30 juni 2013

Längsta promenaden

Idag har jag tagit den längsta promenaden på länge. Jag gick säkert 500 meter. Hade jag inte gått med rollatorn som jag lånat skulle jag inte ha klarat av det. Efter den ”långa” promenaden var jag helt slut. Snacka om att jag känner mig lastgammal. Inte för att jag kunnat gå särskilt långa sträckor tidigare men jag har inte blivit så slut av det. Men med tanke på att jag knappt gått något alls på ganska länge så ska jag väl inte ha för höga krav på mig själv.

Jag saknar den tid då jag kunde gå långt. Men nu är det som det är. Skulle det inte ske ett under så kommer jag aldrig mer att kunna gå långa promenader. Även om jag skulle vilja tro på under så gör jag inte det. När jag var ute och gick hade jag med mig min lilla kamera i fall jag skulle se något bra motiv. Visst såg jag bra motiv men jag lyckades inte alls fånga dem. Det var i vilket fall trevligt att titta på blommorna som växte utefter min väg.

Här är några blåklockor…

29 juni 2013

Helt underbar

På söndag kväll träffade jag mitt nya barnbarn och hon var som väntat helt underbar. Tror jag satt och höll i henne ett par timmar i sträck medan hon snusade och sov. Jag hade inte alls lust att lägga henne ifrån mig när jag gjorde det men vid det laget var klockan ganska mycket och jag var trött efter resan. Stannade hos sonen och hans familj till onsdagen och det var jätteroligt att få rå om barnbarnen under de dagar jag var där.

Redan innan jag åkte fick jag veta att alla utom den minsta var förkylda men det avskräckte mig inte från att resa. Det går inte att undvika förkylningar och jag längtade så mycket efter att träffa dem. På torsdag kväll kände jag de första tecknen på en annalkande förkylning. Trots att jag var trött var det stört omöjligt att somna den kvällen och sista gången jag tittade på klockan var den halv fyra. Av den anledningen sov jag extra länge igår.

På förmiddagen var jag och handlade lite och när jag kom hem började jag känna mig illamående. Jag lade mig på soffan och vilade. Efter ett tag fick jag ont i både huvudet och ryggen. Förkylningen tilltog och det började svida i ögonen och halsen gjorde allt mer ont. Jag blev mer eller mindre liggande hela dagen och kvällen. Illamåendet gav med sig men jag hade ingen aptit på att äta något så det blev mer eller mindre en fastedag för mig.

Somnade ganska tidigt igår och sov som en stock under natten. Idag har jag mått som vanligt förutom förkylningen. Var ut och tog en liten promenad med rollatorn. Jag kan gå utan den nu men balansen är sämre än tidigare så jag vill hellre gå med den. Även en kort promenad gör att jag får ont i foten men jag måste försöka gå ut varje dag för i annat fall kommer jag väl aldrig i form igen. Kvällen kommer att gå i lugnets tecken. Så har det varit länge nu.

Jag är rätt less på det vid det här laget…

23 juni 2013

Reser idag



Det är nu tre veckor sedan mitt andra barnbarn föddes och ännu har jag inte träffat henne. Att det dröjt så länge beror på att jag har opererat min fot. Jag har helt enkelt inte haft ork att resa tidigare. Egentligen har jag inte ork att göra det nu heller eftersom jag nu känner mig i sämre fysisk form än jag gjort på länge. Nästan sex veckor av ytterst begränsad fysisk aktivitet har satt sina spår. Att det skulle komma att bli så var väntat men det är ändå väldigt jobbig att vara i så dålig form. Nu blir det i alla fall så att jag reser idag. Det kommer säkert att reda sig. Längtar massor efter att träffa mina båda barnbarn och deras föräldrar!

21 juni 2013

Det blir en repris

Den här midsommaraftonen blir en repris av förra året. Maten blir inte likadan men allt annat. Jag och en väninna ska tillbringa kvällen tillsammans och äta en trerätters middag. Hade jag inte haft henne skulle jag ha suttit här hemma helt själv. Det har jag gjort en gång tidigare och det var inte alls några problem med det. Bara lite tråkigt att inte ha någon att prata med. Som tur är har jag inga problem med att umgås med mig själv och tur är väl det. Jag har större problem med att alltid ha andra människor i min närhet.

Jag har redan dukat bordet och plockat fram en del av det som ska användas. Själva maten kommer vi att hjälpas åt att laga när väninnan kommer hit. Vi kommer att börja med är köttet som behöver en del tid i ugnen. Det som ska bli vår varmrätt är fläskytterfilé fylld med basilika, soltorkade tomater och fetaost till det kommer vi att ha potatisgratäng och självklart ett gott rött vin. När köttet väl är i ugnen ska vi ha en liten fördrink innan vi äter förrätten som precis som förra året består av avokado och räkor med gott sällskap. Sedan tar vi förmodligen en paus innan vi äter efterrätten som blir pannacotta och blåbär. Som synes blir det ingen traditionell midsommarmiddag.

Just nu är det en hel del moln på himlen men det håller på att lätta upp så förhoppningsvis kommer vi att kunna sitta ute och dricka vår fördrink. Det går säkert bra att sitta ute även om det inte blir sol till dess men det hör lite till att kunna sitta ute en stund när det är midsommarafton. Hoppas att alla i vårt avlånga land får en fin midsommarafton oavsett hur vädret blir under kvällen!

20 juni 2013

Om D-vitamin

Jag har tagit tillskott av D-vitamin i flera år. Började med det efter att jag hade sett ett mycket intressant tv-program om detta viktiga vitamin. I vintras publicerade två läkare och forskare i Umeå en studie där de bland annat kommit fram till att en högre halt D-vitamin i blodet verkar ha en skyddande effekt mot MS. För övrigt nämndes just MS även i det tv-program jag sett några år tidigare. När jag träffade min neurolog i mitten av januari bad frågade jag om jag kunde få D-vitamin på recept och det fick jag till min glädje. Det blir betydligt billigare än att köpa kosttillskott själv.

När jag var på ett läkarbesök för drygt ett år sedan bad jag om att få ta ett blodprov för att kontrollera halten av D-vitamin i mitt blod. Jag ”skyllde” på att jag tog kosttillskott och att jag var rädd att få för hög halt i blodet. Tydligen innebär det ingen större risk men det kanske han inte kände till. När svaret kom visade det sig att jag hade 131 nmol/l och eftersom jag läst mig till att 75-250 nmol/l är en bra nivå så blev jag nöjd med resultatet. Till saken hör att jag då hade tagit 4000 ie D3 under hela vintern. Den ordination jag fick på mitt recept var 21 droppar i veckan vilket motsvarar 2000 ie/dag. På eget bevåg tog jag istället 25 droppar per vecka. Det är ju inte mycket mer än jag ordinerats och mindre än jag tagit tidigare.

För en tid sedan var jag på ett läkarbesök och bad om att få ta ett nytt blodprov för att kolla min nivå. Först idag fick jag ett brev med provsvaret. Den här gången hade jag 101 nmol/l så det var lägre än förra året men jag har i alla fall ingen brist med det värdet. Förra veckan när jag min moster var på besök hos mig och hjälpte mig att rensa i röran i mina förråd gick jag igenom en del papper. Då hittade jag brevet med en förfrågan om att mitt blodprov som sparades i biobanken vid universitetssjukhuset i Umeå skulle få användas i en forskningsstudie. Då såg jag att det var precis den studie som visade att D-vitamin kan skydda mot MS.

Vid tillfälle ska jag ringa till Umeå och höra om de kan tala om för mig vilken halt av D3 jag hade i mitt blod 1992. Det är förstås inte säkert att resultatet av de tester som gjorts på mitt blod är sparat på så sätt att det går att få ett svar men det skulle vara himla intressant att få veta det. Själv är jag tämligen säker på att jag har haft brist under större delen av mitt liv då jag aldrig varit särskilt förtjust över att vistas i solen. Inte för att det kommer att ändra på något men jag vill ändå veta hur det såg ut det år då min sjukdom slog till med full kraft. Det var i ett helt annat liv känns det som…

17 juni 2013

Ett bra liv

Förra måndagen togs det stift jag haft i en tå på höger fot bort och jag trodde knappt det var sant när jag fick se hu långt stiftet var. Resten av dagen hade jag lite ont i tån men det var ingen större fara. Nu är det bara drygt en vecka kvar innan jag får belasta min opererade fot fullt ut och det ska bli intressant att se hur det kommer att kännas. Foten är fortfarande lite svullen och den sväller under dagen så jag kommer inte att kunna använda vilka skor som helst. Det är tur att det är sommar och att jag har ett antal sandaler som är reglerbara så det fixar sig nog.

När min moster var på besök för snart två veckor sedan erbjöd hon sig att komma tillbaka igen och hjälpa mig att röja i den röra jag hade i mina två förrådsutrymmen. På grund av min MS har jag aldrig haft krafter att göra det ordentligt sedan jag flyttade in i min lägenhet. En del av det jag tog med mig från mitt gamla hem har helt enkelt legat i olika kartonger och påsar. Under förra veckan fick jag hjälp att gå igenom allt och det känns helt underbart. Hela lägenheten är ordentligt städad och dessutom har min moster både putsat fönster och planterat om krukväxter.

Förra veckan blev elen till min tvättmaskin dragen och det är helt fantastiskt att ha en egen tvättmaskin. Nu kan jag tvätta lite då och då och slipper att passa tider och att slita ut mig på att gå två trappor till källaren. Jag har under flera år stått i bostadskön för att byta till en lägenhet på markplanet men nu är det inte alls lika angeläget att flytta. Jag vill helst bo kvar där jag bor så länge som möjligt för min lägenhet är jättefin och jag trivs väldigt bra i den. Just nu känner jag mig mycket nöjd med allt. Visst önskar jag att jag inte hade min sjukdom men jag har ett bra liv trots allt!

9 juni 2013

Gott om tid

Nu är helgen snart till ända men det spelar ingen roll för mig. Jag har inte varit på jobbet de senaste fyra veckorna och jag ska inte jobba under veckan som kommer. Nu är det drygt två veckor kvar till jag får belasta min högra fot fullt ut så nu har jag börjat nedräkningen. Det är inte länge kvar. På eftermiddagen i morgon ska det stift jag har i den tå som stelopererats tas bort. Jag har ingen aning om ifall det kommer att göra ont så jag ska ta något smärtstillande i förväg. Det borde ju kännas kan jag tycka. Senast nästa helg borde jag få ha foten i vatten så jag kan duscha utan att sitta och hålla den högra foten utanför badkaret. Det kommer att göra det mindre krångligt och tidsödande att duscha. Fast å andra sidan har jag väldigt gott om tid när jag inte jobbar…

Igår körde jag bil för första gången sedan min operation och det gick hur bra som helst. För säkerhets skull hade jag en väninna med mig när jag skulle köra om det skulle visa sig vara för svårt eller jobbigt. Jag passade på att åka och handla när jag hade någon som kunde hjälpa mig att bära varorna. Det har helt klart varit billigare för mig under tiden jag inte varit så rörlig. Jag har bara varit på matbutiken tre gånger på fyra veckor. Ber man någon annan handla kan man ju inte göra några som helst impulsinköp. På ett eller annat sätt finns det alltid något positivt med det som är negativt. När jag var och handlade igår köpte jag en miniros i kruka som jag har ställt på mitt balkongbord. Jag blev mycket nöjd med den rosa rosen i en rosa kruka på ett svart bord…

6 juni 2013

Riktigt lyxigt

Det har gått nästan en vecka sedan jag skrev ett inlägg i bloggen förra gången. Jag kan inte skylla på att jag inte haft tid utan det har bara helt enkelt inte blivit av. Strax före klockan nio i söndags vaknade jag av att jag fick ett sms. Det var min son som skrev att de var redo för att åka in till förlossningen och några timmar senare fick jag en bild på mitt nyfödda barnbarn. En liten flicka var född. Mitt andra barnbarn. Den nyföddas storasyster fyller två år på tisdag. Nu finns det ett nytt litet rum i mitt hjärta. Jag längtar efter att träffa mina båda älskade barnbarn. Så snart jag känner mig mogen för att resa kommer jag att åka iväg.

Nu har det gått lite drygt tre veckor sedan jag opererade min fot och därmed har halva tiden gått tills jag åter får belasta foten fullt ut. Efter tre veckor utan att kunna gå ordentligt märker jag att jag det har blivit sämre med orken i båda mina ben. Att det skulle komma att bli så hade jag räknat med och av den anledningen var jag lite tveksam inför att göra den operation jag har gjort. Jag har inte kunna träna någonting alls på tre veckor och det är klart att det märks. Snart blir det dags för ”hårdträning” för att försöka komma i form igen.

På tisdag eftermiddag ringde det på min dörr och när jag öppnade den fick jag en glad överraskning. Utanför stod en av mina mostrar som jag inte har träffat på drygt ett år. Min moster hade med sig en nylagad fiskgratäng och lite kaffebröd. Jag blev självklart jätteglad. När vi hade pratat en stund frågade jag om hon hade tagit med sig så att hon kunde sova över och det hade hon gjort bara utifall att. Till middag åt vi fiskgratängen och sedan ”beordrade” hon mig att vila på soffan under tiden hon tog hand om disken. Igår städade hon åt mig och innan hon åkte hem igen bjöd hon mig på middag på en restaurang. Det var riktigt lyxigt att bli ompysslad lite extra!