sittande
och när jag sitter på en vanlig trappstol blir arbetsställningen hopplöst dålig.
Då jag inte kunde få en stol som hjälpmedel var alternativet att köpa en egen.
Av en händelse fick jag prova en sadelstol och då insåg jag att den vore
perfekt för mig. För drygt en vecka sedan kom jag till skott och beställde en. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Idag kom så min efterlängtade stol och jag invigde den när
jag diskade för drygt en timme sedan. Jag höjde stolen så att jag nästan kom i
ståhöjd vid diskbänken, öppnade underskåpet och hade mina fötter där. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Vilken skillnad mot att sitta på en trappstol
som är allt för låg. Nu behöver jag inte hålla upp armarna och få ont i axlarna
när jag diskar. Wow, vilken skillnad det blev!<o:p></o:p></span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEil-GMee1Muuu74NnlVwfhWTVAvVxyf5HvYNuRJn__fg2fSVICtZTqxM7LAvwbKNU7hwUR8FmK1mjPhDqa4Z_TD_pIzQjMt25go54rsxT4mdcJjhkGtIbhF_s_T4jqfQw4YkIZrFD-2OQ/s1600/ponychair.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEil-GMee1Muuu74NnlVwfhWTVAvVxyf5HvYNuRJn__fg2fSVICtZTqxM7LAvwbKNU7hwUR8FmK1mjPhDqa4Z_TD_pIzQjMt25go54rsxT4mdcJjhkGtIbhF_s_T4jqfQw4YkIZrFD-2OQ/s320/ponychair.jpg" width="213" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
Så här ser min nyinköpta Ponychair ut</div>
<div align="center">
</div>
MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-16434578482932530722016-02-15T19:24:00.000+01:002016-02-15T19:24:13.450+01:00Sömnen
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Från tid till annan är det svårt att hitta något positivt
att fokusera på när man lever med en kronisk sjukdom som gör sig påmind hela
tiden och i allt man gör. Kylan och snön som hör vintern till gör att livet
känns extra tungt under denna årstid. Under den gångna helgen har solen inte
haft lust att visa sig ens en sekund och det har varit riktigt gråvitt och tris
ute. I fredags när jag gick hem från jobbet blåste det fruktansvärt kall och på
lördagen när jag öppnade ytterdörren var det en mindre snödriva utanför dörren.
Jag hade ärligt talat mest lust att krypa ner under täcket och sova igen. Då
kom jag att tänka på att jag har en evinnerlig tur som inte har några problem
med sömnen. Ibland kan jag vakna och behöva gå på toa men för det mesta sover
jag som en stock.</span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Under perioder av mitt liv har jag haft otroligt svårt att
somna och månaderna innan min MS bröt ut med full kraft hade jag enorma
sömnproblem. Kunde ligga vaken i timmar innan jag somnade och vaknade ofta mitt
i natten och hade svårt att somna om. Sömnproblemen hängde förmodligen ihop med
att jag levde under stor stress och som jag tidigare berättat om vaknade jag
med <a href="http://mystory-se.blogspot.se/2011/11/sa-har-borjade-allt.html" target="_blank"><span style="color: #e06666;">bortdomnade fötter</span></a> en morgon. Från den dagen har mitt liv aldrig blivit
detsamma igen. Det är inte mindre än 24 år och en vecka sedan den dagen. Det känns
inte riktigt som om det är SÅ länge sedan. Tänk vad tiden går. Nåja, det är
bara att ta livet som det kommer och jag är trots allt oändligt tacksam över
att jag inte har några problem med sömnen…</span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-77648735327294224522016-02-07T18:45:00.000+01:002016-02-07T18:45:39.956+01:00Det värsta är över
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Vintern är på många sätt en jobbig tid för mig och så har
det varit sedan jag var i tonåren. Inte har det blivit bättre sedan jag fick
min MS-diagnos för snart 24 år sedan. Jag har alltid varit frusen av mig och
jag blir trött och inaktiv av mörkret. Det är extremt tungt att gå när det har
snöat och jag på grund av min dåliga balans är jag ständigt rädd att halka. Det
enda som är positivt med vintern är att det är otroligt vackert när dagarna
börjar bli längre och solen behagar visa sig. Jag gillar att fotografera och
tar ofta upp min mobil och fotar när jag tycker det är extra vackert. Det som
är lite synd är att det oftast är lite väl kallt ute när det är som vackrast. Det
här är en av de bilder jag tog senast jag var ute i solen på dagen. Nu är det
helt ljust när jag kommer hem från jobbet och den värsta delen av vinter är
över!<o:p></o:p></span><br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlUrxmfDtr8TzSLAmhJnLXKa6HG6lLjCW_q6QiwXM5orJltb0X-GF5PWAdtpKrs0cqwBH76ba7_PP3OhF5f4wsrUM8rgvhTsZbufNi_PU5xJoKqs054s53iWn1Z0HL-x3rYobFm3xGtQ/s1600/95.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjlUrxmfDtr8TzSLAmhJnLXKa6HG6lLjCW_q6QiwXM5orJltb0X-GF5PWAdtpKrs0cqwBH76ba7_PP3OhF5f4wsrUM8rgvhTsZbufNi_PU5xJoKqs054s53iWn1Z0HL-x3rYobFm3xGtQ/s640/95.JPG" width="640" /></a></div>
MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-33921572779806692842016-01-24T16:00:00.001+01:002016-01-24T16:00:20.887+01:00Stapplande steg
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">På det stora hela tycker jag mig inte ha haft någon större
försämring i min sjukdom under de senaste åren förutom när det gäller en sak. Och
det är något som jag främst märker av på morgonen. Det har blivit riktigt
gruvsamt att stiga upp ur sängen på grund av det. Precis som rubriken antyder
är de första steg jag tar på dagen stapplande steg och det är mycket
obehagligt. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">När jag väl varit uppe en stund blir det tack och lov bättre
och då går jag mer eller mindre normalt. Fast om jag sitter still för lång tid
utan att röra på mig märker jag av detta när jag reser mig upp för att gå. Det
är inte lika illa då som det är på morgonen men det är ändå inte särskilt lustigt
att det är så. Jag undrar om någon annan har samma typ av problem som jag har?</span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-44032363915463729922016-01-13T15:17:00.003+01:002016-01-13T15:18:51.735+01:00Helt uppslukad<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Förr om åren brukade jag alltid köpa ett nytt pussel till
jul och det är en trevlig sysselsättning att lägga pussel. Under de år jag bott
för mig själv har det inte blivit något av med den traditionen. Förra året när
jag tillbringade julen tillsammans med min dotter kom vi på att vi skulle
plocka fram ett och det var precis lika roligt som det var förr. Vi hann
faktiskt med att lägga tre pussel under tiden hon var här. </span><br />
<br />Den här julen fick jag ett pussel i julklapp och för drygt en vecka sedan gav jag mig i kast med det. Jag lade ut min pusselmatta på köksbordet och satte igång. Enda kruxet med att lägga pussel är att man blir helt uppslukad av det. Jag fick ingenting annat gjort här hemma. I förrgår insåg jag att det var ohållbart så jag ihop pusselmatta för att lyckas göra något annat. Det pussel jag har börjat lägga har 2000 bitar så det kommer nog att ta ett tag innan det är klart...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcLAX-qzBogNkRiEJNj7EuIFQt5ffO4JF5KfGYBFZaAr95VOb5qfNpOPJK-9i0z4nHj0vQ-OIn7OJ_-SQlPngPdD_SowOVB34ThwAxbxtHM8nY6uvdZam8czC5fof8XdzuNc-IZyQ7rQ/s1600/94.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="288" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhcLAX-qzBogNkRiEJNj7EuIFQt5ffO4JF5KfGYBFZaAr95VOb5qfNpOPJK-9i0z4nHj0vQ-OIn7OJ_-SQlPngPdD_SowOVB34ThwAxbxtHM8nY6uvdZam8czC5fof8XdzuNc-IZyQ7rQ/s400/94.JPG" width="400" /></a></div>
MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-84897666272168721352016-01-03T18:44:00.001+01:002016-01-03T18:44:30.056+01:00Mycket roligare
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Nu när det har gått några dagar på det nya året har jag
plockat bort julen här hemma. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Precis som
vanligt tyckte jag att det var mycket roligare att plocka bort julen än att
julpynta. Jag har inte särskilt mycket julpynt så det går ganska fort både att
plocka fram om att plocka bort. Det enda som är jobbigt att göra är att byta gardiner
och det gjorde jag redan igår. I grund och botten är jag ingen ”julmänniska” så
det är skönt att julen är över för den här gången.</span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">I morgon är det dags för jobbet igen och efter elva dagars
välbehövlig ledighet känns det lite motigt. Jag skulle absolut inte ha något emot
att vara ledig ett tag till. Januari är den månad på året som jag har som allra
mest att göra på jobbet så någon lugn start kommer det inte att bli frågan om.
Efter ledigheten skulle jag nog behöva en lite lugn start på jobbet men det är
knappast möjligt. Hur som helst så ordnar det sig nog. Det är bara att inte
stressa upp sig och att ta en sak i sänder…</span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-76515226232070207812015-12-30T13:38:00.000+01:002015-12-30T13:38:15.987+01:00Lediga dagar
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Jag har varit ledig lite drygt en vecka nu och har fortfaran
de några lediga dagar kvar och det känns verkligen toppen. Julen tillbringade
jag tillsammans med min son och mina barnbarn som nu har hunnit bli 4,5 och 2,5
år gamla. Det tar på att ha småbarn omkring sig men det roliga uppväger helt
klart det som är jobbigt. Jag hade i vanlig ordning tänkt mig att hinna med att
få en massa saker gjorda här hemma under den här veckan men så har det förstås
inte blivit. Nåja, allt jag inte gjort finns kvar till senare.<o:p></o:p></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">En av de saker jag tänkt göra har jag i alla fall gjort. Jag
har äntligen kommit mig för att börja kolla upp det här med färdtjänst. Det är
något jag borde ha gjort för länge sedan och nu har jag äntligen kommit till
skott. Jag har pratat med en person som handlägger ansökningarna och skrivit ut
blanketterna jag ska fylla i. Så nästa gång jag ska åka på besök till sonen och
barnbarnen kanske jag inte behöver åka buss. </span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Att sitta och åka buss är i och för sig inte något större
problem men allt annat som hör till är ett problem. Jag ska ta mig till bussen
och dessutom är det ett bussbyte på vägen dit och två byten när jag ska hem
igen och det är något som numera är ett problem för mig. När jag väl kommer
fram till resmålet måste jag dessutom bli hämtad och när jag ska hem måste jag
ha skjuts till bussen. Att åka lokaltrafik är inte ens att tänka på när jag har
en väska och måste använda en krycka när jag går. Min nästa resa blir förhoppningsvis enklare. <o:p></o:p></span><br />
MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-67753512028123169182015-11-29T19:30:00.003+01:002015-11-29T19:30:57.070+01:00Hade glömt bort
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Det sista halvåret innan jag <a href="http://mystory-se.blogspot.se/2013/11/for-bra-for-att-vara-sant.html" target="_blank"><span style="color: #e06666;">började använda LDN</span></a>, Low Dose
Naltroxen, hade jag dagligen en alldeles otroligt jobbig värk i mina ben. När
jag vaknade på morgonen var allt normalt men någon gång under dagen kom värken
smygande och den satt i ända till jag somnade. Ibland började värken redan mitt
på dagen och ibland kom den först på kvällen men jag hade daglig värk under en
lång tid. Vissa gånger var det så illa att jag till och med sa ” jag står inte
ut!” högt för mig själv. Fy fasen vilken jobbig tid. Redan efter fyra dagar med
LDN var värken som bortblåst och det var fantastiskt underbart!</span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Även om jag minns den jobbiga värken hade jag glömt bort <strong>hur </strong>
jobbigt ont det egentligen var. Igår kväll blev jag påmind om det. Helt utan
vidare dök värken upp från tomma intet i förrgår kväll och det var <strong>så </strong>jobbigt. När
jag vaknade igår var allt som vanligt igen och jag har inte känt något av det
onda sedan dess. Jag förstår inte varför jag fick värk på fredag kväll och det
behöver jag inte veta heller. Det fick mig dock att skänka en extra tanke på
hur tacksam jag är över att ha sluppit värk under mer än två års tid.</span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Visst är det konstigt att man minns något men ändå inte
minns hur det var?</span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4978532384594271330.post-73620604158934266502015-11-15T17:58:00.003+01:002015-11-15T18:27:08.718+01:00Ingefärashot<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhu6Brrci77_N_Mk1OUCXmP-eLEEzfb-oa6jp3AYU8jd9DDJjj_KkIccyZnItCAtu0WJIOHf2LCTW-yaaGGu3WxKAvJzp8cy2l3FaJw0CVKOqlsbipoJYgOv1R0BExFHU903L2Z22OE2g/s1600/ingef%25C3%25A4rashot.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhu6Brrci77_N_Mk1OUCXmP-eLEEzfb-oa6jp3AYU8jd9DDJjj_KkIccyZnItCAtu0WJIOHf2LCTW-yaaGGu3WxKAvJzp8cy2l3FaJw0CVKOqlsbipoJYgOv1R0BExFHU903L2Z22OE2g/s1600/ingef%25C3%25A4rashot.png" /></a></div>
<br />
<div align="center">
Bild lånad från bloggen <span style="color: #e06666;">Träning 40+</span></div>
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">Redan första gången jag hörde talas om ingefärashort tänkte
jag att det skulle vara något för mig. Jag gillar ingefära och har tidigare
skrivit om <a href="http://mystory-se.blogspot.se/2012/11/ingefara-och-lime.html" target="_blank"><span style="color: #e06666;">ingefärate</span></a> som är både gott och välgörande. Förra söndagen kom jag
äntligen till skott och gjorde inordning min första sats ingefärashot. I
måndags morgon utökade jag min frukost som brukar bestå av <a href="http://mystory-se.blogspot.se/2012/01/perfekt-for-mig.html" target="_blank"><span style="color: #e06666;">smoothie</span></a> och mandel
med ovan nämnda shot och det var precis lika gott som jag hade föreställt mig
att det skulle vara.</span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">När jag gjorde min första laddning följde jag det recept
jag hittat och kokade den rivna ingefäran 20 minuter och lät det jag kokat
svalna innan jag silade bort ingefäran och tillsatte pressad citron och
flytande honung. På tisdag kväll fick jag av en händelse syn på ett blogginlägg
där jag kunde läsa att man inte ska koka den rivna ingefäran utan bara hetta
upp vattnet till 60 grader för att inte förstöra de nyttigheter som finns i
ingefäran. Att honungen och citronen inte ska koka kände jag till sedan
tidigare men att det även gäller för ingefäran var nytt för mig. Nästa gång ska
jag använda mig av det nya receptet som jag hittade på bloggen <a href="https://traning40plus.wordpress.com/2015/10/12/frukostshot-med-ingefara-honung-och-citron/" target="_blank"><span style="color: #e06666;">Träning 40+.</span></a></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><br />
<span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";"></span><span style="mso-bidi-font-family: "Times New Roman";">När jag skrev mitt <a href="http://mystory-se.blogspot.se/2015/11/dyker-upp-allt-oftare.html" target="_blank"><span style="color: #e06666;">förra inlägg</span></a> berättade jag om hur trött
jag varit under några veckor. Den här veckan har tröttheten varit som bortblåst
och det har varit helt underbart att vara mera normalt trött. Om min nyvunna ”pigghet”
beror på min frukostshot eller inte låter jag vara osagt men det skulle ju
kunna vara så. Eller så är det bara någon sorts placeboeffekt jag har upplevt.
I vilket fall har jag tänkt fortsätta med min nya frukostvana!</span>MyStoryhttp://www.blogger.com/profile/16794169299936611824noreply@blogger.com0