26 april 2015

Väderkänslig

Jösses, vad det börjar gå lång tid mellan mina inlägg! Jag har saker att skriva om men jag kommer mig inte för att sätta mig framför datorn. Förr tillbringade jag massor med tid vid datorn men det har av någon anledning börjat ta emot. I mitt förra inlägg skrev jag om vilken tur det var att jag skulle kunna använda MiniCrossern för att ta mig till jobbet på måndagen för två veckor sedan. Nu kan jag berätta att det inte alls gick som jag hade tänkt mig den där måndagsmorgonen. När jag tittade ut genom mitt fönster hade det kommit drygt 2 decimeter blötsnö så jag hade inte en chans att ta mig till jobbet vare sig med eller utan min räddare i nöden. Jag fick helt enkelt stanna hemma tills det kom en traktor och skottade och klockan hann bli nästan kvart i tio innan jag satt på min kontorsstol den dagen. Snön som kom då har tinat bort men det är inte det minsta vårlikt här och just nu snöar det igen. Det har varit grått och blåsigt hela helgen och väderkänslig som jag är så är mitt humör inget vidare nu…

12 april 2015

Min räddare i nöden

I torsdags opererade jag min högra fot för tredje gången. Redan när jag var drygt 20 år började jag märka av besvär i högerfoten som berodde på så kallad hallux valgus. Med åren ökade besvären och jag genomgick en första operation för drygt åtta år sedan. När läkningen var klar var den jobbiga smärtan borta men efter några år började stortån bli allt mer sned och i tån bredvid fick jag så kallad hammartå. För drygt två år sedan hade jag rejält ont och det blev operation igen. Den operationen innebar ett betydligt större ingrepp och jag var sjukskriven i två månader.

För ungefär ett år sedan upptäckte jag en liten knöl i hålfoten på min opererade fot och i höstas uppsökte jag sjukvården för den. Innan den togs bort hade den blivit som en liten vindruva i storlek och den smärtade ständigt. I torsdags togs knölen under foten bort och jag blev sydd med fem stygn. Än en gång tvingas jag linka fram på en opererad fot. Jag har fem stygn under foten så det är inte precis behagligt. Hoppas nu innerligt att den eländiga foten inte ska trassla mer för mig framöver.

Nu måste jag se till att belasta höger fot ytterst försiktigt och jag har dessutom katastrofalt dålig balans i vänster ben. Så det är faktiskt lite synd om mig just nu. Tur jag är van vid både det ena och det andra och vilken himla tur att jag har min MiniCrosser. Jag brukar inte använda den för att ta mig till och från jobbet eftersom det bara är cirka 150 meter men fram till dess stygnen ska tas kommer den att vara min räddare i nöden!