En veckas paus

Nu har det gått en vecka sedan jag kom hem från rehab och jag har tagit en hel veckas paus från allt som heter träning. Jag hade inte tänkt göra det men jag har haft en hel del att stå i här hemma under veckan och det har varit ganska mycket på jobbet också så tid och ork har inte räckt till för någon träning. I kväll tänker jag inte träna och i morgon ska jag ha en middagsgäst så det blir ingen tid för träning då heller. Men på söndag tänker jag köra ett pass och sedan är min ambition att göra minst tre pass i veckan.

Precis som i våras märkte jag stor effekt på framför allt balansen och det är alltid uppmuntrande att se att träningen gör nytta. Att jag inte kan träna så mycket som jag borde är en annan femma som inte går att göra så mycket åt. Jag jobbar halvtid och lever själv och den saken kan jag inte göra något åt så jag får gilla läget och göra så gott jag kan.

Under tiden jag är på rehab behöver jag inte tänka på att handla, laga mat och ta hand om disken och det jobbigaste med att komma hem igen är att ta tag i den biten. Det känns lite lyxigt att slippa det under ett par veckor och det är lätt att vänja sig vid en ”lyxen”. Jag kan erkänna att det varit si och sås med matlagningen under veckan men det brukar ganska snabbt bli bättring på det också.

Som du förstår har jag haft det bra under tiden jag varit borta men det är ändå alltid skönt att komma hem igen. Förra lördagen var det alldeles otroligt vackert här och jag gav mig ut med MiniCrossern för att ta några bilder. På fotot här nedan kan du få en uppfattning om hur vackert det var…

Husmorssemester

Häromdagen började jag tänka på att jag har en sorts husmorssemester nu när jag är på rehab. Under två veckors tid behöver jag knappt ägna en tanke åt vardagliga saker som mat och disk. Det är härligt att bara tänka på sig själv och sitt eget välmående under en tid. Precis som förra gången jag var på rehab så struntar jag i att åka hem under helgen. Att komma hem på fredagen, trött efter bussresan och börja fundera på middag är inte alls någon höjdare.

Enda kruxet med att stanna kvar på sjukhusets patienthotell är att det inte finns någon matservering att tillgå utan jag måste på ett eller annat vis fixa maten själv. Men det alltid brukar lösa sig. I fredags eftermiddag tog jag bussen till stan och passade på att äta där innan jag åkte tillbaka. Fredagskvällden tillbringande jag mestadels liggande på sängen och slötittade på tv. Det var inte alls fel med en sådan fredagskväll eftersom jag var rätt sliten i kroppen efter veckans träning och att efter det åka till stan och gå i lite affärer.

Igår var jag bjuden på middag hos en gammal vän sedan gymnasietiden. Jag tog en taxi hem till henne på eftermiddagen så jag kom dit i lagom tid för eftermiddagskaffe. Vi hade en trevlig kväll tillsammans och åt en god middag bestående av lax, hemgjord aioli, wokade grönsaker och sallad. Aiolin var både lättlagad och mycket god och jag fick med mig receptet på den. Jag har aldrig gjort aioli själv men nu ska det bli ändring på den saken.

Under veckan som gått har det varit grått och trist väder och det regnade hela torsdagen och fredagen. Nu har det gått mer än en vecka sedan jag såg solen senast så nu längtar jag efter solsken. Idag har jag tagit en promenad till en bensinmack som ligger i närheten och köpt färdigmat som jag ska ha till middag. Färdigmat är något jag mycket sällan köper men jag har tyvärr inget annat val just idag…

Dagens middag

En bra period

Under de senaste veckorna har jag haft en riktigt bra period. Det är år och dag sedan jag känt mig så pigg och alert under en så lång period i ett sträck. Jag gläds över varje dag jag känner mig pigg och jag räknar aldrig med att det ska vara så mer än en dag i taget. En av de få fördelar som sjukdomen har fört med sig är att jag uppskattar allt som är positivt på ett helt annat sätt än tidigare. Det är så sant som det är sagt att det inte finns något negativt som inte för något positivt med sig.

Just nu befinner jag mig på ett patienthotell eftersom jag än en gång har förmånen att ha blivit beviljad två veckors rehabilitering. Jag lämnade min lägenhet redan klockan 06.30 i måndags morse och jag somnade sent på söndagen så de två senaste dagarna har jag varit lite trött. Hur som helst är det härligt att få lägga det mesta av energin på träning under ett par veckor. Det har minst sagt varit lite si och så med den varan under en ganska lång tid.

I samband med inskrivningen i måndags gjorde sjukgymnasten ett test på mig och nästa fredag när jag skrivs ut kommer jag att göra ett nytt test. På så sätt får man lite koll på effekten av träningen och det är alltid trevligt. Även om två veckor inte är så väldigt lång tid så brukar det märkas skillnad när jag gör testerna. Gör man framsteg så blir det en extra peppning för att fortsätta träna när jag kommer hem igen. Tiden efter en rehab-period brukar jag alltid vara extra ”duktig” på att träna.

Tyvärr brukar träningsfliten inte hålla i sig men jag är glad så länge det varar!

Fruktsallad

Sedan en tid tillbaka har jag fullständigt snöat in på fruktsallad. Det är absolut inte någon middagsmat men de senaste veckorna har jag faktiskt ätit det till middag en gång i veckan. Jag äter alltid lagad mat till lunch de dagar jag jobbar så är det inte nödvändigt med lagad mat till middag varje dag. Idag är en sådan dag då jag ätit just fruktsallad till middag. Till fruktsalladen brukar jag ha valnötter och keso och jag tycker att den kombinationen är alldeles vansinnigt god. Keso är inte något jag borde äta eftersom jag försöker äta paleo-kost men det kan inte hjälpas. Jag kan helt enkelt inte vägra mig själv att även äta det jag tycker är riktigt gott och även om många menar att man ska utesluta alla mjölkprodukter ur kosten när man har MS så väljer jag att göra avsteg från det någon gång ibland. Som jag hörde någon säga en gång för länge sedan.

Livet är kort och maten är god!

Det ska bli ändring!

Under sommaren har alla mina goda föresatser raserats totalt. Jag har slarvat med precis allt. Inte har jag ätit lika hälsosamt som jag vill och träningen har varit i stort sett obefintlig. Men nu är det dags för nystart. Hösten är en tid på året då jag alltid känner ett behov av förändring så hösten är helt rätt tid för nystart i livet. Förutom att jag slarvat med det som är allra viktigas, nämligen sådant som rör min hälsa och mitt välbefinnande, så har det inte blivit något av med något annat heller. Jag är allt annat än nöjd med mig själv men nu ska det bli ändring!

När jag satte mig vid datorn för att skriva ett inlägg upptäckte jag att det är länge sedan jag skrev något i bloggen senast. Jag hoppas det blir ändring på den saken också. Inte för att jag har särskilt många läsare som saknar mina inlägg utan för att jag vill skriva mer än jag gjort under sommaren. Det är lätt att komma ifrån skrivandet på samma sätt som det är lätt att komma ifrån läsandet. Förr läste jag varje kväll men under ganska lång tid har jag haft en tendens att bli sittande i soffan och slötitta på teve och spela intelligensbefriade spel på min iPad. Nu när jag berättat om mina planerade förändringar i livet kanske jag känner att jag måste försöka skärpa mig på alla fronter.

Sedan sist jag skrev har det äntligen blivit klart med förändringarna på mitt jobb som jag berättade om för ungefär ett år sedan. Processen har visserligen pågått hela men nu först har allt blivit helt klart och det känns otroligt skönt. De senaste veckorna har det varit helt otroligt underbart väder. Nätterna har blivit betydligt kyligare och på onsdag morgon var det lite frost på marken. Dimman låg tjock och när jag hade ätit min frukost och druckit kaffe gav jag mig ut MiniCrossern och kameran i väskan. Jag älskar dimma och det är så vackert med dimma och höstfärger. Här är ett par av mina bilder.

Små bagateller

Sedan jag fick min MiniCrosser känns det som om jag nästan fått ett nytt liv. Innan jag hade den fick jag tänka på allt jag skulle göra på ett helt annat sätt. Det var väldigt viktigt att planera alla göromål i minsta detalj för att få vardagen att fungera. Nu är jag betydligt friare och det är helt underbart. Saker som för andra är små bagateller kunde jag sällan göra när jag vill göra dem. Ta bara en så enkel och vardaglig sak som att gå ut med soporna. Till och med en så obetydlig liten syssla kunde jag ofta inte göra när jag ville. Nu är det hur enkelt som hels att göra det precis när jag vill. Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle bli så här bra med den och jag är så glad!

Hade inte koll

Det är ett tag sedan jag skrev ett inlägg i bloggen men jag hade inte koll på att det har gått mer än en månad sedan sist. Vart har tiden egentligen tagit vägen? I mitt förra inlägg skrev jag om att jag misstänkte att jag inte tål värme längre och nu är jag i stort sett säker på att det tyvärr är så. Ungefär en vecka efter värsta värmen hade försvunnit började jag nämligen känna mig bättre i kroppen. Jag är inte alls glad över den här insikten men det är bara att gilla läget. Även om jag tydligen inte tål värme längre så mår jag inte bra av kyla heller. Det är som med mycket annat att lagom är bäst och lagom för mig verkar vara minst 15 grader och absolut max 25. Är det 25 grader varmt kan jag dessutom absolut inte vara i solen så jag får bara anpassa mig efter det.

Under den tid jag har varit borta från bloggen har jag haft ett antal ganska korta besök av både mina barn, mina barnbarn och av min bror. Nu har jag jobbat nästan fyra veckor efter min semester och de första två veckorna var jag plågsamt trött efter jobbet varje dag. Första arbetsveckan var det fortfarande väldigt varmt och tröttheten satt i en vecka efter temperaturen blev mer normal igen. De två senaste veckorna har jag alltså varit relativt pigg så nu har alltså livet återvänt igen. Under den gångna helgen var jag och en väninna på minisemester till Skellefteå och det var riktigt trevligt. Vi bodde på hotell tre nätter och fick njuta av hotellfrukost. På dagarna shoppade vi lite och vi åt förstås både lunch och middag ute.

Det här är det av mina inköp jag är mest nöjd med.

Värme

Redan några dagar efter jag fått min diagnos blev jag informerad om att de flesta som har MS inte mår bra av värme. För mig lät det jättekonstigt eftersom jag alltid har älskat värme. Jag har under alla år som gått känt mig bättre i kroppen när det varit varmt. Även om jag alltid gillat värme så har jag aldrig varit förtjust i att ligga och steka mig i solen så det har aldrig varit min grej.

För två år sedan när jag var på rehab upptäckte jag till min besvikelse att jag kände mig slapp och orkeslös hela dagen efter jag varit i varmvattenbassängen så efter två försök uteslöt jag det delen under resten av min vistelse där. Nu i maj när jag var på rehab var jag inte ner i bassängen en enda gång utan använde istället den tiden för extra balansträning och det gav bra resultat.

Jag är nu inne på min tredje och sista semestervecka och det har varit näst intill olidligt varmt hela tiden. Under de tio dagar jag var i min pappas stuga låg temperaturen mellan 27 och 33 grader och det är lite för varmt för min smak. Nu har jag varit hemma sedan i torsdags och även här har det varit varmt. Det har det varit mellan 25 och 28 grader varje dag.

Inne i min lägenhet är det rejält varmt och jag som alltid älskat värme måste erkänna att jag börjar längta efter lite svalare väder nu. Jag har tyvärr insett att jag inte mår särskilt bra i denna värme. Kroppen känns absolut inte bra just nu och jag är trött och känner mig svag och orkeslös. Det finns inte en chans att jag klarar av att träna som jag skulle behöva.

Nu över till något trevligare som jag inte haft tid att skriva om tidigare. Dagen innan jag började min semester fick jag äntligen min Mini Crosser. Första helgen hade jag besök av en god vän och sedan reste jag bort så jag hann bara provköra den vid ett par korta tillfällen. Först igår kväll gjorde jag en rejäl tur och det var helt underbart att ta sig ut på en riktig ”långpromenad” för första gången på många år!

En bild från först "långpromenaden"

Trevliga händelser

Det har hänt en hel massa trevliga saker under den senaste veckan men jag har tyvärr inte haft tid att skriva något inlägg. Nu är jag på språng för att göra en liten semesterresa. Ha det så gott och på återhörande!

Erfarenheter av LDN

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om mina erfarenheter av LDN och nu blir det äntligen av. Mitt första inlägg om LDN skrev jag i början av augusti. Då höll jag som bäst på att läsa på om medicinen och jag hade kommit så långt att jag hade bestämt mig för att jag ville prova på det. Att det bara skulle ta två månader innan jag fick chansen att göra det visste jag förstås inte då. Det andra inlägget om LDN skrev jag efter jag använt det ganska precis en månad. En kort tid efter mitt andra inlägg om LDN hade jag en läkartid på Hälsocentralen för något helt annan men då passade jag på att berätta om medicinen jag använde och den mycket positiva effekt den haft på min näst intill förlamande värk i benen som jag dragits med ganska länge.

Jag drog lite kort information om medicinen och hade med mig en hel del papper till läkaren. Sedan frågade jag om jag kunde få ett recept och det fick jag utan några som helst problem. Vid den tiden använde jag 1,5 mg LDN och receptet skrevs på den styrkan. Det visade sig dock att den lägsta dos APL tillverkar kapslar med var 2 mg. Eftersom den rekommenderade dosen för oss som har MS är mellan 1,5 och 4,5 mg bad jag att receptet skulle ändras till 3 mg. Strax före jul ökade jag dosen till 3 mg men efter fyra dagar blev jag så fruktansvärt trött att jag knappt kunde hålla mig vaken och då backade jag till 1,5 mg igen. Efter ett antal veckor ökade jag till 2 mg och det var inga problem och den dosen använder jag fortfarande.

Förutom att värken i mina ben i stort sett har hållit sig borta sedan början av oktober förra året så har jag sedan drygt två månader tillbaka slutat använda Detrusitol som jag fick för drygt två år sedan mot urinträngningar. Den medicinen dämpade besvären men fungerade aldrig fullt ut. Drygt en månad innan jag slutade med den upptäckte jag att jag behövde gå på toa mer sällan än jag gjort på flera år och då det gäller den biten har det inte blivit sämre sedan jag slutade med Detrusitol. En annan sak jag har märkt är att min uthållighet har ökat då jag gör de övningar jag har på mitt träningsprogram. Tyvärr har jag inte kommit igång riktigt med min träning efter förkylningen jag fick veckan efter jag kommit hem från rehab.

Oj, så långt det här blev. Jag gillar inte att skriva allt för långa inlägg eftersom jag själv inte är särskilt förtjust i att läsa långa inlägg. Som du ser har jag haft en del positiva effekter av LDN och jag har inte för avsikt att sluta med den. Efter vad jag läst kan vissa få vänta så lång tid som upp emot ett år innan de märker någon som helst effekt. Av den anledningen har jag hopp om att det kan bli fler symptom som dämpas för mig. Jag har tänkt berätta lite mer om hur LDN fungerar. Det också något jag länge tänkt skriva om men inspirationen har vägrat infinna sig. Nu lovar jag att jag snart ska skriva ett inlägg även om det. Hoppas att någon finner detta intressant.

På återhörande!

Om jag kunde förstå

Tänk om jag kunde första varför jag så ofta den senaste tiden känt mig på riktigt uruselt humör. Det är förstås inte så att jag varit på dåligt humör hela tiden men väldigt ofta. Jag kan inte se någon riktig anledning till att det är som det är för ingenting har på något sätt varit värre än vanligt. Vissa stunder vissa dagar har jag mest haft lust att skrika högt eller slå sönder något men det har jag förstås inte gjort. Det är liksom som om jag har en hel massa frustration lagrad inombords som jag skulle behöva bli av med. Grejen är bara att jag inte vet hur jag ska bli av med den. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag skriver det jag skriver just nu men på något sätt måste jag få ur mig det här och då kan det kanske vara bra att skriva ner det…

Tro det eller ej

Nu är det ett tag sedan senast jag skrev ett inlägg i bloggen. Hade inte riktigt koll på att det gått så många dagar som det gjort. Dagarna går så himla fort att jag hinner knappt vara med. Förra veckan regnade det massor här under några dagar och när det var uppehåll en stund tog jag en bild på pelargonian som jag har på bordet på min balkong. Just nu står krukan inte på balkongen för igår var det nästan storm och då tyckte jag den stackars växten skulle få komma in och värma sig. Krukan får nog stå inne ett tag till för det är ganska kyligt ute. Tro det eller ej men i morse snöade det. Inte särskilt länge men det kändes ändå bedrövligt med tanke på att det är den 17 juni idag.

Under helgen som gick var jag på besök och en av mina äldsta vänner och helgen var verkligen toppen på alla sätt och vis. Vädret var vackert och även om det inte var så väldigt varmt i luften så blev det rejält varmt på uteplatsen. Det var helt underbart att kunna sitta ute och äta frukost både på lördag och på söndag. På lördag eftermiddag satt vi ute och drack rosa bubbel innan middagen. Det var verkligen mysigt. Just nu är det inte vidare sommarlikt här men vädret kan man inte göra något åt utan det är som det är. Sommaren kommer väl tillbaka även om den inte verkar ha tänkt göra det till midsommarhelgen…

21 dagars meditation

Sedan drygt två veckor tillbaka deltar jag i dagliga guidade meditationer med Deepak Chopra. Det kostar ingenting att delta och vem som helst kan anmäla sig. De guidade meditationerna började den 19 maj men man kan fortfarande anmäla sig. Om du vill delta kan du klicka på bilden så kommer du till sidan där du registrerar dig. Att meditera är bra för alla!

Onödigt bakslag

Nu är det två veckor sedan min förkylning började och jag är inte helt kvitt den ännu även om jag inte direkt känner mig sjuk nu längre. När jag kom hem från mina veckor på rehab kände jag mig i väldigt bra fysisk form och min motivation att träna hemma var på topp. Den här eländiga förkylningen har gjort att jag inte alls kunnat träna som jag hade tänkt mig och nu när det gått två veckor känner jag mig sämre än jag gjorde innan jag åkte på rehab. Vilket onödigt bakslag det här är.

Livet är verkligen inte rättvist. Men det är något jag känt till länge. Som tur är har jag för länge sedan slutat hänge mig åt självömkan. Att göra det leder aldrig till något positivt. Man lär sig trots allt en del genom livet. Jag får helt enkelt fortsätta att ta det lugnt ett tag framöver och så smått försöka komma igång med träningen igen. Sommaren har i alla fall kommit nu och idag har det varit riktigt varm och skönt. Det här är en härlig tid av året och jag njuter i fulla drag trots min förkylning…

Den ska bli min!

Jag har fått besked om att jag har beviljats en Mini Crosser som hjälpmedel. Du anar inte hur glad jag blev när jag fick beskedet! Mini Crossern är beställd men jag vet inte när den kommer. Då den kommer ska jag först få en introduktion och som jag har förstått det hela ska jag ta någon sorts ”körlektioner” under överinseende av arbetsterapeuten innan jag få ha den på egen hand. Den jag får ser inte riktigt ut som den på bilden för jag ska inte ha något nackstöd på sätet. Färgen kommer dock att bli grå trots att jag hellre hade haft lust att ha en annan färg men landstinget har tydligen bara upphandlat grå så jag får väl försöka pimpa den på något sätt. Nåja, färgen är inte det viktigaste. Jag ser fram emot att kunna ta med mig kameran och ge mig ut på en åktur. Så underbart kul det ska bli!