Sömnen

Från tid till annan är det svårt att hitta något positivt att fokusera på när man lever med en kronisk sjukdom som gör sig påmind hela tiden och i allt man gör. Kylan och snön som hör vintern till gör att livet känns extra tungt under denna årstid. Under den gångna helgen har solen inte haft lust att visa sig ens en sekund och det har varit riktigt gråvitt och tris ute. I fredags när jag gick hem från jobbet blåste det fruktansvärt kall och på lördagen när jag öppnade ytterdörren var det en mindre snödriva utanför dörren. Jag hade ärligt talat mest lust att krypa ner under täcket och sova igen. Då kom jag att tänka på att jag har en evinnerlig tur som inte har några problem med sömnen. Ibland kan jag vakna och behöva gå på toa men för det mesta sover jag som en stock.

Under perioder av mitt liv har jag haft otroligt svårt att somna och månaderna innan min MS bröt ut med full kraft hade jag enorma sömnproblem. Kunde ligga vaken i timmar innan jag somnade och vaknade ofta mitt i natten och hade svårt att somna om. Sömnproblemen hängde förmodligen ihop med att jag levde under stor stress och som jag tidigare berättat om vaknade jag med bortdomnade fötter en morgon. Från den dagen har mitt liv aldrig blivit detsamma igen. Det är inte mindre än 24 år och en vecka sedan den dagen. Det känns inte riktigt som om det är SÅ länge sedan. Tänk vad tiden går. Nåja, det är bara att ta livet som det kommer och jag är trots allt oändligt tacksam över att jag inte har några problem med sömnen…

Ljus och mörker

Med tanke på att jag har vuxit upp i norra Sverige kan jag tycka att jag borde vara van vid att det är ljust på natten några månader varje år. Tyvärr är det något jag aldrig tycks vänja mig vid. De ljusa sommarnätterna ställer till det lika mycket som vintermörkret fast på lite olika sätt. Mitt sovrumsfönster ligger i det vädersträcket så att solen lyser in genom det under den ljusa årstiden och samma sak är det med mitt vardagsrum. Det här för med sig att jag inte alls har lust att gå och lägga mig på kvällen. Jag blir inte trött utan får tvingar mig att gå till sängs och då är det för ljust trots neddragna persienner. Att ha mörkläggningsgardiner är ingen bra idé det heller eftersom jag har svårt att stiga upp på morgonen när det är mörkt. Som du förstår är det svårt att göra mig nöjd eftersom det är något ”fel” med både ljus och mörker. De ljusa sommarnätterna har jag haft problem med så långt tillbaka jag kan minnas. Men nu har jag hittat en lösning och den lösningen heter sovmask. Nu kan jag ha det mörk när det är ljust. Helt perfekt!

Lyckas nästan aldrig

Tiden bara fortsätter att rusa iväg. Jag tycker inte alls det känns som om det är så länge sedan jag skrev mitt förra inlägg som det faktiskt är. Att tiden går fort ser jag som ett tecken på att jag inte precis har långtråkigt och det är förstås bra. Jag mår bra och det tycker jag mig ha gjort ganska länge. Visst kommer det då och då dagar när livet inte är så kul men de bra dagarna är helt klart i majoritet så jag ska inte klaga.

Det jag nästan aldrig lyckas med är att komma mig i säng den tid jag har tänkt mig. Ofta brukar jag skämtsamt säga att jag är som en tonåring. Jag vill inte gå och lägga mig och jag vill inte stiga upp på morgonen. Under åratal har jag fört en ständig kamp med mig själv men det har inte gjort vare sig till eller ifrån. Jag borde kanske sluta att tänka på saken och helt enkelt försöka acceptera att jag är som jag är i just det här fallet.

Nu i helgen pågår det en filmfestival här och i kväll ska jag gå på bio och se ”Turist”. Det som är lite speciellt med den här filmfestivalen är att man efter varje film har ett samtal om filmen mellan publiken och någon som representerar filmen. I kväll kommer Johannes Bah Kuhnke att finnas på plats i biosalongen. Det ska bli intressant. Dessutom är det ganska många år sedan jag var på bio en söndagskväll…

Mer eller mindre utslagen

Redan i måndags kände jag att jag hade en förkylning på gång och på tisdag kväll bröt den ut. På onsdagar jobbar jag inte och som den optimist jag är var jag säker på att det inte skulle bli värre än det var men tji fick jag. På onsdag kväll bestämde jag mig för att stanna hemma från jobbet igår och jag skickade ett mail till jobbet om att jag skulle vara hemma men att jag skulle komma idag om jag blev mig bättre.

När jag vaknade igår morse hade jag ingen röst och jag kände mig riktigt bedrövlig. Orkade absolut ingenting. Visserligen diskade jag efter frukost men det var ungefär allt. Någon middag orkade jag inte laga. Var dödstrött hela kvällen och satt i soffan och tyckte synd om mig själv. Jag tittade på Rapport och sedan gjorde jag mig i ordning för kvällen, tog näsdroppar och en Panodil och gick till sängs.

Även om jag var trött tog det förstås ett tag innan jag somnade. När jag vaknade idag konstaterade jag att jag sovit väldigt många timmar. Har känt mig mer eller mindra utslagen även idag och det har varit en riktigt tung dag. Det är inte första gången jag märkt att jag inte har några som helst reserver att gå på. Vilken tur att det är helg nu så jag har några dagar till på mig att vila upp mig innan det är dags för jobbet igen!

Otroligt positivt

I fredags kom jag hem efter mina två veckor på rehab och helgen har till stor del gått åt till att komma i fas här hemma igen. Jag hade konstigt nog ork att packa upp det mesta på redan i fredags och var inte alls så trött som jag brukar vara när jag kommer hem. I samband med inskrivningen på rehab för två veckor sedan fick jag bland annat göra ett balanstest och då gladdes jag över att jag trots att jag inte tränat så mycket under vintern fick bättre resultat på testet än jag hade i höstas.

I vanlig ordning gjordes ett nytt test under slutet av perioden och det var otroligt positivt att se att så lite som en dryg veckas intensiv träning kan göra så stor skillnad på balansen. Det visade sig nämligen att jag hade åstadkommit en rejäl förbättring på den korta tiden. Tyvärr räcker inte orken till för så mycket träning när jag är tillbaka i vardagen så det är svårt för mig att behålla det jag ”vunnit” eller att få någon ytterligare förbättring. Men istället för att gräma mig över det är jag glad att jag i så många år haft förmånen att få två veckors rehabilitering varje år under så många år.

I dag var det alltså dags för mig att börja jobba igen. Då och då händer det att jag har svårt att somna och det hände förstås igår kväll så jag fick före lite sömn i natt och var ovanligt trött i morse. Men det är smällar man får ta. Arbetsdagen har gått bra men ovan som jag är efter två veckors frånvaro från jobbet så kände jag mig rejält utsliten när jag kom hem på eftermiddagen. Jag har tagit det lugnt hela eftermiddagen och kvällen och det kommer inte att bli någon sen kväll för mig…

Fortfarande

Jag önskar jag kunde skriva ett inlägg i positiv anda men just nu är det inte möjligt. Min jobbiga trötthet visar inga som helst tecken på att vilja ge med sig. Nu är det en vecka sedan jag skrev något senare och jag är fortfarande lika trött. Som du säkert förstår är jag ganska trött på att vara trött. Nu har jag inte varit konstant trött sedan jag skrev senast men de stunder jag känt mig någorlunda pigg har inte varit långa. Att sova hjälper inte så jag antar att jag än en gång har fått en släng av fatigue. Det är ett ganska vanligt MS-symptom och det har drabbat mig i perioder under årens lopp. Som tur är har det inte varit konstat så jag räknar med att det kommer att ge med sig även den här gången.

På morgonen brukar jag alltid känna mig trött och seg men det brukar ge med sig efter en stund. I torsdags var det inte som det brukar vara. Jag hade fortfarande inte piggnat till när det började närma sig lunch utan det enda jag ville göra var att lägga mig och sova. Då tog jag beslutet att sjukanmäla mig från lunchen och att stanna hemma från jobbet på fredagen. Trots att jag tagit det lugnt under helgen så kände jag mig totalt utmattat under gårdagen. På kvällen när jag satt i soffan funderade jag fram och tillbaka på hur jag skulle göra och bestämde mig till sist för att stanna hemma även idag. Inte blir jag piggare av att vara hemma och jag orkar inte göra någonting så i morgon ska jag jobba.

Det om detta trista ämne. Jag har trots allt något positivt att berätta. Ute är det helt underbart väder. Himlen är blå och solen skiner. Just nu har vi den femte årstiden här. Den som vi kallar vårvinter. På dagen är det takdropp och snön tinar lite och på nätterna är det kyligt så att det fryser på lite. Dagar som den här önskar jag att min gångförmåga vore bättre så jag kunde ta en riktig långpromenad. Men man kan njuta av små korta promenader också. När jag är hemma från jobbet vill jag inte gärna ge mig ut men idag var jag tvungen att göra det eftersom jag hade tid för bilbesiktning. Så idag har jag bara gått till och från garaget. Nu ska jag avsluta mitt inlägg men en annan positiv sak. Min pärla till bil gick igenom besiktningen utan anmärkning.

My Toyota is fantastic!

Så himla trött

De senaste veckorna har jag känt mig så himla trött. Till viss del kan det vara ”efterdyningar” från flyttningen men igår slog det mig att jag var jättetrött ungefär vid samma tid förra året. Det kanske trots allt är så att jag ”lider” av vårtrötthet även om jag aldrig tyckt mig göra det. Eller så är det bara helt enkelt så att jag blivit extra känslig för minste lilla extra påfrestning. Nåja, tänker inte ens försöka analysera det hela utan det är som det är.

Hela förra veckan var jag supertrött efter jobbet och det var precis likadant i dag. När jag kom hem gjorde jag en kopp kaffe och satte mig i soffan med min iPad i knät. Det är min vanliga rutin efter jobbet. För det mesta brukar jag bli sittande i soffan tills det är dags att börja med maten. Idag var jag så trött att jag bestämde mig för att lägga mig en stund så jag ställde mobilen på väckning och tog en filt och lade mig på sängen. Slumrade till kanske en kvart och var piggare när jag vaknade till. Innan jag började med maten diskade jag gårdagens disk och när jag lagat mat och ätit var jag lika trött igen. Då var klockan nästan halv sex och vid den tiden är det nog ingen bra idé att sova igen men jag kan lova att det inte kommer att dröja länge innan jag ligger i min säng.

På tal om sömn så laddade jag för några veckor sedan ner en app till min telefon som heter ”Sleep Cycle”. Man kan använda den för att väckas när man verkar sova som lättas och den funkar faktiskt hyfsat bra. En nackdel är att man måste ha telefonen i sängen när man sover och det är jag inte riktigt förtjust i. Men det är rätt kul att se statistiken som blir så jag har bestämt mig för att fortsätta använda appen ett tag till…

Ett nytt år

Nu är vi några dagar in på det nya året och jag vill passa på att önska alla en god fortsättning på det nya året! Förra fredagen kom både sonen med familj och dottern hit så jag hade ”huset” fullt några dagar. Det var otroligt roligt att träffa alla igen. På söndagen åkte sonen med familj men dottern stannade kvar och hon är fortfarande hos mig. Eftersom jag har haft och fortfarande har besök så har jag inte ägnat någon tid åt bloggen.

Jag var ledig sex dagar i rad i samband med julen och det var otroligt skönt. Igår var det dags för jobbet igen. Natten mot igår var min sömn urusel och jag kände mig mer död än levande när mobilens alarm gick igång igår morse. Jag kände mig i urusel form när jag kom till jobbet och övervägde att sjukanmäla mig och gå hem igen på en gång. Bestämde mig dock för att jobba till lunch eftersom jag hade en hel del att göra.

I vanlig ordning hade jag tagit med mig lunchmat till jobbet så jag åt där innan jag gick hem. Hade det inte varit vinter och hade jag inte haft min kära spark vet jag inte om jag skulle ha tagit mig hem på egen hand. Det är länge sedan jag varit i så dålig form som igår. Att min kropp reagerar negativt på stress har jag känt till länge men att kroppen näst intill skulle totalstrejka på grund av sömnbristen hade jag inte väntat mig.

Det är en knepig och oförutsägbar sjukdom jag lever med och det är minsann inte lätt att veta från en dag till en annan hur jag ska må. Eftermiddagen och kvällen gick i lugnets tecken. Tur att min kära dotter var här och kunde pyssla om mig lite. På kvällen mådde jag lite bättre men jag bestämde mig ändå för att stanna hemma från jobbet idag. Det nya året började alltså inte helt bra för min del men resten av året kommer att bli bättre.

Det har jag bestämt!

Så olika dagar

Igår var det inte alls någon bra dag. När jag gick till sängs på söndag kväll blev jag liggande vaken så länge att jag till slut bestämde mig för att stiga upp en stund. Satte på radion i köket och tände ett ljus på köksbordet och där satt jag länge och väl med min iPad innan jag kände att tröttheten kom krypande. När jag låg i min säng igen hade klockan hunnit bli två. Det straffade sig att jag sov för länge på söndagen och jag fick allt för lite nattsömn så jag var rätt trött hela tiden jag var på jobbet. Inte nog med att jag var trött, jag hade inte minsta lilla flyt på jobbet och jag kände mig ganska missnöjd med min arbetsdag när jag gick hem.

På måndagskvällar har jag min meditationskurs så jag kunde inte göra det som kände mest lockande under kvällen. Hade lust att sjunka ner i soffan och slötitta på tv men jag ville förstås inte missa kursen så det var bara att klä på sig och gå ut i kylan. Om du sett mitt förra inlägg så vet du att vintern har börjat sitt intåg här och bilens rutor var täckta av is så jag fick kämpa på ett bra tag innan jag kunde åka iväg. Under tiden jag skrapade bilrutorna blev jag genomfrusen och fick inte värmen tillbaka i kroppen förrän jag låg i min säng flera timmar senare. Bortsett från kursen var gårdagen inte någon bra dag.

Till skillnad från igår har idag varit en jättebra dag på alla sätt och vis. Somnade som ett barn igår kväll och sov gott hela natten. På jobbet har allt gått på räls hela dagen. Under förmiddagen var jag till optikern för att prova ut nya terminalglasögon och det gick också hur bra som helst. Utprovningen gick mycket fortare än jag hade tänkt så jag tittade in på skoaffären som ligger i närheten och där hittade jag mig ett par nya vinterkängor. Och tro inte att det är slut med allt positivt där. När jag varit tillbaka på kontoret drygt en halvtimme ringde dottern och berättade en positiv nyhet. Tänk så olika dagar kan vara och vilken tur att de är olika!

Min vana trogen

Idag hade jag ovanligt svårt att ta mig ur sängen och klockan var nästa tio innan jag steg upp. Helst vill jag inte ligga längre än till klockan nio men trots att jag sätter mobilen på väckning så lyckas jag inte alltid. Vaknade säkert tre, fyra, gånger under natten så nattsömnen var kanske inte den allra bästa. När jag väl steg upp kände jag mig riktigt pigg. Solen lyste in genom köksfönstret när jag intog dagens frukost och drack mitt kaffe. Under tiden jag satt där vid köksbordet funderade jag lite på vad jag skulle använda min söndag till.

Jag kom på en massa saker jag hade lust att göra och gjorde upp en plan för i vilken ordning jag skulle ta det. Att göra en plan för dagens aktiviteter är ett måste för mig. Min fysiska ork är ju inte som jag vill att den ska vara. Ska jag ut och handla eller göra något ärende måste jag göra det först och när jag kommer hem igen tar itu med det jag har tänkt göra hemma. Det var otroligt vackert ute så jag bestämde mig för att ta med mig kameran för att fota lite innan jag åkte och handlade. När jag väl kom ut visade det sig att det var väldigt kallt så det blev inte så många bilder som jag hade tänkt. Isen har börjat lägga på viken utanför mitt hus och så här såg det ut mitt på dagen.

När jag kom hem igen satte jag igång med mina göromål. Min vana trogen hade jag planerat att göra betydligt mer än orken räckte till jag kom aldrig så långt som till att baka de muffins jag baka. Igår hittade jag ett recept på kardemummamuffins med hallon som tilltalade mig men dem får jag göra en annan dag istället. Allt jag behöver finns hemma så det kan till och med hända att jag dristar mig till att baka någon dag under den kommande veckan.

De två första

Nu har jag avverkat de två första arbetsdagarna efter min långa frånvaro från jobbet. Det gick oväntat lätt att stiga upp igår morse men idag var jag mitt gamla vanliga jag igen. Mitt vanliga jag på morgonen är näst intill medvetslös och när jag väl tar mig ur sängen liknar jag nog mest en zombie. Att jag skulle ha mycket att ta itu med på jobbet var jag beredd på och de två dagar jag har jobbat har verkligen krävt sin kvinna.

När jag kom hem igår var jag helt slut och det var soffan som gällde under de närmaste timmarna. På kvällen piggnade jag till så pass att jag hade svårt att somna när jag gick till sängs. Att det blir så är typiskt mig. Det här med att jag är morgontrött och kvällspigg är inte något som hör ihop med min sjukdom utan det är helt enkelt som jag är och så har jag varit så långt tillbaka jag kan minnas. Jag ser fram emot att få sovmorgon i morgon igen. Att jobba fem timmar per dag och ha en vilodag mitt i veckan passar mig perfekt.

Fast jag önskar förstås att jag vore frisk och kunde jobba heltid. Då och då har det hänt att någon sagt något i stil med att jag har tur som är ledig en dag i veckan. De gånger det har hänt har ibland svarat att jag gärna skulle byta bort min ”lediga” dag mot att få hälsan tillbaka. Att det är ett rejält ekonomiskt avbräck att ha halv sjukersättning verkar de flesta inte tänka på. Men jag klarar mig trots allt på det jag har och det är huvudsaken…

Som tur är

De senaste veckorna har jag inte känt mig i vidare bra form. Jag har haft svårt att somna nästan varje kväll och jag har vaknat en eller flera gånger nästan varje natt. Det ryck av energi jag hade i söndags var ett undantag från hur det varit alla andra dagar. Jag vet inte riktigt vad som är fel men vad det än är går det säkert över snart. I väntan på det tar jag det lugnt och förutom det vardagliga jag måste göra blir det i princip ingenting gjort. Sådana här gånger tänker jag att det är tur att jag lever ensam. Fast på ett sätt skulle det inte ha varit så dumt att ha någon som kunde ta hand om mig och pyssla om mig lite extra. Nu har jag inte det och allt får vara som det är.

Som tur är blir dagarna längre i rasande fart nu. Idag när jag gick hem från jobbet var det jätteskönt ute och det droppade till och med från taket. Det var någon plusgrad och det var ett fantastiskt sparkföre. Jag kände mig riktigt lätt om hjärtat när jag kom hem. Den sköna känslan var kortvarig och en liten stund efter jag kommit in här hemma var jag precis lika energilös igen. Under de senaste veckorna har jag då och då anat att jag har en förkylning i kroppen men det har aldrig blivit mer än just en aning. När jag tänker närmare på saken är det kan hända denna ”dolda” förkylningen som är boven i dramat. Nu ska jag lämna datorn och återgå till soffan igen.

I morgon är en annan dag…

Dagen bara försvann

När jag kom hem från min resa till sjukhuset i tisdags var jag rejält trött. Naturligtvis hade jag svårt att somna kvällen innan så jag fick mindre sömn än jag behöver. Dagen gick jättebra och allt flöt på som det skulle. När läkarbesöket var avklarat hann jag med att åka in till stan och gå i några affärer. Jag hade ett ärende som var inplanerat. Att köpa en ny telefon. För drygt ett år sedan köpte jag en iPad och nu var det dags att införskaffa en iPhone. Man ”måste” ju bara ha en smartphone numera, eller hur?

Vid sjutiden i tisdags kände jag mig mer död än levande och hade mest lust att sova. Hur det var kom jag fram till att det var lite i tidigaste laget att gå till sängs så jag väntade till nio innan jag gjorde kväll. Som tur var hade jag veckans arbetsfria dag igår och det är den dagen som bara försvann för mig. I vanlig ordning hade jag en lugn och skön morgon utan stress. Men sedan gick allt i ett.

På eftermiddagen hade jag tid hos frissan. Sen var jag och handlade. Lagade mat som tog lång tid och sedan grejade jag på med min nya telefon. Lade in telefonnummer från gamla telefonen och laddade ner några appar. Innan jag visste ordet av var dagen slut. Tänkt om dygnet vore lite längre. Två timmar extra varje dag skulle vara perfekt för mig. Hade jag det skulle jag sova en av de timmarna och ha en timme mer att vara vaken.

Tänk så perfekt det skulle vara!

Ingen lust

Igår berättade jag om att jag var trött efter att ha sovit dåligt under natten. Jag var helt säker på att jag skulle somna snabbt och sova gott natten mot idag. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag kunde inte alls somna. Vid midnatt bestämde jag mig för att stiga upp istället för att ligga i sängen och vrida och vända mig. Jag satte på radion i köket och tände ljuset jag har på köksbordet. Sedan hittade jag mig något att äta och satte mig vid min iPad. Efter nästan en timme vid köket gick jag till sängs igen. Den här gången somnade jag utan problem. När jag väl somnade sov jag lika gott som jag brukar göra.

Den sena ”kvällen” förde med sig att jag inte steg upp den tid jag hade tänkt mig. Vilken tur att jag inte skulle på jobbet idag! Att ha en vilodag mitt i veckan är verkligen toppen. Jag satt länge och väl vid köksbordet med min frukost. Ute var det riktigt grinigt väder. Grått och trist och snö. Det ser inte alls kul ut eller hur?

Jag hade ingen som helst lust att sätta foten utanför dörren idag. När jag började fundera på vad jag skulle ha till middag kom jag ändå fram till att jag måste gå och handla lite så jag begav mig ut i snövädret. Väl ute var det riktigt skönt. Jag fick mig lite frisk luft och en välgörande promenad. Det gjorde mig gott och humöret blev bättre!

Halva veckan

Det är visserligen bara tisdag idag men för mig innebär det att halva veckan har gått. Halva arbetsveckan alltså. Min arbetsvecka är ju uppdelad i två delar. Först måndag, tisdag och sen torsdag, fredag. Det gör att det känns som om mina veckor bara består av måndagar och fredagar. Mina veckor blir därmed alltid väldigt korta. Idag känns det väldigt bra att jag inte ska jobba i morgon.

Min nattsömn brukar vara god men natten mot idag var den urusel. Jag vet inte vad det kan bero på men jag vaknade minst fyra gånger under natten. Det var ingenting som kändes fel när jag vaknade och jag somnade om snabbt men i och med att jag vaknade till så många gånger under natten blev det inte alls den sömn jag är van vid att få. Den störda nattsömnen innebar inte att jag var tröttare än vanligt när jag skulle gå upp i morse. På morgonen är jag som bekant alltid trött.

Natten mot igår kom det en massa snö här. Jag hade ingen aning om att det hade snöat så jag blev lite snopen när jag gick ut för att gå till jobbet. Det hade kommit ungefär två decimeter snö under natten. Snön var luftig och lätt men den gjorde ändå att det var ovanligt tungt att gå den korta biten till kontoret. När orken i benen är begränsad behövs det inte mycket för att det ska göra stor skillnad.

När jag skulle hem var snöröjningen avklarad så då var det inga problem. Idag har det bara varit några få minusgrader och sparkföret var perfekt. Att ha en spark på vintern underlättar en hel del. Är föret bra går det fort och lätt att ta sig fram. När jag ska handla mat på vintern behöver jag inte ta bilen. Jag kan hänga mina varor på sparken och behöver inte bära dem.

Det finns fördelar med vintern även om de inte är många…

Första oxveckan

Tiden från trettonhelgen fram till fettisdagen brukar kallas för oxveckorna och jag har klarat av min första oxvecka över förväntan bra. Enda ”problemet” är att jag har haft extremt svårt att ta mig ur sängen varje dag den här veckan. I vanliga fall är det ”bara” svårt men inte extremt svårt. Det sägs ju att man blir mer morgonpigg ju äldre man blir men det verkar inte stämma för min del. Jag får bara acceptera att jag aldrig varit och förmodligen aldrig kommer att bli någon morgonmänniska.

Som det är nu är jag otroligt morgontrött och när det blir kväll har jag inte alls lust att gå och lägga mig. Den dag så jag slutar jobba har jag bestämt mig för att jag ska leva efter min egen inre klocka och då kommer jag kanske att hitta någon vettig dygnsrytm. Kruxet är bara att jag inte alls längtar efter att bli gammal och att gå i pension. Jag försöker att inte tänka på framtiden utan gör så gott jag kan för att leva nu istället. Just nu ser jag fram emot helgen och nästa vecka jobbar jag bra två dagar så det blir nog bra…

En hel procedur

Kvällsmänniska som jag är har jag alltid haft svårt att vakna på morgonen. Under den tiden av året när det är mörkt på morgonen är det som allra värst. Förra hösten köpte jag en wake-up light lampa som jag trodde skulle kunna hjälpa mig. Jag har varit nyfiken på en sån lampa i flera år men tyckt att de varit i dyraste laget. Men så hittade jag en billigare variant och slog till. Den är lite knölig att ställa in så jag har den inställda på samma tid hela året och använder den bara när jag ska jobba.

Efter ett tags experimenterade kom jag på vad hur jag skulle göra. Lampan jag har kan man ställa in olika ljud på men jag tyckte inte om något av dem och ville inte väckas av det. Lampan är inställd så att den tänds kockan sex och halv sju lyser den helt. På så sätt förbereds jag av ljuset innan min klockradio startar kvart i sju. Förutom ljuset och klockradion är min mobil ställd på tio i sju och som regel snoozar jag ett tag också. Jag har alltså en hel procedur omkring min väckning. I vilket fall tycker jag det är lättare att vakna med denna procedur.

Från det ena till det andra så har jag haft en ovanligt bra dag idag. Jag har varit piggare än på länge och allt flöt på jättebra på jobbet. Min kropp har varit ovanligt samarbetsvillig hela dagen och jag har gått nästan helt normalt hela dagen. En så här bra dag har jag inte haft sedan det var som bäst när jag tog Fampyra. Jag har all anledning att vara riktigt nöjd med den här dagen. Och inte nog med det. Jag gjorde helg när jag gick hem från jobbet. Nu har jag tre lediga dagar framför mig.

Kan det bli bättre säg?

Ett litet framsteg

Det blev sent innan jag tog mig ur sängen idag. När det är mörkt på morgonen är det helt hopplöst för mig att ta mig upp. Jag hade ställt alarmet på mobilen på nio men innan jag steg upp var klockan drygt halv tio. Den tidigaste tid jag steg upp under julledigheten var kvart över nio. Det sägs att man blir mer morgonpigg med åren men det verkar inte gälla mig. Fast lite mer morgonpigg har jag blivit med åren. När jag var ung steg jag sällan upp före klockan tolv. Det om detta.

Det har snöat massor här de senaste veckorna och jag har inte något tak över balkongen så det kommer nästan lika mycket snö på den som det gör på marken. Förutom att det snöat massor har det varit rejält kallt så jag har inte tagit bort snön efter hand som jag brukar göra. Idag var det nollgradigt så jag bestämde mig för att ge mig i kast med snöskottningen. Balkongen är inte stor men innan jag skottat klart var all min ork förbrukat.

Egentligen skulle jag ha börjat tvätta nu klockan sex men det är bara att glömma. Det är så otroligt frustrerande att ha det så här. Jag har alltid varit van vid att göra massor och att bara slappa är inte alls det jag vill göra. Men när det är som det är har jag inte mycket till val. Trots den långa tid jag har haft min diagnos har jag inte vant mig och det kommer jag nog aldrig att göra. Det enda jag har lärt mig är att inte bli lika ledsen och arg som jag blev från början. Ett litet framsteg kanske…

Så mycket bättre

Natten mot igår fick jag sova ordentligt så igår kände jag mig som en människa även om förkylningen inte har gått över helt. Igår kväll gick jag och min väninna ut och åt middag precis som förra fredagen. Vi gick och åt ganska tidigt och redan vid niotiden var jag hemma igen. Ändå hann vi med både mat och ett par glas vin. Eftersom jag inte är helt frisk blev det alldeles lagom sent för min del. När jag kom hem satt jag och slappade i soffan en stund innan jag gick till sängs.

Idag har det varit riktigt grått och trist väder här. Det har någon plusgrad hela dagen så nu har det blivit slaskigt och eländigt ute. Tro inte att någon har varit ute och skrapat undan idag. Tydligen ska det bli kallare nu så det kommer att frysa på och bli helt hopplöst ute. Det är väldigt spårigt och ojämnt överallt och för en som jag som har taskig balans kommer det att bli oerhört jobbigt att gå ute. När det väl har blivit vinter tycker jag det kan låta bli att bli varmt!

Jag har ätit min middag och druckit ett glas vin till maten. Disken har jag inte tagit hand om utan den får stå till i morgon. Ibland tar det emot att göra en så enkel sak. Särskilt när man är mätt och har druckit ett glas vin. Jag känner mig riktigt loj nu. Kvällen kommer jag att tillbringa framför teven. Först ska jag titta på ”Trinny och Susannah” sedan blir det ”Så mycket bättre” och efter det ”Downton Abby”. Så mycket bättre kan det inte bli en mörk och trist hemmakväll i november…

Svårt att slappna av

Igår kväll hade jag otroligt svårt att somna. Sista gången jag tittade på klockan var den nästan ett. Som tur är har jag haft min arbetsfria dag idag så jag kunde sova lite längre än vanligt. Anledningen till att jag inte var att jag inte alls lyckades koppla bort mina tankar och slappna av. Vid midnatt övervägde jag start att jag skulle stiga upp men jag lät bli.

De tankar jag stördes av handlade om allt jag måste komma ihåg att göra innan jag åker på semester. Det är både det ena och det andra. Jag vet inte men jag tror att jag har kommit ihåg allt som jag skulle göra idag och jag har skrivit ner en del av det jag måste göra i morgon. resan till Turkiet går först på söndag men jag åker hemifrån redan på freda eftermiddag.

Tanken var att jag skulle åka på lördag men det går bara en buss just den dagen och den går klockan sju på morgonen. Jag ska till min resekompis och där ska jag även övernatta när jag ska hem igen. Vi har känt varandra i hundra år och blev bästa kompisar när vi var ungefär 12 år gamla. Förra året åkte vi tillsammans till Teneriffa och nu blir det en resa till.

För övrigt är formen tyvärr samma lika som igår…