29 februari 2016

Vilken skillnad!

De sista dagarna på den här månaden har varit osedvanligt bra dagar och just nu känner jag mig på riktigt bra humör. Det är väl inga stora saker men om man kan glädja sig över små saker får man vara glad oftare. Nu följer en kort redogörelse för alla bra små saker. Helgen inleddes med att jag och en väninna åt jättegod sushi till middag på fredag kväll. Lördag morgon var jag ovanligt pigg och det var lätt som en plätt att ta sig ur sängen något som inte hör till vanligheterna för mig.

Nästa bra sak som hände var att jag hittade ett par svarta jeans som satt helt perfekt. Jag hade ovanligt mycket energi både i lördags och igår så jag har fått en hel del gjort här hemma. Visst blev jag lite slut i kroppen av det men inte alls så slutkörd som jag brukar bli. Hör och häpna så hade jag ovanligt lätt att ta mig ur sängen i morse också även om mina första steg var lika stapplande som vanligt.

En av de saker jag har stora problem med är att stå någon längre stund men jag brukar ändå höja mitt skrivbord på jobbet och stå en stund. Jag brukar alltid titta på klockan när jag ställer mig för att ha lite koll på vad jag klarar. Ibland blir det så lite som tio minuter men idag stod jag upp så länge som 35 minuter. Nytt personbästa! Men nu först kommer jag till det allra bästa i min uppräkning av allt som varit bra de sista dagarna.

I höstas försökte jag få en arbetsstol som hjälpmedel men det är tydligen omöjligt att få det numera. Jag måste ofta göra saker sittande och när jag sitter på en vanlig trappstol blir arbetsställningen hopplöst dålig. Då jag inte kunde få en stol som hjälpmedel var alternativet att köpa en egen. Av en händelse fick jag prova en sadelstol och då insåg jag att den vore perfekt för mig. För drygt en vecka sedan kom jag till skott och beställde en.

Idag kom så min efterlängtade stol och jag invigde den när jag diskade för drygt en timme sedan. Jag höjde stolen så att jag nästan kom i ståhöjd vid diskbänken, öppnade underskåpet och hade mina fötter där.  Vilken skillnad mot att sitta på en trappstol som är allt för låg. Nu behöver jag inte hålla upp armarna och få ont i axlarna när jag diskar. Wow, vilken skillnad det blev!

Så här ser min nyinköpta Ponychair ut
 

15 februari 2016

Sömnen

Från tid till annan är det svårt att hitta något positivt att fokusera på när man lever med en kronisk sjukdom som gör sig påmind hela tiden och i allt man gör. Kylan och snön som hör vintern till gör att livet känns extra tungt under denna årstid. Under den gångna helgen har solen inte haft lust att visa sig ens en sekund och det har varit riktigt gråvitt och tris ute. I fredags när jag gick hem från jobbet blåste det fruktansvärt kall och på lördagen när jag öppnade ytterdörren var det en mindre snödriva utanför dörren. Jag hade ärligt talat mest lust att krypa ner under täcket och sova igen. Då kom jag att tänka på att jag har en evinnerlig tur som inte har några problem med sömnen. Ibland kan jag vakna och behöva gå på toa men för det mesta sover jag som en stock.

Under perioder av mitt liv har jag haft otroligt svårt att somna och månaderna innan min MS bröt ut med full kraft hade jag enorma sömnproblem. Kunde ligga vaken i timmar innan jag somnade och vaknade ofta mitt i natten och hade svårt att somna om. Sömnproblemen hängde förmodligen ihop med att jag levde under stor stress och som jag tidigare berättat om vaknade jag med bortdomnade fötter en morgon. Från den dagen har mitt liv aldrig blivit detsamma igen. Det är inte mindre än 24 år och en vecka sedan den dagen. Det känns inte riktigt som om det är SÅ länge sedan. Tänk vad tiden går. Nåja, det är bara att ta livet som det kommer och jag är trots allt oändligt tacksam över att jag inte har några problem med sömnen…

7 februari 2016

Det värsta är över

Vintern är på många sätt en jobbig tid för mig och så har det varit sedan jag var i tonåren. Inte har det blivit bättre sedan jag fick min MS-diagnos för snart 24 år sedan. Jag har alltid varit frusen av mig och jag blir trött och inaktiv av mörkret. Det är extremt tungt att gå när det har snöat och jag på grund av min dåliga balans är jag ständigt rädd att halka. Det enda som är positivt med vintern är att det är otroligt vackert när dagarna börjar bli längre och solen behagar visa sig. Jag gillar att fotografera och tar ofta upp min mobil och fotar när jag tycker det är extra vackert. Det som är lite synd är att det oftast är lite väl kallt ute när det är som vackrast. Det här är en av de bilder jag tog senast jag var ute i solen på dagen. Nu är det helt ljust när jag kommer hem från jobbet och den värsta delen av vinter är över!