26 juni 2014

Erfarenheter av LDN

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om mina erfarenheter av LDN och nu blir det äntligen av. Mitt första inlägg om LDN skrev jag i början av augusti. Då höll jag som bäst på att läsa på om medicinen och jag hade kommit så långt att jag hade bestämt mig för att jag ville prova på det. Att det bara skulle ta två månader innan jag fick chansen att göra det visste jag förstås inte då. Det andra inlägget om LDN skrev jag efter jag använt det ganska precis en månad. En kort tid efter mitt andra inlägg om LDN hade jag en läkartid på Hälsocentralen för något helt annan men då passade jag på att berätta om medicinen jag använde och den mycket positiva effekt den haft på min näst intill förlamande värk i benen som jag dragits med ganska länge.

Jag drog lite kort information om medicinen och hade med mig en hel del papper till läkaren. Sedan frågade jag om jag kunde få ett recept och det fick jag utan några som helst problem. Vid den tiden använde jag 1,5 mg LDN och receptet skrevs på den styrkan. Det visade sig dock att den lägsta dos APL tillverkar kapslar med var 2 mg. Eftersom den rekommenderade dosen för oss som har MS är mellan 1,5 och 4,5 mg bad jag att receptet skulle ändras till 3 mg. Strax före jul ökade jag dosen till 3 mg men efter fyra dagar blev jag så fruktansvärt trött att jag knappt kunde hålla mig vaken och då backade jag till 1,5 mg igen. Efter ett antal veckor ökade jag till 2 mg och det var inga problem och den dosen använder jag fortfarande.


Förutom att värken i mina ben i stort sett har hållit sig borta sedan början av oktober förra året så har jag sedan drygt två månader tillbaka slutat använda Detrusitol som jag fick för drygt två år sedan mot urinträngningar. Den medicinen dämpade besvären men fungerade aldrig fullt ut. Drygt en månad innan jag slutade med den upptäckte jag att jag behövde gå på toa mer sällan än jag gjort på flera år och då det gäller den biten har det inte blivit sämre sedan jag slutade med Detrusitol. En annan sak jag har märkt är att min uthållighet har ökat då jag gör de övningar jag har på mitt träningsprogram. Tyvärr har jag inte kommit igång riktigt med min träning efter förkylningen jag fick veckan efter jag kommit hem från rehab.

Oj, så långt det här blev. Jag gillar inte att skriva allt för långa inlägg eftersom jag själv inte är särskilt förtjust i att läsa långa inlägg. Som du ser har jag haft en del positiva effekter av LDN och jag har inte för avsikt att sluta med den. Efter vad jag läst kan vissa få vänta så lång tid som upp emot ett år innan de märker någon som helst effekt. Av den anledningen har jag hopp om att det kan bli fler symptom som dämpas för mig. Jag har tänkt berätta lite mer om hur LDN fungerar. Det också något jag länge tänkt skriva om men inspirationen har vägrat infinna sig. Nu lovar jag att jag snart ska skriva ett inlägg även om det. Hoppas att någon finner detta intressant.

På återhörande!

24 juni 2014

Om jag kunde förstå

Tänk om jag kunde första varför jag så ofta den senaste tiden känt mig på riktigt uruselt humör. Det är förstås inte så att jag varit på dåligt humör hela tiden men väldigt ofta. Jag kan inte se någon riktig anledning till att det är som det är för ingenting har på något sätt varit värre än vanligt. Vissa stunder vissa dagar har jag mest haft lust att skrika högt eller slå sönder något men det har jag förstås inte gjort. Det är liksom som om jag har en hel massa frustration lagrad inombords som jag skulle behöva bli av med. Grejen är bara att jag inte vet hur jag ska bli av med den. Egentligen vet jag inte riktigt varför jag skriver det jag skriver just nu men på något sätt måste jag få ur mig det här och då kan det kanske vara bra att skriva ner det…

17 juni 2014

Tro det eller ej

Nu är det ett tag sedan senast jag skrev ett inlägg i bloggen. Hade inte riktigt koll på att det gått så många dagar som det gjort. Dagarna går så himla fort att jag hinner knappt vara med. Förra veckan regnade det massor här under några dagar och när det var uppehåll en stund tog jag en bild på pelargonian som jag har på bordet på min balkong. Just nu står krukan inte på balkongen för igår var det nästan storm och då tyckte jag den stackars växten skulle få komma in och värma sig. Krukan får nog stå inne ett tag till för det är ganska kyligt ute. Tro det eller ej men i morse snöade det. Inte särskilt länge men det kändes ändå bedrövligt med tanke på att det är den 17 juni idag.


Under helgen som gick var jag på besök och en av mina äldsta vänner och helgen var verkligen toppen på alla sätt och vis. Vädret var vackert och även om det inte var så väldigt varmt i luften så blev det rejält varmt på uteplatsen. Det var helt underbart att kunna sitta ute och äta frukost både på lördag och på söndag. På lördag eftermiddag satt vi ute och drack rosa bubbel innan middagen. Det var verkligen mysigt. Just nu är det inte vidare sommarlikt här men vädret kan man inte göra något åt utan det är som det är. Sommaren kommer väl tillbaka även om den inte verkar ha tänkt göra det till midsommarhelgen…

6 juni 2014

21 dagars meditation

Sedan drygt två veckor tillbaka deltar jag i dagliga guidade meditationer med Deepak Chopra. Det kostar ingenting att delta och vem som helst kan anmäla sig. De guidade meditationerna började den 19 maj men man kan fortfarande anmäla sig. Om du vill delta kan du klicka på bilden så kommer du till sidan där du registrerar dig. Att meditera är bra för alla!

http://www.deepakchopra.se/

2 juni 2014

Onödigt bakslag

Nu är det två veckor sedan min förkylning började och jag är inte helt kvitt den ännu även om jag inte direkt känner mig sjuk nu längre. När jag kom hem från mina veckor på rehab kände jag mig i väldigt bra fysisk form och min motivation att träna hemma var på topp. Den här eländiga förkylningen har gjort att jag inte alls kunnat träna som jag hade tänkt mig och nu när det gått två veckor känner jag mig sämre än jag gjorde innan jag åkte på rehab. Vilket onödigt bakslag det här är.

Livet är verkligen inte rättvist. Men det är något jag känt till länge. Som tur är har jag för länge sedan slutat hänge mig åt självömkan. Att göra det leder aldrig till något positivt. Man lär sig trots allt en del genom livet. Jag får helt enkelt fortsätta att ta det lugnt ett tag framöver och så smått försöka komma igång med träningen igen. Sommaren har i alla fall kommit nu och idag har det varit riktigt varm och skönt. Det här är en härlig tid av året och jag njuter i fulla drag trots min förkylning…