Jag har haft problem med att gå i över tjugo år och alla
förstår säkert att det är jobbigt. Ända sedan 1992 har min balans varit dålig
och jag lyfter inte min vänstra fot som jag borde och den har en tendens att
släpa lite i marken när jag går. Jag har det man kallar droppfot. Besvären är
särskilt uttalade när jag blir trött och jag nöter sulan framtill på vänster
sko mer än på höger. Förutom att foten vill släpa lite så svänger jag ut benet
en aning åt vänster när jag går så jag har inte ett riktigt naturligt
gångmönster. Jag har alltid tyckt att det här är väldigt jobbigt eftersom jag
inte vill att någon ska se på mig att det är något ”fel” på mig. Jag kan lika
gärna erkänna att jag är fåfäng och fåfängan begränsar mig.
För snart ett år sedan opererade jag två tår på min högra
fot och när man har opererat sig i foten är det helt naturligt att man inte kan
gå som vanligt. Även om det bar mig emot så insåg jag att jag skulle behöva ett
hjälpmedel under en tid. Jag pratade med kommunens arbetsterapeut om att få
låna en rollator för att ha inne och en för att ha ute. Första gången jag
använde rollatorn var jättejobbig men jag hade ju min opererade fot att skylla
på så det gick rätt bra ändå. Foten blev så sakteliga bättre men då jag vant
mig vid att använda rollatorn för att slippa bära mina varor från bilen och hem
så bestämde jag mig för att behålla det jag använde ute.
Operationen gjorde att jag var tvungen att hålla mig extra mycket
i stillhet under en lång tid och precis som väntat försämrades jag i min MS
under den tiden. Jag blev enormt mycket bättre under tiden jag var på rehab i
höstas men efter jag kom hem till vardagen har i vanlig ordning vare sig ork
och tid räckt till för så mycket träning som jag behöver så under vintern har
jag blivit lite sämre igen. Sedan sparkföret tog slut har jag använt mig av en
krycka när jag gått ut. Även det tar emot en aning men använder den ändå. Jag
kan ju inte låta min löjliga fåfänga låta mig begränsas hur mycket som helst. Allt
sammantaget gjorde att jag i höstas tog upp frågan om att få en elmoppe som
hjälpmedel.
Skriver mer om det i ett annat inlägg...
23 april 2014
14 april 2014
Blå måndag
Snart är påsken här och just nu är det Stilla veckan eller
som den också kallas Dymmelveckan. Den började faktiskt redan igår men
Palmsöndagen. Hela den här veckan har veckodagarna egna namn men de flesta av
oss håller inte reda på dagarna innan skärtorsdagen och detsamma gäller för
mig. Att jag kom på att skriva det här beror på att jag med ett halvt öra hörde
att det pratades om påskveckan på radion idag.
För en del år sedan lyckades jag lära mig hur man vet när påsken infaller. Jag hade hört det många gånger innan det väl fastnade och efter det sitter det. För dig som inte vet så är det så att påskdagen infaller första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Första fullmånen efter vårdagjämningen infaller i morgon. Nu får det räcka med ”värdelöst vetande” för den här gången.
Under en ganska lång tid har jag inte varit särskilt flitig med att skriva på bloggen. Vintern är den sämsta tiden för mig och jag har periodvis varit väldigt trött. Började piggna till lite innan jag skulle flytta men när flytten var klar infann sig den stora tröttheten igen. Sedan ett par veckor tillbaka känner jag mig piggare igen men då har istället inspirationen att skriva saknats. Men nu fick jag upp ett il och fick lust att skriva något.
För en vecka sedan fick jag äntligen den kallelse till en tvåveckors vistelse på rehab som jag har väntat så länge på. Just nu känns det inte riktigt lika viktigt som det gjorde när jag bad att få remissen men jag är trots allt i stort behov av lite mer intensiv träning. I vardagslivet är det svårt att få tid och ork att räcka till för så mycket träning som jag egentligen behöver så jag ser fram emot de där två veckorna som tar sin början den 5:e maj…
För en del år sedan lyckades jag lära mig hur man vet när påsken infaller. Jag hade hört det många gånger innan det väl fastnade och efter det sitter det. För dig som inte vet så är det så att påskdagen infaller första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Första fullmånen efter vårdagjämningen infaller i morgon. Nu får det räcka med ”värdelöst vetande” för den här gången.
Under en ganska lång tid har jag inte varit särskilt flitig med att skriva på bloggen. Vintern är den sämsta tiden för mig och jag har periodvis varit väldigt trött. Började piggna till lite innan jag skulle flytta men när flytten var klar infann sig den stora tröttheten igen. Sedan ett par veckor tillbaka känner jag mig piggare igen men då har istället inspirationen att skriva saknats. Men nu fick jag upp ett il och fick lust att skriva något.
För en vecka sedan fick jag äntligen den kallelse till en tvåveckors vistelse på rehab som jag har väntat så länge på. Just nu känns det inte riktigt lika viktigt som det gjorde när jag bad att få remissen men jag är trots allt i stort behov av lite mer intensiv träning. I vardagslivet är det svårt att få tid och ork att räcka till för så mycket träning som jag egentligen behöver så jag ser fram emot de där två veckorna som tar sin början den 5:e maj…
8 april 2014
Att leva långsamt
Häromdagen kom jag att tänka på att innan sjukdomen kom in i
mitt liv var det väldigt viktigt för mig att hela tiden hinna så mycket som
möjligt på så kort tid som möjligt. Att ha många bollar i luften och att helst
göra flera saker samtidigt var det som gällde. Allt skulle gå fort och jag
avskydde allt som hette väntan. Dessutom var mitt tålamod med på noll om andra
människor var långsamma när de gjorde något. Att promenera långsamt och bara gå
och strosa existerade inte i min värld.
Nu ser mitt liv hel annorlunda ut. Jag har mer eller mindre tvingats tänka om totalt. Numera kan jag inte gå med raska steg hur gärna jag än vill. Att göra flera saker samtidigt har jag slutat med. Jag har helt enkelt bestämt mig för att inte ens försöka göra det. Att fokusera på det jag gör har istället blivit min melodi. Jag har helt enkelt lärt mig att leva långsamt. Tänk om jag hade fått insikten om att det är det klokaste innan jag blev sjuk. Nåja, bättre efterklok än aldrig klok.
För övrigt kan jag berätta att min förfärliga trötthet verkar ha gett med sig för den här gången. Sedan drygt en vecka tillbaka har allt återgått till det mer normala. Jag har till och med klarat av omställningen till sommartid förvånansvärt bra. När jag tänker på saken kan jag inte ens komma ihåg att tidsomställningen gått så här smärtfritt någon gång tidigare. Mycket konstigt men samtidigt mycket positivt. Undrar vad det kan bero på? Äh, strunt samma. Det spelar ingen roll…
Nu ser mitt liv hel annorlunda ut. Jag har mer eller mindre tvingats tänka om totalt. Numera kan jag inte gå med raska steg hur gärna jag än vill. Att göra flera saker samtidigt har jag slutat med. Jag har helt enkelt bestämt mig för att inte ens försöka göra det. Att fokusera på det jag gör har istället blivit min melodi. Jag har helt enkelt lärt mig att leva långsamt. Tänk om jag hade fått insikten om att det är det klokaste innan jag blev sjuk. Nåja, bättre efterklok än aldrig klok.
För övrigt kan jag berätta att min förfärliga trötthet verkar ha gett med sig för den här gången. Sedan drygt en vecka tillbaka har allt återgått till det mer normala. Jag har till och med klarat av omställningen till sommartid förvånansvärt bra. När jag tänker på saken kan jag inte ens komma ihåg att tidsomställningen gått så här smärtfritt någon gång tidigare. Mycket konstigt men samtidigt mycket positivt. Undrar vad det kan bero på? Äh, strunt samma. Det spelar ingen roll…
2 april 2014
Jättegott bröd
Jag älskar bröd och har alltid ätit mackor i tid och otid.
Att hitta gott bröd som är glutenfritt är inte det enklaste. Jag har testat
några recept men inte blivit riktigt nöjd med något så här långt. För några
veckor sedan hittade jag ett recept som jag tyckte verkade väldigt intressant
och bestämde mig för att prova. Jag blev glatt överraskad när jag smakade
brödet för det var jättegott. Receptet är inte något paleo-recept men min
längtan efter att äta gott bröd är för stor för att jag ska bry mig om det. Det
viktigaste för min del är att det inte finns något gluten i brödet och det gör
det inte i det här. Receptet hittade jag på nätet och jag antar att det finns i
boken ”Nytt bröd – baka gott utan gluten” skriven av Jessica Frej och Maria
Blohm. Det är en bok som jag har tänkt köpa!
Visar en bild på brödet och delar med mig av receptet.
Glutenfritt grovt bröd
Ingredienser
600 g kallt vatten
10 g jäst
100 g solroskärnor
30 g linfrö
35 g melonkärnor
50 g mörk sirap
20 g nyponskalsmjöl
1 tsk brödkryddor
1 tsk salt
50 g boveteflingor
60 g sojamjöl
160 g bovetemjöl
25 g psylliumfröskal
smör till formen
boveteflingor att strö över brödet
Gör så här
1. Blanda samman alla ingredienser till en slät och ganska lös deg.
2. Häll degen i en smörad form, cirka 1,5 liter. Strö över boveteflingorna.
3. Låt degen jäsa i cirka 2 timmar.
4. Grädda i 175 grader i cirka 75 minuter.
5. Låt svalna och vila innan du skär i det – gärna till nästa dag.
Visar en bild på brödet och delar med mig av receptet.
Glutenfritt grovt bröd
Ingredienser
600 g kallt vatten
10 g jäst
100 g solroskärnor
30 g linfrö
35 g melonkärnor
50 g mörk sirap
20 g nyponskalsmjöl
1 tsk brödkryddor
1 tsk salt
50 g boveteflingor
60 g sojamjöl
160 g bovetemjöl
25 g psylliumfröskal
smör till formen
boveteflingor att strö över brödet
Gör så här
1. Blanda samman alla ingredienser till en slät och ganska lös deg.
2. Häll degen i en smörad form, cirka 1,5 liter. Strö över boveteflingorna.
3. Låt degen jäsa i cirka 2 timmar.
4. Grädda i 175 grader i cirka 75 minuter.
5. Låt svalna och vila innan du skär i det – gärna till nästa dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)