21 dagars meditation

Sedan drygt två veckor tillbaka deltar jag i dagliga guidade meditationer med Deepak Chopra. Det kostar ingenting att delta och vem som helst kan anmäla sig. De guidade meditationerna började den 19 maj men man kan fortfarande anmäla sig. Om du vill delta kan du klicka på bilden så kommer du till sidan där du registrerar dig. Att meditera är bra för alla!

Så olika dagar

Igår var det inte alls någon bra dag. När jag gick till sängs på söndag kväll blev jag liggande vaken så länge att jag till slut bestämde mig för att stiga upp en stund. Satte på radion i köket och tände ett ljus på köksbordet och där satt jag länge och väl med min iPad innan jag kände att tröttheten kom krypande. När jag låg i min säng igen hade klockan hunnit bli två. Det straffade sig att jag sov för länge på söndagen och jag fick allt för lite nattsömn så jag var rätt trött hela tiden jag var på jobbet. Inte nog med att jag var trött, jag hade inte minsta lilla flyt på jobbet och jag kände mig ganska missnöjd med min arbetsdag när jag gick hem.

På måndagskvällar har jag min meditationskurs så jag kunde inte göra det som kände mest lockande under kvällen. Hade lust att sjunka ner i soffan och slötitta på tv men jag ville förstås inte missa kursen så det var bara att klä på sig och gå ut i kylan. Om du sett mitt förra inlägg så vet du att vintern har börjat sitt intåg här och bilens rutor var täckta av is så jag fick kämpa på ett bra tag innan jag kunde åka iväg. Under tiden jag skrapade bilrutorna blev jag genomfrusen och fick inte värmen tillbaka i kroppen förrän jag låg i min säng flera timmar senare. Bortsett från kursen var gårdagen inte någon bra dag.

Till skillnad från igår har idag varit en jättebra dag på alla sätt och vis. Somnade som ett barn igår kväll och sov gott hela natten. På jobbet har allt gått på räls hela dagen. Under förmiddagen var jag till optikern för att prova ut nya terminalglasögon och det gick också hur bra som helst. Utprovningen gick mycket fortare än jag hade tänkt så jag tittade in på skoaffären som ligger i närheten och där hittade jag mig ett par nya vinterkängor. Och tro inte att det är slut med allt positivt där. När jag varit tillbaka på kontoret drygt en halvtimme ringde dottern och berättade en positiv nyhet. Tänk så olika dagar kan vara och vilken tur att de är olika!

Somnade nästan

För drygt ett år sedan gjorde jag magnetröntgen och igår var det dags igen. Förra året gjordes en MR för att det skulle göras en bedömning OM jag skulle få Mabthera och att jag kollas nu igen är för att det ska bedömas om jag kommer att få en behandling till. Förra året gjordes min MR dagen efter jag kom hem från utlandsresan och jag tyckte undersökningen gick väldigt ”smärtfritt” den gången. Jag var fortfarande kvar i det semesterlugn jag kommit in i efter en helt underbar vecka i Turkiet.

Igår var morgontrötta jag tvungen att stiga upp kvart i sex för att åka iväg. Det gick riktigt bra att stiga upp så tidigt men jag blev lite trött under de tre timmar jag satt i bussen. När jag kom fram till sjukhuset var det bara att gå raka spåret till röntgen. De var lite försenade så jag fick komma in nästan tjugo minuter senare än jag hade min tid.

När man gör magnetröntgen på huvudet är det viktigt att man ligger helt stilla under tiden och huvudet kilas fast ordentligt innan man åker in i ”röret”. Antagligen inte helt lätt om man har minsta lilla antydan till klaustrofobi. När man vet att man absolut inte får röra sig brukar det börja klia både här och där så det är lite jobbigt. Trots både öronproppar och hörselkåpor låter det en hel del när bilderna tas. Det gäller att försöka koppla bort allt för att klara av proceduren.

När jag väl låg där inne och knackningarna började bestämde jag mig för att meditera. Inte helt enkelt med allt ljud men det gick hyfsat bra ändå. När de sista bilderna skulle tas var ljudet mer monotomt och tro det eller ej men jag höll på att somna flera gånger. Att det blev så berodde säkert på en kombination av min meditation och min tidiga morgon.

När jag var klar fick jag veta att svaret kommer att vara klart redan nästa vecka och att det skickas till remitterande läkare. Jag har inte fått någon tid hos neurologen än så på måndag ska jag ringa och fråga om det. Jag vill inte bara få ett skriftligt svar utan jag vill få svaret öga mot öga. Förutom det har jag en hel del frågor jag ska ställa om än det ena än det andra. Tiden som tyst och stillsam patient är en gång för alla över för mig. Frågar man inte får man ingenting veta…

Fullmånemeditation

Det är många år sedan jag började intressera mig för meditation. Jag köpte en bok som jag läste och försökte meditera så gott jag kunde. På den tiden hade jag familj och det var svårt att göra det när resten av familjen var hemma och vaken så jag började göra mina övningar efter jag hade gått och lagt mig. Ganska snart upptäckte jag att det var en fantastisk metod för att lugna sinnet och att somna lättare. Med tiden blev det så att jag mer eller mindre glömde bort det hela.

Boken jag hade lånade jag bort och den försvann vid någon flytt så den fick jag aldrig tillbaka. Jag saknade min bok ibland men lyckades inte få tag på just den boken igen. Döm om min förvåning när jag för några år sedan fick just den boken i julklapp av min son och hans fru. Jag läste boken igen och började om med mina meditationer. Fick det aldrig att bli någon regelbunden vana med då och då satte jag mig ner med ett levande ljus på bordet och fokuserade på min andning och lät tankarna som dök upp bli som små moln som jag lät sväva iväg utan att fästa min uppmärksamhet vid dem.

Förra hösten dök möjligheten att delta i en nybörjarkurs i meditation upp och jag var inte sen att anmäla mig till den. Kursen var givande och när den led mot sitt slut sa kursledaren att hon förmodligen skulle hålla fler nybörjarkurser och så småningom även göra en fortsättningskurs. Sedan dess har jag väntat på att denna fortsättningskurs skulle bli av och nu är det inte länge kvar innan den börjar och det ser jag fram emot. Den 7:e oktober är det dags att fortsätta ”resan”.

Igår var det fullmåne och då inbjöds alla som ska böja både nybörjarkursen och fortsättningskursen att delta i en fullmånemeditation. Jag tyckte det lät oerhört spännande så jag anmälde mig. Tyvärr regnade det igår kväll så vi kunde inte vara ute som det först var tänkt och vi kunde inte heller se fullmånen. Men även om man inte ser fullmånen så är det fullmåne. Jag var väldigt trött på eftermiddagen och övervägde ett tag att låta bli att gå men min nyfikenhet tog över. Att delta i en ledd meditation är inte detsamma som att göra den ensam och jag ångrar inte att jag övervann min trötthet och gick. Jag hade inte någon särskild upplevelse men när jag kom hem kände jag mig ovanligt pigg och dessutom kände jag mig ren på ett märkligt sätt.

Det var en givande kväll…

Tystnad

En bild av tystnad

De senaste dagarna har jag reflekterat en hel del över det här med tystnad och ljud. Det är förstås sällan det är helt tyst omkring en. Som regel finns det en del bakgrundsljud som man inte kan påverka så mycket. Men det finns trots allt en hel del man kan påverka. Jag har för vana att sätta på radion så fort jag stiger upp och sedan står den på ända tills jag sätter på teven. Den står i sin tur på till jag går och lägger mig. Så är det vare sig jag tittar eller inte. Ljudet från radio eller tv fungerar alltså som ett sorts sällskap för mig. 

Under den senaste tiden har det dock hänt något. Allt oftare har jag haft på radion under tiden jag ätit min frukost och sedan har jag stängt av den. Mitt nya beteende förvånar mig lite hur konstigt det än kan låta. Det är av den anledningen jag har tänkt lite extra på det här. Tidigare tyckte jag att den relativa tystnaden var jobbig men nu tycker jag istället att det är otroligt skönt. Exakt vad som är anledningen till att jag ändrat mig så totalt är jag inte helt säker på men jag har en liten misstanke om varför. 

Under dessa veckor när jag varit hemma och varit sjukskriven har jag tagit mig tid att meditera lite varje dag och jag tror att det kanske är min dagliga meditation som är anledningen. Jag kan ha fel men jag tror att meditationen har lugnat ner mitt sinne så att jag inte längre behöver detta ständiga brus av radio eller tv omkring mig. Den ljudkuliss jag omgett mig med i åratal har på ett sätt hjälpt mitt sinne att hålla tyst. Nu har mitt mentala ”pladder” lugnat ner sig och därför behöver jag inte andra ljud för att tysta ner det.

Låter det flummigt?

En extra träff

Förra onsdagen hade vi det sista kurstillfället på den meditationskurs jag har gått. Kursledaren ville gärna träffa oss en gång till för att berätta mer om den fortsättning hon tänkt sig som ska vara i två steg om intresse finns. Vi träffades hemma hos en av kursdeltagarna och började med att fika. Det blev en jättetrevlig kväll och jag tror att de flesta som var där är intresserad av en fortsättning. Nästa del kommer att handla om att rensa i sitt inre. Det tycker jag låter jättespännande. De flesta av oss har en massa ”skräp” som vi bär med oss genom livet. En del saker vi bär med oss är väldigt gammalt och kan vara till mer skada än nytta. Det finns säkert något gammalt som man gömt undan i något mörkt hörn av sitt undermedvetna. När det kan tänkas bli en fortsättning vet vi inte än men det blir i alla fall inte under det här året. Självklart kommer jag att berätta mer när jag vet mer. Under tiden kommer jag att fortsätta meditera på egen hand.

De senaste dagarna har det blivit ordentlig vinter här. Då och då har det dalat lätta fjuniga flingor från himlen. Idag när jag gick hem från jobbet tog jag några bilder utanför min arbetsplats. Det ser ut som om snön är av bomull. Jag hade min lilla kamera och fotade i autoläge så bilderna gör inte riktigt rättvisa åt verkligheten. Den fjuniga snön och rimfrosten gör sig fint mot den julbelysning som håller på att sättas upp. Det är helt underbart vackert och jag känner att julstämningen sakta kommer krypande. På söndag är det första advent…

Letade febrilt

Igår var det att gå på meditationskursen för andra gången. Kursledaren började med att prata lite om det vi gjorde förra gången och frågade om vi hade gjort någon av övningarna på egen hand och/eller om vi hade funderingar om något. Hon berättade än en gång om varför hon tycker det är viktigt att vi går igenom grunderna först och övar på att slappna av och att fokusera på andningen. Dessutom fick vi veta att hon även tycker att hon lärt sig saker av oss redan efter en träff.

Det är en behagligt avspänd stämning i rummet vi använder och där finns många tända ljus. Igår hade kursledaren med sig en liten flaska med pepparmyntolja som hon frågade om hon fick tillsätta en droppe i vattnet vi hade på bordet. Pepparmyntsoljan har en stimulerande och koncentrationshöjande effekt och den används vid aromterapi. Ingen hade någon invändning mot oljan i vattnet. En svag behaglig mintdoft spred sig i rummet.

En av de övningar vi gjorde igår gick ut på att vi skulle hitta ett lyckligt minne från barndomen, återuppleva det minnet och låta den gamla lyckokänslan sprida sig i kroppen. Jag letade febrilt i minnet men kunde inte hitta ett enda minne som passade i på beskrivningen. Jag var avslappnad och fokuserade på andningen men ett lyckligt minne vägrade infinna sig. Det kändes lite knepigt. När övningen var avslutad berättade jag hur det var för mig. Det visade sig att jag inte var ensam om att inte hitta något. Att få höra det gjorde att det kändes bättre.

Ända sedan dess har tanken på den här övningen dykt upp i mitt huvud. Jag kan plocka fram flera minnen från barndomen där jag varit arg eller besviken men inte ett enda riktigt lyckligt minne. Undrar vad det kan bero på? Det är absolut inte så att jag haft någon olycklig barndom men någon orsak måste det finnas till att jag inte kan plocka fram stor glädje eller lyckokänsla från mina barndomsår.  Kanhända dyker det med tiden upp någon förklaring till att det är som det är…

Kursen jag börjat

Igår berättade jag att jag skulle börja en kvällskurs men jag berättade inte vilken. Allt för att försöka väcka lite nyfikenhet. Idag har jag haft en riktigt dålig dag för jag har haft en helt förfärlig värk i mina ben. Jag har ont nästa varje dag men idag har det varit värre än vanligt. Att ha ont tar massor av energi och jag har mest tillbringat tiden efter jobbet i soffan. Nu först orkar jag skriva det inlägg jag ”lovade” igår. Jag har inte lika ont längre när jag har varit hemma och vilat ett tag.

Kursen jag börjat handlar om meditation. Jag har praktiserat det till och från för mig själv under ganska många år och när den här kursen dök upp tänkte jag att det är ett gyllene tillfälle att lära sig lite mer. Igår kväll hade vi första träffen av totalt sex. Förutom kursledaren är det bara fem deltagare så vi är en liten grupp. Vi hann inte med så mycket igår eftersom vi ägnade en del av tiden till att bekanta oss med varandra.

Det blev lite prat om vad meditationen kan ge och om att det kan vara olika för oss vad det ger oss. Mycket handlar om hur mycket tid vi lägger ner själva. Helst bör man försöka ägna en stund varje dag till meditation och gärna på morgonen. Vi fick prova på att göra två olika övningar.  Den första var att jorda sig. Vi stod upp och blundade och föreställde oss att vi var träd. Vi visualiserade att vi var träd som växte oss starka ur jorden och tog upp näring från den. Vi föreställde oss också att vi tog emot solens energi. Jag såg för mig att jag var ett blommande körsbärs träd och det var lite häftigt med bilden jag ”såg” inom mig.

Den andra övningen gick upp på att vi skulle samla oss i våra kroppar och liksom skulle sätta på oss en ”rustning” som ”skyddade” oss. Just den övningen gick sämre för mig eftersom den första bild som dök upp hos mig var en grå och kall metallrustning. Det tyckte jag inte passade mig så min ”rustning” förvandlades till en av ett gyllene tunt tyg istället. Övningen blev inte riktigt bra eftersom ett tunt gyllene tyg inte är något vidare skydd för vare sig kroppen eller själen. Jag tolkar det jag kände som om jag har ett väldigt tunt skal. Det är nog så det är...

Ser fram emot fortsättningen nästa vecka!

Minnet finns i kroppen

Ibland händer det att jag kan känna precis hur det känns att springa trots att det är mer än tjugo år sedan jag sprang senast. Minnet finns fortfarande kvar i kroppen. Samma sak gäller minnet av hur det känns att kunna gå normalt. Med normalt menar jag att kunna gå naturligt och avslappnat. Jag tror inte andra kan förstå hur stor koncentration en så enkel sak som att gå kräver för mig. Vet inte ens om jag har berättat det för någon.

Att jag skriver om det här idag beror på att jag började tänka på det igår kväll när jag låg i min säng. Varje kväll mediterar jag en stund efter jag har gått och lagt mig. Jag vet att man helst bör sitta när man mediterar men jag tycker det funkar hur bra som helst när jag ligger. Igår kväll kom känslan av att jag kunde springa och den var så tydlig att den fick mig att tappa fokus för en kort stund. När jag vaknade i morse var jag säker på att jag skulle ha lättare för att gå men så var det förstås inte. Jag måste erkänna att jag hann känna ett litet sting av besvikelse när jag upptäckte att verkligheten var precis likadan som igår. Men det är inte så att det på något sätt har förstört min dag.

Första dagen efter den långa helgen har varit som en alldeles vanlig måndag trots att det råkar vara tisdag. Den stora skillnaden mot en vanlig måndag är att det är onsdag redan i morgon och att jag ledig då. Det är inte alls dumt att få en riktig mjukstart på veckan. Idag har det varit grått och det har snöat hela dagen. Det är riktigt skönt att sitta inne och kura. Jag har tänt ljus i vardagsrummet och teven står på. Ute faller skymningen…

Veckan som gått

Nu har det gått nästan en hel vecka sedan jag senast skrev något i bloggen. Min bror kom hit sent på fredag kväll och han åkte igen på eftermiddagen igår. Det har varit några trevliga dagar och jag har inte lagat mat en enda gång på hela tiden han har varit här. Vi har gått ut för att äta middag varje kväll. Jag har dessutom nästan inte jobbat något alls den här veckan. I måndags jobbade jag bara fram till lunch och på tisdag tog jag ut en semesterdag. Igår hade jag veckans ”lediga” dag och idag var arbetsdagen förkortat eftersom det är skärtorsdag. Jag har med andra ord haft en ganska vilsam och bra vecka.

När jag vaknade på måndag morgon hade det snöat ungefär två decimeter så det var inte bara ett litet bakslag när det gäller vårens frammarsch! Det blev helt enkelt full vinter igen. Men vädret kan man inte göra något åt så det är bara att ta det som det kommer.

På måndag eftermiddag var jag förresten på ett läkarbesök på vårdcentralen och jag fick än en gång träffa en ny läkare. Det är ett elände. Eftersom min sjukdomshistoria är jättelång kan jag inte berätta hela utan jag får gå rakt på det som är problemet just för tillfället. Läkaren jag träffade pratade både om meditation och mindfulness med mig och det gjorde mig en aning förvånad. Han såg riktigt nöjd ut när jag berättade att jag praktiserar båda delarna så gott det går. Jag berättade att jag tar tillskott av vitamin D3 och hur mycket jag tar och frågade om jag kunde få ta ett blodprov för att kolla hur jag ligger till med det och det fick jag. Provsvaret kommer senare.

Nu håller jag på och tvättar och ska gå ner till tvättstugan en sista gång innan jag lagar middag för första gången på länge. Det dröjer inte så länge innan jag kan göra helg. Under tiden jag var på jobbet var ”Rut” här och städade och jag ska vara ledig i fyra dagar nu.

Det känns toppen!

Enkel förklaring

Det har varit lite si och så med läsning för mig den senaste tiden men förra veckan började jag läsa en ny bok. Jag har läst boken flera gånger och skrivit om den i bloggen. I inlägget berättade jag att jag lånade bort boken för ganska många år sedan och tyvärr har jag aldrig fått tillbaka den. Jag har försök få tag på en ny bok men inte lyckats med det. Döm om min förvåning när jag fick den i julklapp av sonen och sonahustrun. Jag kände mig som ett enda stort frågetecken när jag öppnade paketet. Min självklara fråga var hur i all sin dar de kunde veta att jag ville ha den boken.

Förklaringen var enkel. Jag har berättat om bloggen för sonahustrun och hon hade läst om boken jag saknade och hade lyckats få tag på den. Gissa om jag blev glad när jag fick den? Den första kvällen läste jag första kapitlet i boken och sedan har jag inte läst mer. Under helgerna blir det av någon anledning sällan av att jag läser men när jag lägger mig i kväll ska jag läsa. Såvida det nu inte blir allt för sent innan jag kommer mig i säng. Jag är alldeles hopplös när det gäller att gå och lägga mig. kommer hela tiden på något som jag ”bara” ska göra först.

Min helg har varit bra. I fredags kväll satt jag hemma framför teven och luktade på blommorna. Igår gjorde jag det jag brukar göra på lördagar. När jag hade ätit frukost gjorde jag kaffe och satt vid köksbordet och löste Melodikrysset. Efter det gav jag mig ut för att handla lite. Även om det fortfarande är vinter så är sparkföret borta så jag fick ta bilen. På eftermiddagen var jag på café och fikade med en väninna. På kvällen gick jag till väninnan och sedan gick vi på ”lokal”. Dagen idag har i vanlig ordning flugit sin kos. Helgerna borde ha tre dagar istället för två!

För att somna lättare

I mitt förra inlägg skrev jag lite om de stora sömnproblem jag hade tiden innan jag fick mitt första skov av min sjukdom. Problem med sömnen är något jag haft nästan så länge jag kan minnas. Jag har alltid varit morgontrött och kvällspigg. Det är på kvällarna lusten att göra en massa saker kommer. Numera har jag oftast inte ork att göra så mycket på kvällen men det annat förr. Jag kunde hitta på både det ena och det andra ganska sent på kvällen.

Jag har även en gammal vana att läsa när jag har gått och lagt mig. När jag var ung kunde jag ligga och läsa till klockan var både ett och två på natten. Det var hur svårt som helst att lägga bort boken eftersom jag som regel inte kände mig det minsta lilla trött. Ju äldre jag blev började jag låta klockan styra och vid elva halv tolv släckte jag och blundade. Men inte brukade det innebära att sömnen infann sig. Min hjärna var aktiv och tankarna trängdes.

Jag läste ständigt olika tips om hur man skulle göra för att somna. Ingenting jag testade fungerade. Men så en gång läste jag om meditation och blev nyfiken på att prova det. Jag köpte en bok som kort och gott hette ”Meditation”. Boken är ganska tunn och väldigt lättläst. Olika typer av meditation finns beskrivna och det finns en hel del övningar i boken. Den övning som tilltalade mig mest var en där man bara fokuserade på andningen.

Jag började göra den varje kväll när jag låg i mörkret i min säng. Övningen gick till så att jag skulle andas och räkna mina andetag från ett till tio om och om igen. Om det dök upp en tanke och man tappade fokus skulle man bara släppa tanken och börja om att räkna från ett.  En av meningarna med meditation är just att man ska släppa alla sina tankar. Efter en tids träning fungerade det helt suveränt och jag började få otroligt lätt att somna.

För den som har svårt att somna på grund av tankar som tränger sig på kan verkligen rekommendera den typen av meditationsandning. Det kanske inte fungerar för alla men det är absolut värt ett försök eftersom det är så enkelt. Boken om meditation lånade jag bort för en del år sen och den har tyvärr kommit på avvägar och försvunnit. Jag har försökt få tag på en ny men har än inte lyckats med det. Hoppas att den en dag trycks i en ny upplaga…