4 september 2012

Jag är beroende

I söndags var det helt eländigt väder och jag hade ingen lust att sticka näsan utanför dörren. Egentligen hade jag tänkt åka och handla men jag kom fram till att det skulle kunna vänta till efter jobbet igår. När jag gick från jobbet igår gick jag direkt till bilen för att åka och köpa det mest nödvändiga. Då startade förstås inte bileländet!

 Jag kör för det mesta bara korta sträckor och det innebär att batteriet inte får den laddning det behöver. Då och då kör jag lite längre bara för att batteriet inte ska ladda ur. Då bilen varit lite svårstartad den senaste veckan har jag tänkt att jag skulle ta och köra en längre vända men det har av olika anledningar inte blivit av. Typiskt att jag skulle vänta för länge. Behöver jag tillägga att jag blev jättesur på mig själv när jag insåg att jag väntat för länge?

Ante väl det. Först övervägde jag att strunta i allt och bara gå hem men så kom jag på att mitt kaffe nästan var slut. Funderade ett tag på vad jag skulle göra innan jag till sist bestämde mig för att jag skulle och handla. Jag har inte gått till och från affären sedan i maj 2009 men jag kände mig i hyfsat bra form och det var fint väder så jag gick.

Att gå till affären hade jag inga problem med och inte heller att gå runt och handla. Att jag skulle klara det visste jag redan. Det var vägen hem igen som oroade mig. Jag tog mig hem igen men det var bara med ren viljestyrka. Min vänstra fot började krångla och släpa när jag med vinglande steg gick hem. Det var otroligt jobbigt och jag undrade om någon som såg mig och trodde jag var berusad…

Jag är beroende av att ha bil!

4 kommentarer:

  1. Mycket går med envisheten och viljan.Men jag klarar inte alls av att gå och handla just nu.Utan nu har jag insett vad underbart det är att ta rullstol i dessa lägen. Men ska vara ärlig och säga att det varit tungt att inse hur dålig form jag är pga sjukdomen. Bara för 2-3 årsen kunde jag lätt gå en mil om dagen,nu när jag nöjd med några meter innan jag blir helt slut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är allt annat än kul när man inte klarar det man vill. Det är mer än 20 år sedan jag kunde gå en mil. För fem år sedan kunde jag gå drygt en kilometer i en stöt. Nu fixar jag max 400 meter. Trist när det går utför med gångförmågan...

      Radera
  2. hade du bott här nere hade jag kört och hämtat dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så snäll du är Livet :-) Jag fick faktiskt lite "skäll" av några jobbarkompisar för att jag inte hörde av mig i måndags...

      Radera