Det värsta är över

Vintern är på många sätt en jobbig tid för mig och så har det varit sedan jag var i tonåren. Inte har det blivit bättre sedan jag fick min MS-diagnos för snart 24 år sedan. Jag har alltid varit frusen av mig och jag blir trött och inaktiv av mörkret. Det är extremt tungt att gå när det har snöat och jag på grund av min dåliga balans är jag ständigt rädd att halka. Det enda som är positivt med vintern är att det är otroligt vackert när dagarna börjar bli längre och solen behagar visa sig. Jag gillar att fotografera och tar ofta upp min mobil och fotar när jag tycker det är extra vackert. Det som är lite synd är att det oftast är lite väl kallt ute när det är som vackrast. Det här är en av de bilder jag tog senast jag var ute i solen på dagen. Nu är det helt ljust när jag kommer hem från jobbet och den värsta delen av vinter är över!

Helt uppslukad

Förr om åren brukade jag alltid köpa ett nytt pussel till jul och det är en trevlig sysselsättning att lägga pussel. Under de år jag bott för mig själv har det inte blivit något av med den traditionen. Förra året när jag tillbringade julen tillsammans med min dotter kom vi på att vi skulle plocka fram ett och det var precis lika roligt som det var förr. Vi hann faktiskt med att lägga tre pussel under tiden hon var här.

Den här julen fick jag ett pussel i julklapp och för drygt en vecka sedan gav jag mig i kast med det. Jag lade ut min pusselmatta på köksbordet och satte igång. Enda kruxet med att lägga pussel är att man blir helt uppslukad av det. Jag fick ingenting annat gjort här hemma. I förrgår insåg jag att det var ohållbart så jag ihop pusselmatta för att lyckas göra något annat. Det pussel jag har börjat lägga har 2000 bitar så det kommer nog att ta ett tag innan det är klart...

Extra energi

Den senaste tiden har jag haft mycket mer energi än jag är van vid att ha. Jag har tagit itu med en hel massa saker. Förra helgen hade vi helt sagolikt väder här och det bidrog nog till att öka på energinivån. När våren börjar närma sig och solen skiner kommer alltid lusten att göra vårfint hemma. Den lusten kom inte i fjol eftersom jag flyttade första helgen i mars och det tog ett bra tag innan jag fått ordning på allt. Fast sanningen att säga har jag fortfarande inte blivit riktigt klar med riktigt allt. Men det är en helt annan historia.

Förra söndagen när det var så underbart väder kom jag på att jag absolut ville ha nya gardiner till köket. Jag for ut en sväng med min ”moppe” och i ett skyltfönster fick jag syn på ett par gardiner jag ville ha. Efter jobbet i måndags for jag återigen iväg med min moppe och köpte gardinerna. Som den otåliga person jag är ville jag hänga upp dem direkt men jag visste att det skulle bli för mycket för mig så jag väntade till i onsdags. Blev supernöjd med resultatet.

Tro inte att det här med gardinerna är det enda jag gjort. Jag har planterat om de krukväxter som behövde sättas om och duschat av dem i badkaret så de blev riktigt fräscha. Två gånger har jag släpat fram dammsugaren för att få bort all sand moppen drar in i hallen. Den extra energi jag har haft har förstås gjort att jag tagit ut mig lite väl mycket i kroppen och det har hänt mer än en gång att jag bara stapplat omkring här hemma när jag blivit för trött i benen. I dem har jag tyvärr inte fått mer energi. Men jag känner mig ändå glad och nöjd med livet just nu!

Nästa bok

Periodvis har det inte blivit av att jag läst något men den saken har det blivit ändring på under de senaste månaderna. Den största anledningen till det är att jag är med i en bokcirkel. Igår fick jag ett bokpaket som av någon anledning varit på avvägar för det är nästan två veckor sedan paketet skickades. I paketet fanns boken "Ett föremåls berättelse om obesvar" med. Jag ser extra mycket fram emot att läsa just den här boken. Författarens mamma är nämligen med i ”min” bokcirkel och det här är hans debutroman. När jag har läst boken ska jag se till att få den signerad. Det gäller att passa på när man råkar känna författarens mamma.

Längre tid

Äntligen har dagarna blivit så långa att det är ljust när jag kommer hem från jobbet. Jag får betydligt mer energi och ork av ljuset. Under veckan som gått har det snöat i massor så solen har bara visat sig några få korta stunder. Förra söndagen var det inte ett moln på himlen och det var kallt som sjutton men det var så vackert att jag bara var tvungen att ge mig ut för att ta några bilder. För det mesta fotar jag bara med mobilen eftersom den alltid följer med mig när jag går ut. När det är kallt ute har jag inte lust att använda någon av mina kameror eftersom jag blir iskall om händerna på nolltid. 

 

Även om jag har mer ork och energi nu än när det var som mörkast så får jag inte mycket gjort de dagar jag är ledig. Allt jag gör tar så mycket längre tid nu än det gjorde förr och att stressa på och skynda mig med det jag gör är det aldrig tal om numera. Sjukdomen har gjort mig extremt stresskänslig så jag har inget annat val än att ta det lugnt vad jag än håller på med. Som tur är blir jag aldrig irriterad över att jag inte får gjort det jag tänkt. Efter nästan 23 år med MS har jag haft god tid att vänja mig vid de nya förutsättningar som gäller. 

Under helgen som gått har det varit riktigt skitväder och det dåliga vädret började redan i torsdags. Snön har vräkt ner och det har blåst mycket. I fredags morse låg det cirka 15 centimeter snö framför min ytterdörr så jag hade nästan problem att få upp den. Det är otroligt tungt att gå i djupsnö så jag är glad att jag har nära till jobbet. Både igår och idag har jag bara varit ut några korta stunder. MiniCrossern till trots så är det inte kul att ge sig ut i snön och blåsten. Idag var jag lite orolig för att jag skulle köra fast i snön men som tur var gjorde jag inte det…

Blir aldrig trött

Jag tycker inte alls om vintern eftersom jag inte gillar kyla men det är så otroligt vackert på vintern och jag blir aldrig trött på att se det vackra. Idag har det inte alls varit lika kallt som det var förra onsdagen. Termometern visade -3 när jag gav mig ut för dagen och i vanlig ordning tog jag några bilder. Min plan var att jag skulle göra bort några julklappsinköp men det blev inga julklappar inhandlade idag. Det värsta med julen är att köpa julklappar men det brukar alltid lösa sig på ett eller annat sätt. Tänk att idag är det är exakt fyra veckor kvar till julafton. Var tar tiden vägen?

Några bilder från dagen "promenad" med MiniCrossern

Underbart vackert

 

Idag har det varit ganska kallt, närmare bestämt -13 grader, men det har varit en underbart vacker dag. Det är en otrolig lycka att kunna åka ut med MiniCrossern och se allt det vackra. Inte alls samma sak som att se det genom en bilruta. Jag klädde mig ordentligt med långkalsonger under jeansen och dessutom hade jag dunjacka och en varm mössa och vantar. Jag höll mig ganska varm under tiden jag var ute men jag blev lite kall om fötterna. Det är inte konstigt eftersom jag nästan alltid är kall om fötterna. För att jag inte ska bli kall om fötterna måste det vara ungefär 25 grader varmt. De kalla fötterna har alltid varit ett problem för mig och inte blev det bättre när min MS bröt ut. Har skrivit ett inlägg om mina brännande kalla fötter tidigare. Jag har ett par gosiga yllesockor liggande vid sängen och dem tar jag på mig nästa varje kväll när jag kryper ner i sängen…

En veckas paus

Nu har det gått en vecka sedan jag kom hem från rehab och jag har tagit en hel veckas paus från allt som heter träning. Jag hade inte tänkt göra det men jag har haft en hel del att stå i här hemma under veckan och det har varit ganska mycket på jobbet också så tid och ork har inte räckt till för någon träning. I kväll tänker jag inte träna och i morgon ska jag ha en middagsgäst så det blir ingen tid för träning då heller. Men på söndag tänker jag köra ett pass och sedan är min ambition att göra minst tre pass i veckan.

Precis som i våras märkte jag stor effekt på framför allt balansen och det är alltid uppmuntrande att se att träningen gör nytta. Att jag inte kan träna så mycket som jag borde är en annan femma som inte går att göra så mycket åt. Jag jobbar halvtid och lever själv och den saken kan jag inte göra något åt så jag får gilla läget och göra så gott jag kan.

Under tiden jag är på rehab behöver jag inte tänka på att handla, laga mat och ta hand om disken och det jobbigaste med att komma hem igen är att ta tag i den biten. Det känns lite lyxigt att slippa det under ett par veckor och det är lätt att vänja sig vid en ”lyxen”. Jag kan erkänna att det varit si och sås med matlagningen under veckan men det brukar ganska snabbt bli bättring på det också.

Som du förstår har jag haft det bra under tiden jag varit borta men det är ändå alltid skönt att komma hem igen. Förra lördagen var det alldeles otroligt vackert här och jag gav mig ut med MiniCrossern för att ta några bilder. På fotot här nedan kan du få en uppfattning om hur vackert det var…

Fruktsallad

Sedan en tid tillbaka har jag fullständigt snöat in på fruktsallad. Det är absolut inte någon middagsmat men de senaste veckorna har jag faktiskt ätit det till middag en gång i veckan. Jag äter alltid lagad mat till lunch de dagar jag jobbar så är det inte nödvändigt med lagad mat till middag varje dag. Idag är en sådan dag då jag ätit just fruktsallad till middag. Till fruktsalladen brukar jag ha valnötter och keso och jag tycker att den kombinationen är alldeles vansinnigt god. Keso är inte något jag borde äta eftersom jag försöker äta paleo-kost men det kan inte hjälpas. Jag kan helt enkelt inte vägra mig själv att även äta det jag tycker är riktigt gott och även om många menar att man ska utesluta alla mjölkprodukter ur kosten när man har MS så väljer jag att göra avsteg från det någon gång ibland. Som jag hörde någon säga en gång för länge sedan.

Livet är kort och maten är god!

Det ska bli ändring!

Under sommaren har alla mina goda föresatser raserats totalt. Jag har slarvat med precis allt. Inte har jag ätit lika hälsosamt som jag vill och träningen har varit i stort sett obefintlig. Men nu är det dags för nystart. Hösten är en tid på året då jag alltid känner ett behov av förändring så hösten är helt rätt tid för nystart i livet. Förutom att jag slarvat med det som är allra viktigas, nämligen sådant som rör min hälsa och mitt välbefinnande, så har det inte blivit något av med något annat heller. Jag är allt annat än nöjd med mig själv men nu ska det bli ändring!

När jag satte mig vid datorn för att skriva ett inlägg upptäckte jag att det är länge sedan jag skrev något i bloggen senast. Jag hoppas det blir ändring på den saken också. Inte för att jag har särskilt många läsare som saknar mina inlägg utan för att jag vill skriva mer än jag gjort under sommaren. Det är lätt att komma ifrån skrivandet på samma sätt som det är lätt att komma ifrån läsandet. Förr läste jag varje kväll men under ganska lång tid har jag haft en tendens att bli sittande i soffan och slötitta på teve och spela intelligensbefriade spel på min iPad. Nu när jag berättat om mina planerade förändringar i livet kanske jag känner att jag måste försöka skärpa mig på alla fronter.

Sedan sist jag skrev har det äntligen blivit klart med förändringarna på mitt jobb som jag berättade om för ungefär ett år sedan. Processen har visserligen pågått hela men nu först har allt blivit helt klart och det känns otroligt skönt. De senaste veckorna har det varit helt otroligt underbart väder. Nätterna har blivit betydligt kyligare och på onsdag morgon var det lite frost på marken. Dimman låg tjock och när jag hade ätit min frukost och druckit kaffe gav jag mig ut MiniCrossern och kameran i väskan. Jag älskar dimma och det är så vackert med dimma och höstfärger. Här är ett par av mina bilder.

Värme

Redan några dagar efter jag fått min diagnos blev jag informerad om att de flesta som har MS inte mår bra av värme. För mig lät det jättekonstigt eftersom jag alltid har älskat värme. Jag har under alla år som gått känt mig bättre i kroppen när det varit varmt. Även om jag alltid gillat värme så har jag aldrig varit förtjust i att ligga och steka mig i solen så det har aldrig varit min grej.

För två år sedan när jag var på rehab upptäckte jag till min besvikelse att jag kände mig slapp och orkeslös hela dagen efter jag varit i varmvattenbassängen så efter två försök uteslöt jag det delen under resten av min vistelse där. Nu i maj när jag var på rehab var jag inte ner i bassängen en enda gång utan använde istället den tiden för extra balansträning och det gav bra resultat.

Jag är nu inne på min tredje och sista semestervecka och det har varit näst intill olidligt varmt hela tiden. Under de tio dagar jag var i min pappas stuga låg temperaturen mellan 27 och 33 grader och det är lite för varmt för min smak. Nu har jag varit hemma sedan i torsdags och även här har det varit varmt. Det har det varit mellan 25 och 28 grader varje dag.

Inne i min lägenhet är det rejält varmt och jag som alltid älskat värme måste erkänna att jag börjar längta efter lite svalare väder nu. Jag har tyvärr insett att jag inte mår särskilt bra i denna värme. Kroppen känns absolut inte bra just nu och jag är trött och känner mig svag och orkeslös. Det finns inte en chans att jag klarar av att träna som jag skulle behöva.

Nu över till något trevligare som jag inte haft tid att skriva om tidigare. Dagen innan jag började min semester fick jag äntligen min Mini Crosser. Första helgen hade jag besök av en god vän och sedan reste jag bort så jag hann bara provköra den vid ett par korta tillfällen. Först igår kväll gjorde jag en rejäl tur och det var helt underbart att ta sig ut på en riktig ”långpromenad” för första gången på många år!

En bild från först "långpromenaden"

Erfarenheter av LDN

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om mina erfarenheter av LDN och nu blir det äntligen av. Mitt första inlägg om LDN skrev jag i början av augusti. Då höll jag som bäst på att läsa på om medicinen och jag hade kommit så långt att jag hade bestämt mig för att jag ville prova på det. Att det bara skulle ta två månader innan jag fick chansen att göra det visste jag förstås inte då. Det andra inlägget om LDN skrev jag efter jag använt det ganska precis en månad. En kort tid efter mitt andra inlägg om LDN hade jag en läkartid på Hälsocentralen för något helt annan men då passade jag på att berätta om medicinen jag använde och den mycket positiva effekt den haft på min näst intill förlamande värk i benen som jag dragits med ganska länge.

Jag drog lite kort information om medicinen och hade med mig en hel del papper till läkaren. Sedan frågade jag om jag kunde få ett recept och det fick jag utan några som helst problem. Vid den tiden använde jag 1,5 mg LDN och receptet skrevs på den styrkan. Det visade sig dock att den lägsta dos APL tillverkar kapslar med var 2 mg. Eftersom den rekommenderade dosen för oss som har MS är mellan 1,5 och 4,5 mg bad jag att receptet skulle ändras till 3 mg. Strax före jul ökade jag dosen till 3 mg men efter fyra dagar blev jag så fruktansvärt trött att jag knappt kunde hålla mig vaken och då backade jag till 1,5 mg igen. Efter ett antal veckor ökade jag till 2 mg och det var inga problem och den dosen använder jag fortfarande.

Förutom att värken i mina ben i stort sett har hållit sig borta sedan början av oktober förra året så har jag sedan drygt två månader tillbaka slutat använda Detrusitol som jag fick för drygt två år sedan mot urinträngningar. Den medicinen dämpade besvären men fungerade aldrig fullt ut. Drygt en månad innan jag slutade med den upptäckte jag att jag behövde gå på toa mer sällan än jag gjort på flera år och då det gäller den biten har det inte blivit sämre sedan jag slutade med Detrusitol. En annan sak jag har märkt är att min uthållighet har ökat då jag gör de övningar jag har på mitt träningsprogram. Tyvärr har jag inte kommit igång riktigt med min träning efter förkylningen jag fick veckan efter jag kommit hem från rehab.

Oj, så långt det här blev. Jag gillar inte att skriva allt för långa inlägg eftersom jag själv inte är särskilt förtjust i att läsa långa inlägg. Som du ser har jag haft en del positiva effekter av LDN och jag har inte för avsikt att sluta med den. Efter vad jag läst kan vissa få vänta så lång tid som upp emot ett år innan de märker någon som helst effekt. Av den anledningen har jag hopp om att det kan bli fler symptom som dämpas för mig. Jag har tänkt berätta lite mer om hur LDN fungerar. Det också något jag länge tänkt skriva om men inspirationen har vägrat infinna sig. Nu lovar jag att jag snart ska skriva ett inlägg även om det. Hoppas att någon finner detta intressant.

På återhörande!

Tro det eller ej

Nu är det ett tag sedan senast jag skrev ett inlägg i bloggen. Hade inte riktigt koll på att det gått så många dagar som det gjort. Dagarna går så himla fort att jag hinner knappt vara med. Förra veckan regnade det massor här under några dagar och när det var uppehåll en stund tog jag en bild på pelargonian som jag har på bordet på min balkong. Just nu står krukan inte på balkongen för igår var det nästan storm och då tyckte jag den stackars växten skulle få komma in och värma sig. Krukan får nog stå inne ett tag till för det är ganska kyligt ute. Tro det eller ej men i morse snöade det. Inte särskilt länge men det kändes ändå bedrövligt med tanke på att det är den 17 juni idag.

Under helgen som gick var jag på besök och en av mina äldsta vänner och helgen var verkligen toppen på alla sätt och vis. Vädret var vackert och även om det inte var så väldigt varmt i luften så blev det rejält varmt på uteplatsen. Det var helt underbart att kunna sitta ute och äta frukost både på lördag och på söndag. På lördag eftermiddag satt vi ute och drack rosa bubbel innan middagen. Det var verkligen mysigt. Just nu är det inte vidare sommarlikt här men vädret kan man inte göra något åt utan det är som det är. Sommaren kommer väl tillbaka även om den inte verkar ha tänkt göra det till midsommarhelgen…

Jättegott bröd

Jag älskar bröd och har alltid ätit mackor i tid och otid. Att hitta gott bröd som är glutenfritt är inte det enklaste. Jag har testat några recept men inte blivit riktigt nöjd med något så här långt. För några veckor sedan hittade jag ett recept som jag tyckte verkade väldigt intressant och bestämde mig för att prova. Jag blev glatt överraskad när jag smakade brödet för det var jättegott. Receptet är inte något paleo-recept men min längtan efter att äta gott bröd är för stor för att jag ska bry mig om det. Det viktigaste för min del är att det inte finns något gluten i brödet och det gör det inte i det här. Receptet hittade jag på nätet och jag antar att det finns i boken ”Nytt bröd – baka gott utan gluten” skriven av Jessica Frej och Maria Blohm. Det är en bok som jag har tänkt köpa!

Visar en bild på brödet och delar med mig av receptet.

Glutenfritt grovt bröd
Ingredienser
 600 g kallt vatten
10 g jäst
100 g solroskärnor
30 g linfrö
35 g melonkärnor
50 g mörk sirap
20 g nyponskalsmjöl
1 tsk brödkryddor
1 tsk salt
50 g boveteflingor
60 g sojamjöl
160 g bovetemjöl
25 g psylliumfröskal
smör till formen
boveteflingor att strö över brödet

Gör så här
1. Blanda samman alla ingredienser till en slät och ganska lös deg.
2. Häll degen i en smörad form, cirka 1,5 liter. Strö över boveteflingorna.
3. Låt degen jäsa i cirka 2 timmar.
4. Grädda i 175 grader i cirka 75 minuter.
5. Låt svalna och vila innan du skär i det – gärna till nästa dag.

I ett nafs

Förstår inte riktigt vart tiden har tagit vägen. Den senaste veckan har verkligen gått i ett nafs. Det är hel vecka sedan jag skrev något förra gången så nu är det väl dags kan jag tycka. Ibland känner jag mig inte alls inspirerad att skriva och då är det bäst att låta bli. Att skriva ska vara något som är roligt och inte något man känner sig tvungen att göra. Nu är det bara två veckor kvar till jag ska flytta in i min nya lägenhet och nästan varje dag tänker jag på hur jag ska få det att gå så smidigt som möjligt. Då jag inte orkar gå eller bära särskilt mycket själv så är jag beroende av hjälp och eftersom jag har ”begåvats” med ett ganska stort kontrollbov ägnar jag en del tid åt planering. Fast ärligt talat tror jag inte att de som ska hjälpa mig kommer att bli så förtjusta om jag börjar domdera allt för mycket så jag får nog försöka hålla mig i skinnet så gott jag kan.

Nu när arbetsveckan är över känner jag mig ganska trött och sliten och jag skulle mest av allt ha lust att slappa i soffan hela kvällen men så blir det inte. Under helgen är det filmfestival här och jag ska se en film som börjar klockan 18.30. Det är invigning av filmfestivalen klockan 18 så jag ska dit innan jag ska bänka mig för att se kvällens film. Har sett fram emot det här hela veckan men just nu känns det bara jobbigt att gå ut men det blir säkert trevligt när jag väl kommer iväg. Efter filmen ska vi som går tillsamman på filmen gå ut och äta middag. Som sagt, det blir säkert en bra kväll. Att det råkar vara Alla Hjärtans Dag idag betyder inte någonting för mig men när jag satte mig vid datorn slog det mig att jag har ett foto på det glashjärta som jag köpte till mitt första barnbarn och det vill jag dela med mig av. Önskar alla en trevlig och fin kväll!

Morotsbakelser

Sedan jag började mitt projekt med kostomläggning har jag provat massor av nya recept och jag har dessutom tyckt att det varit riktigt roligt att laga mat. I alla fall de gånger jag testat nya recept. I bloggen ”Under vårt tak” finns en guldgruva av roliga och inspirerande recept. Senast igår testade jag ett recept hag hittat där. Jag gjorde morotsbakelser med bacon och timjan och jag tycker att de blev jättegoda. Receptet ger åtta små eller fyra stora ”bakelser” och jag gjorde fyra små eftersom jag har en muffinsplåt för små muffinsar. Fyra stycken blev en lagom portion till mig och de fyra som blev över ska jag äta till lunch i morgon. Receptet finns här men för alla eventualiteter så skriver jag det även här på min blogg.

Morotsbakelser med bacon och timjan
Detta behöver du till 4 stora eller 8 små bakelser
4 morötter
1 gul lök
8 skivor bacon
3 tsk timjan
1 tsk havssalt
2 krm pepparmix
1 dl kokosmjölk
4 ägg
En muffinsplåt

Så här gör du
Sätt ugnen på 200 grader
Skala och riv morötterna grovt och lägg i en bunke
Skala och finstrimla löken
Lägg ner med morötterna
Krydda med timjan, havssalt och pepparmix
Rör om
Häll i kokosmjölken och knäck ner äggen och blanda
Klä muffinskanterna på muffinsplåten med bacon (små muffins en baconskiva per muffins, stora muffins två skivor per muffins)
Fyll muffinsen med morotsblandningen

Grädda i 25-30 minuter tills de fått fin färg och känns fasta

Mina morotsbakelser

 

Vargavinter

De senaste veckorna har det varit alldeles otroligt kallt här. Temperaturen har pendlat mellan drygt minus 20 grader och ända ner till minus 36. På sina ställen häromkring har det till och med varit under minus 40! För en sån som mig som alltid haft svårt för kyla är det rena tortyren. Det går hyfsat bra att klä sig mot kylan på kroppen men ansiktet och händer och fötter är det värre med. Fy, fasen vad jag har frusit. I onsdags var det minus 12 mitt på dagen men innan det blev kväll var det svinkallt igen. Igår var det ungefär likadant men då blåste det en massa så det kändes ändå som minus 30 när jag var ut och handlade. Idag har det äntligen varit lite vettigare och jag hoppas innerligt att det håller sig så ett tag. Det har varit otroligt vackert under den här kalla tiden men att fotografera är helt otänkbart för då måste man ju vara barhänt. Idag när jag var ut var det inte kallare än att jag kunde ta fram mobilen och ta några bilder.

Som synes har vi en hel del snö

En vecka för tidigt

För mig hör doften av hyacinter till julen och jag tycker att blommorna är vackra. I år kommer jag att vara hemma till jul och då måste jag naturligtvis ha hyacinter. Jag brukar köpa lökar med knopp och plantera själv eftersom det blir betydligt billigare på det viset. Min plan var att blommorna skulle slå ut lagom till jul men den planen har spruckit rejält. Det hjälpte inte att jag ställde planteringen i sovrumsfönstret som är den svalaste platsen i min lägenhet. Visst är det fint och visst luktar det gott men det är en vecka för tidigt som det ser ut så här…

Så här före jul

Nu har det gått en hel vecka sedan jag senast skrev något inlägg. Det beror inte på att jag har haft så mycket att göra så här före jul. Och det beror inte heller på att jag inte har haft något att skriva om. Anledningen är bara helt enkelt att det inte blivit av. För någon vecka sedan blev det bestämt att vi skulle ha en pepparkakshustävling på jobbet. I måndags kväll träffades vi som jobbar på min enhet i fikarummet på jobbet för att tillverka vårt bidrag. Vi började med att beställa mat och äta så vi skulle ha krafter för vårt arbete. Kreativiteten flödade och vi hade en jättetrevlig kväll tillsammans. På fredag klockan nio samlade alla i fikarummet och en jury bedömde de olika bidragen. Till vår stora glädje vann vi tävlingen med vårt bidrag som vi kallade för längtan.

 

Bilden på vårt bygge gör inte riktigt verkligheten rättvisa eftersom ljuset inte var helt bra och jag inte använde blixt när jag tog den.

Min vana trogen

Idag hade jag ovanligt svårt att ta mig ur sängen och klockan var nästa tio innan jag steg upp. Helst vill jag inte ligga längre än till klockan nio men trots att jag sätter mobilen på väckning så lyckas jag inte alltid. Vaknade säkert tre, fyra, gånger under natten så nattsömnen var kanske inte den allra bästa. När jag väl steg upp kände jag mig riktigt pigg. Solen lyste in genom köksfönstret när jag intog dagens frukost och drack mitt kaffe. Under tiden jag satt där vid köksbordet funderade jag lite på vad jag skulle använda min söndag till.

Jag kom på en massa saker jag hade lust att göra och gjorde upp en plan för i vilken ordning jag skulle ta det. Att göra en plan för dagens aktiviteter är ett måste för mig. Min fysiska ork är ju inte som jag vill att den ska vara. Ska jag ut och handla eller göra något ärende måste jag göra det först och när jag kommer hem igen tar itu med det jag har tänkt göra hemma. Det var otroligt vackert ute så jag bestämde mig för att ta med mig kameran för att fota lite innan jag åkte och handlade. När jag väl kom ut visade det sig att det var väldigt kallt så det blev inte så många bilder som jag hade tänkt. Isen har börjat lägga på viken utanför mitt hus och så här såg det ut mitt på dagen.

När jag kom hem igen satte jag igång med mina göromål. Min vana trogen hade jag planerat att göra betydligt mer än orken räckte till jag kom aldrig så långt som till att baka de muffins jag baka. Igår hittade jag ett recept på kardemummamuffins med hallon som tilltalade mig men dem får jag göra en annan dag istället. Allt jag behöver finns hemma så det kan till och med hända att jag dristar mig till att baka någon dag under den kommande veckan.