Spirit

I det senaste numret av Reflex-tidningen såg jag en annons om ett web-baserat självhjälpsprogram för oss som lever med MS. Programmet heter precis som rubriken på det här inlägget Spirit. Programmet går ut på att man ska lära sig övningar och tekniker för att utmana negativa tankemönster och reducera stress. Jag känner inte att jag har så stort behov av det eftersom jag jobbat en hel del med mig själv under flera år men jag tänkte ändå att det kan finnas något nytt att lära. Och jag är alltid öppen för att lära mig något nytt.

Varje måndag och torsdag får jag ett mail med en länk till nästa kapitel i programmet. Än har jag inte lärt mig något nytt men det kanske kommer. Jag har faktiskt inte gjort vare sig det som kom i måndags eller det jag fått idag så det kan ju finnas något där. Saken är den att jag varit väldigt trött de dagar jag har jobbat den här veckan så jag har helt enkelt inte haft ork över för några övningar. I går jobbade jag inte och då var jag riktigt pigg men jag använde den ork jag hade till annat som jag ville göra. På kvällen tog orken och energin slut så där pang bom som den så ofta gör…

Livet är här och nu

Min semester lider mot sitt slut och jag har försökt ta mig i kragen och göra en del av det jag hade tänkt jag skulle göra under tiden jag varit ledig och hemma. Det blir förstås inte så mycket gjort som jag skulle vilja eftersom den fysiska orken inte räcker så långt. Vid sådana tillfällen är det nästan ofrånkomligt att jag tänker på hur det var förr. Fast jag inte borde tänka så.

Jag borde inte se bakåt och jämföra det jag klarar nu mot det jag klarade av att föra förr. När jag gör det blir jag bara missnöjd istället för att vara nöjd med det jag faktiskt kan föra nu. Idag kan jag tänka att tänk om det bara vore som för tio år sedan. Så nöjd jag skulle vara om det vore så. För tio år sedan tänkte jag på hur bra det var innan min MS startade. Nej, man ska leva i nuet.

Ju oftare jag påminner mig om den saken desto mer säker blir jag på att det är det enda rätta. Visst kan man ägna en stund då och då åt att tänka på kära gamla minnen men man ska absolut inte lägga mycket tid på den saken. Mitt liv är just nu och jag måste försöka göra det bästa av det jag har just nu. Det förgångna har varit och framtiden vet ingen av oss något om.

Dag med flyt

Idag har jag haft en mycket bra dag på jobbet. Det har varit en sådan där sällsynt dag med flyt precis hela dagen. Jag har fått massor gjort utan att anstränga mig särskilt mycket. Tänk om alla arbetsdagar var som den idag. Förutom att jag hade flyt hela arbetsdagen kände jag mig alldeles ovanligt pigg och alert och jag gick hem med ovanligt lätta steg. När jag väl kommit hem tog det inte lång stund innan jag blev trött. Men man får glädjas åt det lilla. Kan man göra det får man tillfälle att vara glad ofta.

Nu har jag en dag kvar att jobba innan semestern. Det känns verkligen inte fel. Jag ska ha semester i tre veckor och sedan jobbar jag två veckor innan jag ska iväg på två veckors rehabilitering. Det känns inte allt för betungande det jag har framför mig. Första veckan i oktober ska jag på en resa till Turkiet tillsammans med en gammal god vän. Efter det kommer en trist tid men det tänker jag inte ödsla någon energi på att tänka på nu. Jag ska leva en dag i sänder och vara här och nu så gott jag bara kan!

Veckan som gått

Nu har det gått nästan en hel vecka sedan jag senast skrev något i bloggen. Min bror kom hit sent på fredag kväll och han åkte igen på eftermiddagen igår. Det har varit några trevliga dagar och jag har inte lagat mat en enda gång på hela tiden han har varit här. Vi har gått ut för att äta middag varje kväll. Jag har dessutom nästan inte jobbat något alls den här veckan. I måndags jobbade jag bara fram till lunch och på tisdag tog jag ut en semesterdag. Igår hade jag veckans ”lediga” dag och idag var arbetsdagen förkortat eftersom det är skärtorsdag. Jag har med andra ord haft en ganska vilsam och bra vecka.

När jag vaknade på måndag morgon hade det snöat ungefär två decimeter så det var inte bara ett litet bakslag när det gäller vårens frammarsch! Det blev helt enkelt full vinter igen. Men vädret kan man inte göra något åt så det är bara att ta det som det kommer.

På måndag eftermiddag var jag förresten på ett läkarbesök på vårdcentralen och jag fick än en gång träffa en ny läkare. Det är ett elände. Eftersom min sjukdomshistoria är jättelång kan jag inte berätta hela utan jag får gå rakt på det som är problemet just för tillfället. Läkaren jag träffade pratade både om meditation och mindfulness med mig och det gjorde mig en aning förvånad. Han såg riktigt nöjd ut när jag berättade att jag praktiserar båda delarna så gott det går. Jag berättade att jag tar tillskott av vitamin D3 och hur mycket jag tar och frågade om jag kunde få ta ett blodprov för att kolla hur jag ligger till med det och det fick jag. Provsvaret kommer senare.

Nu håller jag på och tvättar och ska gå ner till tvättstugan en sista gång innan jag lagar middag för första gången på länge. Det dröjer inte så länge innan jag kan göra helg. Under tiden jag var på jobbet var ”Rut” här och städade och jag ska vara ledig i fyra dagar nu.

Det känns toppen!

Mer än lovligt förvirrad

Igår blev jag kvar på jobbet betydligt längre än jag hade tänkt mig. Klockan hann bli tio över tre innan jag stämplade ut för dagen. Anledningen till att jag jobbade längre var ett möte som jag kallades till med kort varsel. Min nya chef jobbade första dagen igår och han ville ha ett första avdelningsmöte mellan två och tre. Eftersom jag självklart ville vara med stannade jag kvar. När jag kom hem från jobbet var jag helt slut. Jag gjorde en enkel middag men orken räckte inte till för disken. Jag var trött hela kvällen och gjorde absolut ingenting.

När jag vaknade i morse kändes allt som vanligt igen. Arbetsdagen gick hur bra som helst och jag hade bestämt mig för att bara jobba till lunch. Jag jobbade en timme mer än jag skulle igår och det passade mig perfekt att ta ut den timme idag eftersom jag hade tvättstugan bokad klockan två. I vanlig ordning åt jag min medhavda lunch på jobbet och sen gick jag hem. När jag hade kommit ut och gått några meter upptäckte jag att jag inte hade min handväska med mig. Hur i all sin dar kunde jag gå utan att ta med den? Det har aldrig hänt förr!

Nyckeln till lägenheten hade jag i jackfickan men både plånboken och mobilen låg i väskan som fanns kvar på mitt kontor. Till saken hör att entrén till mitt jobb är låst under lunchen så det var inte bara att gå in igen. Nyckelkortet som behövs för att komma in låg förstås också i handväskan som jag hade glömt ta med mig. Som tur var hade jag sett en av mina arbetskamrater sitta och jobba i ett rum nära entrén när jag gick. Jag med min usla balans fick klättra upp på en snödriva för att banka på ett fönster för att få hjälp att komma in.

Efter drygt en timmes vila var det så dags att börja tvätta. När jag kom ner i tvättstugan den tredje gången för att lägga i de sista maskinerna upptäckte jag att jag hade glömt ta med mig det jag skulle tvätta. Snacka om att jag varit mer än lovligt förvirrad idag. Det blev alltså en extra vända upp till lägenheten och ner igen. Jag blev ganska irriterad på mig själv för att jag inte var mer närvarande i det jag gjorde. När jag var klar med allt tänkte jag på att man brukar säga att det man inte har i huvudet får man ha i benen. Med benen är det ju som det är...

Jag behöver träna mer på mindfulness!