Än har jag inte vaknat upp ur mardrömmen. Det jag förr hoppades var en mardröm är mitt liv. Jag ser inte längre mitt liv som en mardröm. Jag har helt enkelt accepterat att mitt liv ser ut som det gör. Det enda jag kan göra är att göra det bästa jag kan av det. Det händer fortfarande att jag beklagar mig över småsaker men jag ägnar inte särskilt mycket energi åt det.
Den största förändrig som har skett med mig är att jag blivit betydligt duktigare på att uppskatta små glädjeämnen i livet. Att påstå att jag är lycklig vore en överdrift men i mångt och mycket är jag mer nöjd med saker och ting nu än jag var innan jag blev sjuk. Min sjukdom har gett mig många erfarenheter och den har fått mig att växa som människa. Allt har inte varit av ondo…
Jag tror att man blir ödmjukare inför livet och uppskattar de små sakerna i livet på ett annat sätt när man är sjuk.
SvaraRaderaVad kul med fika hos vänninan...det är gott det:).
Kram
Man kommer till en punkt när man inte orkar lägga energi på småsaker. Jag har alltid varit pedant men har lärt mig att jag inte blir lyckligare av att allt är skinande rent och i perfekt ordning.
SvaraRaderaPrecis som du säger så kan man vara nöjd iallafall.
Kramar❤
Messan: Jag och min väninna var på café både igår och idag. Nu när vi äntligen har fått ett café efter att ha varit utan i flera år måste vi se till att använda det :-)
SvaraRaderaKram
Zandra: Tänk om jag hade haft vett att förstå vad som är viktigt innan jag blev sjuk. Men bättre sent än aldrig...
Kram
<3
SvaraRaderaAtt uppsaktta livets glädjeämnen, det är guld värt.
SvaraRaderaTur att man har förmågan att göra det :-)
SvaraRadera