Fåfängan begränsar

Jag har haft problem med att gå i över tjugo år och alla förstår säkert att det är jobbigt. Ända sedan 1992 har min balans varit dålig och jag lyfter inte min vänstra fot som jag borde och den har en tendens att släpa lite i marken när jag går. Jag har det man kallar droppfot. Besvären är särskilt uttalade när jag blir trött och jag nöter sulan framtill på vänster sko mer än på höger. Förutom att foten vill släpa lite så svänger jag ut benet en aning åt vänster när jag går så jag har inte ett riktigt naturligt gångmönster. Jag har alltid tyckt att det här är väldigt jobbigt eftersom jag inte vill att någon ska se på mig att det är något ”fel” på mig. Jag kan lika gärna erkänna att jag är fåfäng och fåfängan begränsar mig.

För snart ett år sedan opererade jag två tår på min högra fot och när man har opererat sig i foten är det helt naturligt att man inte kan gå som vanligt. Även om det bar mig emot så insåg jag att jag skulle behöva ett hjälpmedel under en tid. Jag pratade med kommunens arbetsterapeut om att få låna en rollator för att ha inne och en för att ha ute. Första gången jag använde rollatorn var jättejobbig men jag hade ju min opererade fot att skylla på så det gick rätt bra ändå. Foten blev så sakteliga bättre men då jag vant mig vid att använda rollatorn för att slippa bära mina varor från bilen och hem så bestämde jag mig för att behålla det jag använde ute.

Operationen gjorde att jag var tvungen att hålla mig extra mycket i stillhet under en lång tid och precis som väntat försämrades jag i min MS under den tiden. Jag blev enormt mycket bättre under tiden jag var på rehab i höstas men efter jag kom hem till vardagen har i vanlig ordning vare sig ork och tid räckt till för så mycket träning som jag behöver så under vintern har jag blivit lite sämre igen. Sedan sparkföret tog slut har jag använt mig av en krycka när jag gått ut. Även det tar emot en aning men använder den ändå. Jag kan ju inte låta min löjliga fåfänga låta mig begränsas hur mycket som helst. Allt sammantaget gjorde att jag i höstas tog upp frågan om att få en elmoppe som hjälpmedel.

Skriver mer om det i ett annat inlägg...