Igår blev jag kvar på jobbet betydligt längre än jag hade tänkt mig. Klockan hann bli tio över tre innan jag stämplade ut för dagen. Anledningen till att jag jobbade längre var ett möte som jag kallades till med kort varsel. Min nya chef jobbade första dagen igår och han ville ha ett första avdelningsmöte mellan två och tre. Eftersom jag självklart ville vara med stannade jag kvar. När jag kom hem från jobbet var jag helt slut. Jag gjorde en enkel middag men orken räckte inte till för disken. Jag var trött hela kvällen och gjorde absolut ingenting.
När jag vaknade i morse kändes allt som vanligt igen. Arbetsdagen gick hur bra som helst och jag hade bestämt mig för att bara jobba till lunch. Jag jobbade en timme mer än jag skulle igår och det passade mig perfekt att ta ut den timme idag eftersom jag hade tvättstugan bokad klockan två. I vanlig ordning åt jag min medhavda lunch på jobbet och sen gick jag hem. När jag hade kommit ut och gått några meter upptäckte jag att jag inte hade min handväska med mig. Hur i all sin dar kunde jag gå utan att ta med den? Det har aldrig hänt förr!
Nyckeln till lägenheten hade jag i jackfickan men både plånboken och mobilen låg i väskan som fanns kvar på mitt kontor. Till saken hör att entrén till mitt jobb är låst under lunchen så det var inte bara att gå in igen. Nyckelkortet som behövs för att komma in låg förstås också i handväskan som jag hade glömt ta med mig. Som tur var hade jag sett en av mina arbetskamrater sitta och jobba i ett rum nära entrén när jag gick. Jag med min usla balans fick klättra upp på en snödriva för att banka på ett fönster för att få hjälp att komma in.
Efter drygt en timmes vila var det så dags att börja tvätta. När jag kom ner i tvättstugan den tredje gången för att lägga i de sista maskinerna upptäckte jag att jag hade glömt ta med mig det jag skulle tvätta. Snacka om att jag varit mer än lovligt förvirrad idag. Det blev alltså en extra vända upp till lägenheten och ner igen. Jag blev ganska irriterad på mig själv för att jag inte var mer närvarande i det jag gjorde. När jag var klar med allt tänkte jag på att man brukar säga att det man inte har i huvudet får man ha i benen. Med benen är det ju som det är...
Jag behöver träna mer på mindfulness!