Otroligt positivt

I fredags kom jag hem efter mina två veckor på rehab och helgen har till stor del gått åt till att komma i fas här hemma igen. Jag hade konstigt nog ork att packa upp det mesta på redan i fredags och var inte alls så trött som jag brukar vara när jag kommer hem. I samband med inskrivningen på rehab för två veckor sedan fick jag bland annat göra ett balanstest och då gladdes jag över att jag trots att jag inte tränat så mycket under vintern fick bättre resultat på testet än jag hade i höstas.

I vanlig ordning gjordes ett nytt test under slutet av perioden och det var otroligt positivt att se att så lite som en dryg veckas intensiv träning kan göra så stor skillnad på balansen. Det visade sig nämligen att jag hade åstadkommit en rejäl förbättring på den korta tiden. Tyvärr räcker inte orken till för så mycket träning när jag är tillbaka i vardagen så det är svårt för mig att behålla det jag ”vunnit” eller att få någon ytterligare förbättring. Men istället för att gräma mig över det är jag glad att jag i så många år haft förmånen att få två veckors rehabilitering varje år under så många år.

I dag var det alltså dags för mig att börja jobba igen. Då och då händer det att jag har svårt att somna och det hände förstås igår kväll så jag fick före lite sömn i natt och var ovanligt trött i morse. Men det är smällar man får ta. Arbetsdagen har gått bra men ovan som jag är efter två veckors frånvaro från jobbet så kände jag mig rejält utsliten när jag kom hem på eftermiddagen. Jag har tagit det lugnt hela eftermiddagen och kvällen och det kommer inte att bli någon sen kväll för mig…