30 oktober 2012

Tidig kväll

Jag kände mig bara mer och mer eländig under kvällen igår på grund av min förkylning. Redan när klockan var kvart över nio låg jag i min säng. Minns inte när jag gick till sängs tidigt förra gången. Det tog ett tag innan jag somnade men det var otroligt skönt att ligga under täcket och blunda. Tittade på klockan en gång efter jag hade lagt mig och då var den ett par minuter efter tio. Kort därefter somnade jag.

I morse var förkylningen ännu värre än den var igår. Jag borde ha stannat hemma från jobbet idag men det har jag inte råd att göra om jag inte är så sjuk att jag måste vara hemma. Det är bedrövligt att det ska vara så. Trots att jag varit risig under dagen har jag orkat jobba som vanligt och antagligen blir jag inte sjukare av att jag var på jobbet. Vilken tur att jag har en arbetsfri dag i morgon! Kvällen kommer att gå i lugnets tecken och jag ska göra en tidig kväll ikväll med…

29 oktober 2012

Bra början

Det var jättehärligt att komma hem från jobbet idag. Idag har nämligen ”Rut” varit hos mig och städat medan jag varit på jobbet. Så underbart det är att känna doften av nytorkade golv när man kommer hem. Det är en riktigt bra början på en ny vecka. Fast i övrigt är det väl kanske inte helt bra. Jag började nämligen få ont i halsen igår och det har inte blivit bättre sedan dess. Det känns som om jag har lite sandpapper i halsen och det gör även lite ont i öronen. I morse hade jag ärligt talat mest lust att stanna hemma men att vara sjuk ger så stort löneavdrag så jag stannar inte hemma om jag inte är ordentligt sjuk och det är jag ju inte i nuläget. Under veckan ska jag vara försiktig och ta hand om mig själv ordentligt. Jag har redan nu bestämt att jag inte ska gå på sjukgymnastiken och träna på torsdag.

Helgen har varit jättebra. I fredags kväll gick jag och min väninna ut och åt middag. Att göra det är en bra början på helgen och det gör vi ganska ofta. Både lördag och söndag var det underbart väder. Det var blå himmel och sol båda dagarna. Även om jag inte tillbringar så mycket tid utomhus så känns allt mycket lättare och bättre när solen skiner. Att vi återgick till normaltid igår gör inte saken sämre. Jag vaknade strax före nio enligt sommartiden och ställde om klockan till åtta. Söndagen blev på så sätt väldigt lång. Jag har aldrig problem med att gå tillbaka till normaltid däremot har jag stora problem när sommartiden börjar. Önskar att det kunde bli ett slut med omställningen av klockan och att vi istället hade samma tid året runt. Så mycket enklare det skulle vara att ha det så. Alla länder har inte sommartid. Varför ska vi ha det?

Så här ser det ut i världen när det gäller sommartid

26 oktober 2012

Svaret har kommit

Dagen efter jag kommit hem från min utlandsresa gjorde jag en MR och nu har svaret på den kommit. Jag fick ett brev från min neurolog igår med besked om att MR-bilderna inte visade någon förändring sedan sist. Förra gången jag gjorde en MR var i mitten av augusti 2009. Att det inte skett någon förändring sedan dess är positivt men jag märker en försämring i min sjukdom sedan dess. Försämringen är inte stor. Den består ”bara” av att jag blivit stelare i benen. Stelheten i benen kom i våren 2010 efter min mammas plötsliga och oväntade död. Att man kan få försämringar vid psykisk påfrestning känner jag till. Men grejen är att stelheten förvärrats under det senaste året och jag har inte något att ”skylla” den på. Det är nog trots allt så att min MS har gått in i en sekundärprogressiv fas…

I brevet jag fick skrev min neurolog att de ska få titta på mina bilder på Universitetssjukhuset i Umeå och att han ska be om deras åsikt angående utsättning av Betaferon och en eventuell Mabtherabehandling. Besked om det kommer jag att få senare. Vad som än sker kommer jag att fråga neurologen om hur stor förändring som har skett sedan förrförra MR gjordes. Det är så länge sedan att jag inte ens minns när det var. Det känns förstås både bra och dåligt att det inte skett någon förändring under de tre senaste åren. Vare sig jag får Mabthera eller inte kommer jag inte att kunna fortsätta med Betaferon. Dessutom vill jag passa på och berätta en ”hemlighet”. Senast jag tog Betaferon var dagen innan jag åkte till Turkiet. Jag har försökt men inte klarat av att ta sprutan efter det…

25 oktober 2012

Letade febrilt

Igår var det att gå på meditationskursen för andra gången. Kursledaren började med att prata lite om det vi gjorde förra gången och frågade om vi hade gjort någon av övningarna på egen hand och/eller om vi hade funderingar om något. Hon berättade än en gång om varför hon tycker det är viktigt att vi går igenom grunderna först och övar på att slappna av och att fokusera på andningen. Dessutom fick vi veta att hon även tycker att hon lärt sig saker av oss redan efter en träff.

Det är en behagligt avspänd stämning i rummet vi använder och där finns många tända ljus. Igår hade kursledaren med sig en liten flaska med pepparmyntolja som hon frågade om hon fick tillsätta en droppe i vattnet vi hade på bordet. Pepparmyntsoljan har en stimulerande och koncentrationshöjande effekt och den används vid aromterapi. Ingen hade någon invändning mot oljan i vattnet. En svag behaglig mintdoft spred sig i rummet.

En av de övningar vi gjorde igår gick ut på att vi skulle hitta ett lyckligt minne från barndomen, återuppleva det minnet och låta den gamla lyckokänslan sprida sig i kroppen. Jag letade febrilt i minnet men kunde inte hitta ett enda minne som passade i på beskrivningen. Jag var avslappnad och fokuserade på andningen men ett lyckligt minne vägrade infinna sig. Det kändes lite knepigt. När övningen var avslutad berättade jag hur det var för mig. Det visade sig att jag inte var ensam om att inte hitta något. Att få höra det gjorde att det kändes bättre.

Ända sedan dess har tanken på den här övningen dykt upp i mitt huvud. Jag kan plocka fram flera minnen från barndomen där jag varit arg eller besviken men inte ett enda riktigt lyckligt minne. Undrar vad det kan bero på? Det är absolut inte så att jag haft någon olycklig barndom men någon orsak måste det finnas till att jag inte kan plocka fram stor glädje eller lyckokänsla från mina barndomsår.  Kanhända dyker det med tiden upp någon förklaring till att det är som det är…

23 oktober 2012

Om kyla

Att jag inte gillar kyla är ingen hemlighet. Jag har varit frusen av mig så långt tillbaka jag kan minnas. I händer och fötter har det alltid varit extra illa. De skor som kan hålla mina fötter varma existerar nog inte. Sedan jag min MS debuterade är jag nästan alltid kall om fötterna. Det jobbigaste är att den kyla jag känner i mina fötter är en sorts brännande kyla. De senaste åren då jag varit på varmare breddgrader har det känts helt fantasiskt att inte vara kall om fötterna på en hel vecka.

 Jag blev ganska förvånad när jag i början av min sjukdom fick höra att de flesta som har MS är känsliga för värme och brukar må bättre av kyla. Än har jag inte märkt av att det är så. Fast här där jag bor är det i och för sig ytterst sällan någon värme att tala om. Om jag fryser brukar det bli så att jag knappt kan gå. Det är mycket besvärande och något liknade har jag aldrig känt när det är varmt. I varmare klimat känner jag mig mjukare i kroppen och har lättare för att gå.

Att jag skriver om kyla just idag beror på att jag hörde ett inslag på P4 idag som bland annat handlade om kyla. Eftersom jag var på jobbet lyssnade jag bara med ett halvt öra men jag uppfattade ändå något som jag tyckte var väldigt intressant. De allra flesta tycker det är mycket kallare när det är någon minusgrad på hösten än när det är det på våren. Kyla är något man måste vänja sig vid. Att bli van vid kyla tar 8-10 dagar och då måste man vara ute så länge som 8 timmar per dag.

Där är förklaringen till att jag aldrig blir van vid kyla. Så mycket är jag aldrig ute när det är kallt. Men det är ju klart att likväl som man kan vänja sig vid värme så kan man vänja sig vid kyla. Det är ju fullständigt logiskt. Ändå har jag aldrig ens tänkt den tanken utan bara konstaterat att jag aldrig kommer att vänja mig vid kyla. Alltså är det bara att ta det som det är och klä sig de gånger man går ut. En annan sak de sa i inslaget jag hörde var att kyla dämpar immunförsvaret. Det är av den anledningen man oftare blir förkyld under den kalla årstiden.

Inne är det i alla fall varmt och skönt!

21 oktober 2012

Bara blivit bättre

I torsdags hade jag en riktigt dålig dag och det mesta var bara pest. Fredagen blev betydligt bättre och allt var som det brukar vara. Igår var det helt underbart vackert väder här och det gör alltid att även humöret blir bättre. Mitt humör är nästan löjligt väderkänsligt. Vädret kan man ju aldrig göra något åt så det är hur dumt som helst att låta det påverka humöret. Vet inte vad jag ska göra för att komma tillrätta med den saken.

Idag har det varit ännu en dag med vackert väder. Det har varit minusgrader både igår och idag och det är bara där solen lyst som det blivit lite blött. Det mesta av den snö som kommit är kvar. Både igår och idag har jag och min väninna varit på café. Vi gör verkligen vad vi kan för att stödja det så att det kan finnas kvar. Helgen har varit riktigt bra och jag har lyckats gör en del på min att-göra-lista. För varje dag har det bara blivit bättre.

Hoppas den trenden fortsätter…

18 oktober 2012

Kursen jag börjat

Igår berättade jag att jag skulle börja en kvällskurs men jag berättade inte vilken. Allt för att försöka väcka lite nyfikenhet. Idag har jag haft en riktigt dålig dag för jag har haft en helt förfärlig värk i mina ben. Jag har ont nästa varje dag men idag har det varit värre än vanligt. Att ha ont tar massor av energi och jag har mest tillbringat tiden efter jobbet i soffan. Nu först orkar jag skriva det inlägg jag ”lovade” igår. Jag har inte lika ont längre när jag har varit hemma och vilat ett tag.

Kursen jag börjat handlar om meditation. Jag har praktiserat det till och från för mig själv under ganska många år och när den här kursen dök upp tänkte jag att det är ett gyllene tillfälle att lära sig lite mer. Igår kväll hade vi första träffen av totalt sex. Förutom kursledaren är det bara fem deltagare så vi är en liten grupp. Vi hann inte med så mycket igår eftersom vi ägnade en del av tiden till att bekanta oss med varandra.

Det blev lite prat om vad meditationen kan ge och om att det kan vara olika för oss vad det ger oss. Mycket handlar om hur mycket tid vi lägger ner själva. Helst bör man försöka ägna en stund varje dag till meditation och gärna på morgonen. Vi fick prova på att göra två olika övningar.  Den första var att jorda sig. Vi stod upp och blundade och föreställde oss att vi var träd. Vi visualiserade att vi var träd som växte oss starka ur jorden och tog upp näring från den. Vi föreställde oss också att vi tog emot solens energi. Jag såg för mig att jag var ett blommande körsbärs träd och det var lite häftigt med bilden jag ”såg” inom mig.


Den andra övningen gick upp på att vi skulle samla oss i våra kroppar och liksom skulle sätta på oss en ”rustning” som ”skyddade” oss. Just den övningen gick sämre för mig eftersom den första bild som dök upp hos mig var en grå och kall metallrustning. Det tyckte jag inte passade mig så min ”rustning” förvandlades till en av ett gyllene tunt tyg istället. Övningen blev inte riktigt bra eftersom ett tunt gyllene tyg inte är något vidare skydd för vare sig kroppen eller själen. Jag tolkar det jag kände som om jag har ett väldigt tunt skal. Det är nog så det är...

Ser fram emot fortsättningen nästa vecka!

17 oktober 2012

Rustad för halka

Som jag berättade igår har vintern kommit hit nu. Det är inte mycket snö än men det är halt ute. Jag har dålig balans och är rädd att halka. För en del år sedan halkade jag och föll så olyckligt att jag skadade min högra handled rejält. När jag ett par år efter fick se Icebug-kängor med dubbar under sulorna bestämde jag mig genast för att köpa ett par. Igår tog jag upp dem från mitt förråd där de har tillbringat sommaren och idag har jag använt dem för första gången. Kängorna ser lite klumpiga ut men de är förvånansvärt lätta.


På förmiddagen idag ringde jag och fick tid för att få på vinterdäcken på bilen så nu är både jag och bilen rustade för halka. Det kändes betydligt tryggare när jag körde från verkstan än när jag körde dit. I övrigt har dagen gått och jag har i vanlig ordning inte hunnit (läs orkat) göra det jag hade tänkt. men jag får väl vara nöjd med det som har blivit gjort istället för att vara missnöjd med det som inte har blivit gjort. I kväll ska jag börja på en kvällskurs. Vad det är för kurs jag ska gå tänker jag berätta om i morgon.

16 oktober 2012

Ett minne blott

Så här såg busken utanför mitt hus ut idag

Igår kväll tog jag bort planteringen jag har haft under sommaren. I år är första gången jag har haft mer än bara en kruka på mitt balkongbord. Det har varit trevligt att kunna plocka in lite färska örter så jag kommer att ha det även nästa år. Senare på kvällen kom det lite snö och när jag vaknade i morse hade det kommit lite till. Nu är sommaren ett minne blott. Fast det har inte varit någon sommar som är värd att minnas. Inte vad gäller vädret i alla fall.

Även den extra energi jag hade under förra veckan är nu ett minne blott. Lite trist att den tog slut fort. Vad gäller den delen är alltså allt som vanligt. Nu är det inte längre helt ljust när jag stiger upp på morgonen så det är dags att börja använda wake-up light lampan igen. I morgon ska jag ställa in tiden så att jag kan ha nytta av lampan på torsdag morgon. Först måste jag bara hitta bruksanvisningen. Var jag nu kan ha lagt den. Förmodligen finns den på ett väldigt bra ställe.

Frågan är bara var

14 oktober 2012

Längtar tillbaka

Nu har jag tittat igenom mina bilder från semestern och det är inte många som blev bra. Eftersom jag klantade mig och fick med mig batteriladdaren till fel kamera så kunde jag inte ta så många bilder som jag ville ta. Senare kommer jag att få bilder som väninnan som var med mig tagit men det dröjer säkert ett tag eftersom hon inte bor här. Jag har plockat ut några så du kan få en liten inblick i hur det var. Här är det grått och kallt och det har dalat några flingor under dagen men de har tinat bort så snart de landat på marken. Risken finns att det är vitt ute när jag vaknar i morgon. Jag längtar tillbaka till solen…

Utsikt från det café vi besökte flera gånger varje dag

Så här såg det ut från vår balkong

Från balkongen när det har börjat skymma på kvällen

11 oktober 2012

Det tar sin tid

Nu har det gått fyra dagar sedan jag kom hem från min resa men här hemma ser ut som om jag kom hem igår. Det tar sin tid att få ordning på saker och ting när krafterna är begränsade. Men innan helgen är över ska jag väl ha kommit i fas igen. Jag tycker inte alls om att ha det som jag har det just nu men det är bara att acceptera att det är som det är. Orkar jag inte så orkar jag inte. Vilken tur att jag har lärt mig att ta det lugnt och inte hetsa upp mig över saker och ting i onödan. Att göra det tar bara onödig energi.

Hösten har tagit ett skutt under tiden jag varit bortrest. Än har inte alla löv fallit till marken men det går i en rasande fart. Nu i kväll har det blåst en hel del så jag märker säkert skillnad bara till i morgon. Inte nog med att det har blåst en del. För ett par timmar sedan snöade det. I morgon ska jag ringa och boka tid för att byta till vinterdäck på bilen. Den snö som kom tidigare i kväll är borta nu men det är en tidsfråga innan snön kommer för gott. Jag önskar att hösten kunde räcka lite längre. Hösten är en otroligt vacker tid.

Den här bilden tog jag utanför mitt hus när jag gick till jobbet i morse.

9 oktober 2012

Underbart är kort

Igår kom jag hem från min resa och jag har aldrig varit med om maken till resa. Allt har både varit perfekt och fungerat perfekt från början till slut. Jag har helt enkelt haft den mest perfekta semester jag någonsin haft. Hotellet var hade en väldigt speciell atmosfär och både jag och min väninna kände oss omedelbart som hemma. Det var inte något litet hotell och där fanns stora öppna ytor och en stor pool men ändå fanns där en mycket hemtrevlig känsla. Tror aldrig jag har slappnat av så fullständigt och känt mig så lugn och harmonisk som jag gjorde där. Jag hade gärna stannat en vecka till.

Underbart är kort, alldeles för kort…