Det har gått nästan en vecka sedan
jag skrev ett inlägg i bloggen förra gången. Jag kan inte skylla på att jag
inte haft tid utan det har bara helt enkelt inte blivit av. Strax före klockan
nio i söndags vaknade jag av att jag fick ett sms. Det var min son som skrev
att de var redo för att åka in till förlossningen och några timmar senare fick
jag en bild på mitt nyfödda barnbarn. En liten flicka var född. Mitt andra
barnbarn. Den nyföddas storasyster fyller två år på tisdag. Nu finns det ett nytt litet rum i mitt hjärta. Jag längtar efter att träffa mina båda älskade barnbarn.
Så snart jag känner mig mogen för att resa kommer jag att åka iväg.
Nu har det gått lite drygt tre
veckor sedan jag opererade min fot och därmed har halva tiden gått tills jag
åter får belasta foten fullt ut. Efter tre veckor utan att kunna gå ordentligt
märker jag att jag det har blivit sämre med orken i båda mina ben. Att det
skulle komma att bli så hade jag räknat med och av den anledningen var jag lite
tveksam inför att göra den operation jag har gjort. Jag har inte kunna träna någonting
alls på tre veckor och det är klart att det märks. Snart blir det dags för ”hårdträning”
för att försöka komma i form igen.
På tisdag eftermiddag ringde det på
min dörr och när jag öppnade den fick jag en glad överraskning. Utanför stod en
av mina mostrar som jag inte har träffat på drygt ett år. Min moster hade med
sig en nylagad fiskgratäng och lite kaffebröd. Jag blev självklart jätteglad. När
vi hade pratat en stund frågade jag om hon hade tagit med sig så att hon kunde
sova över och det hade hon gjort bara utifall att. Till middag åt vi
fiskgratängen och sedan ”beordrade” hon mig att vila på soffan under tiden hon
tog hand om disken. Igår städade hon åt mig och innan hon åkte hem igen bjöd
hon mig på middag på en restaurang. Det var riktigt lyxigt att bli ompysslad
lite extra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar