30 oktober 2013

En livsstil

För en tid sedan bestämde jag mig för att jag ska göra ett riktigt seriöst försök att lägga om min kost. Under en lång tid har jag läst ganska mycket om olika rön som finns omkring vad man bör äta och vad man bör undvika när man har MS. Det verkar inte finnas några veteskapliga belägg för att kosten påverkar sjukdomen i endera riktningen men allt jag har läst räcker för mig i det här läget. Det jag har bestämt mig för att jag ska äta paleolitisk kost eller stenålderskost som man också kallar den.

http://www.bokus.com/bok/9789172412569/paleo-naturlig-mat-livsstil/

Man klarar sig långt utan recept när man vet vilka råvaror man ska hålla sig till och vad man ska undvika. Men det kan ändå vara bra att ha en bok som kan ge lite inspiration. När jag läste om boken ”Paleo- naturlig mat och livsstil” bestämde jag mig för att köpa den. Häromdagen låg paketet i min brevlåda och jag har hittat många recept i den som jag absolut ska prova. Förutom att boken innehåller recept står det en hel del annat matnyttigt i den. Att ändra kosten är att ändra livsstil…

28 oktober 2013

Ovanligt huslig

Precis som vanligt märkte jag inte någonting av omställningen av klockan som gjordes natten mot igår. Det är tur att jag bara har problem när vi går över till sommartid och inte när vi går tillbaka till normaltid. Man får glädjas åt de små sakerna i livet. Igår var det riktigt grått och trist väder här och jag satte inte foten utanför dörren på hela dagen. Jag ägnade mig istället åt att vara ovanligt huslig och tyckte att det kändes riktigt bra. Förresten var jag lite huslig även på lördagen. Då bakade jag nämligen nyttiga muffins efter ett recept som jag hittat på bloggen som heter ”Under vårt tak”. Det är en riktigt bra blogg där det finns en guldgruva av recept på paleo-kost. Så här ser de ut de muffins jag bakade.


Om du också vill testa receptet så finns det här

26 oktober 2013

Ett dåligt beslut

Vintern har kommit här och under mitten av veckan kom det en del snö. Jag har inte tyckt om vintern sedan jag var barn och inte har det blivit bättre med åren. Att gå i snö är otroligt jobbigt och när snön kommer måste jag ha min bil i garaget vilket gör det jobbigare att använda bilen också. Under de senaste åren har jag ändå tyckt att vintern har en fördel. Den fördelen är att jag kan använda min spark när jag går ut. Den gör det snabbare och lättare att ta sig fram. När jag ska handla kan jag använda den eftersom jag inte behöver bära det jag köpt utan kan hänga upp kassen på sparken.

Dagarna efter snön hade kommit blev det plusgrader och då blev det moddigt och spårigt. Att använda sparken var inte att tänka på. När det gäller snöröjning finns det mycket att önska och den är inte alls bra. Ett par dagar med minusgrader gör att det är näst intill omöjligt att gå för en person med dålig balans och jag är ju en sådan person. Idag bestämde jag mig för att ta sparken när jag skulle gå och handla och det var ett mycket dåligt beslut. Att det var så förstod jag redan när jag var på väg till butiken. När jag väl var hemma igen var jag mer eller mindre knäckt av promenaden.

Vill inte ha det så här!

24 oktober 2013

Något jag aldrig gjort

Nu är det bara drygt två veckor kvar innan jag ska åka på min efterlängtade utlandsresa. Vintern har precis börjat här och dagarna blir allt mörkare. Det är helt underbart att ha en veckas semester att se fram emot. I år är det femte året i rad som jag har gjort en resa till sol och värme någon gång mellan mitten av september och mitten av november.
Det här året har jag gjort något jag aldrig gjort tidigare. Jag har nämligen bokat assistans. Hur det kommer att vara och fungera ska bli intressant att se. Först flyger jag inrikes till Arlanda och ska övernatta där för att åka vidare nästa dag. Det är ganska långt att gå från terminal 3 till SkyCity så det blir första sträckan jag ska få assistens. 
Den dag vi åker ska assistansen finnas vid incheckningsdisken så om jag har förstått det hela rätt innebär det att jag inte behöver stå i någon kö. När vi kommer fram till Fuerteventuras kommer jag att få assistans även där. Hur Arlanda ser ut och hur lång sträcka det är frågan om känner jag till men hur det ser ut när jag kommer fram har jag ingen aning om.
Även om jag kan gå så blir det jobbigt om jag ska gå långt och att stå i kö länge kan bli rena tortyren. Som alla med MS vet kan dagsformen variera kraftigt. Man vet aldrig från en dag till en annan vad man klarar just den dagen. Hur det ser ut med köer och väntetider varierar även det så nu har jag tagit det säkra före det osäkra. 
Antagligen kommer det på ett sätt att kännas jättejobbigt att ha assistans även om det på ett annat sätt kommer att kännas som en lättnad. Under några tidigare resor har jag en del mindre trevliga upplevelser när det har strulat och tagit tid och blivit jobbigare än jag egentligen orkar med. När jag kommer hem ska jag berätta om hur det var…

22 oktober 2013

Så olika dagar

Igår var det inte alls någon bra dag. När jag gick till sängs på söndag kväll blev jag liggande vaken så länge att jag till slut bestämde mig för att stiga upp en stund. Satte på radion i köket och tände ett ljus på köksbordet och där satt jag länge och väl med min iPad innan jag kände att tröttheten kom krypande. När jag låg i min säng igen hade klockan hunnit bli två. Det straffade sig att jag sov för länge på söndagen och jag fick allt för lite nattsömn så jag var rätt trött hela tiden jag var på jobbet. Inte nog med att jag var trött, jag hade inte minsta lilla flyt på jobbet och jag kände mig ganska missnöjd med min arbetsdag när jag gick hem.

På måndagskvällar har jag min meditationskurs så jag kunde inte göra det som kände mest lockande under kvällen. Hade lust att sjunka ner i soffan och slötitta på tv men jag ville förstås inte missa kursen så det var bara att klä på sig och gå ut i kylan. Om du sett mitt förra inlägg så vet du att vintern har börjat sitt intåg här och bilens rutor var täckta av is så jag fick kämpa på ett bra tag innan jag kunde åka iväg. Under tiden jag skrapade bilrutorna blev jag genomfrusen och fick inte värmen tillbaka i kroppen förrän jag låg i min säng flera timmar senare. Bortsett från kursen var gårdagen inte någon bra dag.

Till skillnad från igår har idag varit en jättebra dag på alla sätt och vis. Somnade som ett barn igår kväll och sov gott hela natten. På jobbet har allt gått på räls hela dagen. Under förmiddagen var jag till optikern för att prova ut nya terminalglasögon och det gick också hur bra som helst. Utprovningen gick mycket fortare än jag hade tänkt så jag tittade in på skoaffären som ligger i närheten och där hittade jag mig ett par nya vinterkängor. Och tro inte att det är slut med allt positivt där. När jag varit tillbaka på kontoret drygt en halvtimme ringde dottern och berättade en positiv nyhet. Tänk så olika dagar kan vara och vilken tur att de är olika!

20 oktober 2013

Min vana trogen

Idag hade jag ovanligt svårt att ta mig ur sängen och klockan var nästa tio innan jag steg upp. Helst vill jag inte ligga längre än till klockan nio men trots att jag sätter mobilen på väckning så lyckas jag inte alltid. Vaknade säkert tre, fyra, gånger under natten så nattsömnen var kanske inte den allra bästa. När jag väl steg upp kände jag mig riktigt pigg. Solen lyste in genom köksfönstret när jag intog dagens frukost och drack mitt kaffe. Under tiden jag satt där vid köksbordet funderade jag lite på vad jag skulle använda min söndag till.

Jag kom på en massa saker jag hade lust att göra och gjorde upp en plan för i vilken ordning jag skulle ta det. Att göra en plan för dagens aktiviteter är ett måste för mig. Min fysiska ork är ju inte som jag vill att den ska vara. Ska jag ut och handla eller göra något ärende måste jag göra det först och när jag kommer hem igen tar itu med det jag har tänkt göra hemma. Det var otroligt vackert ute så jag bestämde mig för att ta med mig kameran för att fota lite innan jag åkte och handlade. När jag väl kom ut visade det sig att det var väldigt kallt så det blev inte så många bilder som jag hade tänkt. Isen har börjat lägga på viken utanför mitt hus och så här såg det ut mitt på dagen.


När jag kom hem igen satte jag igång med mina göromål. Min vana trogen hade jag planerat att göra betydligt mer än orken räckte till jag kom aldrig så långt som till att baka de muffins jag baka. Igår hittade jag ett recept på kardemummamuffins med hallon som tilltalade mig men dem får jag göra en annan dag istället. Allt jag behöver finns hemma så det kan till och med hända att jag dristar mig till att baka någon dag under den kommande veckan.

18 oktober 2013

Förlåt mig!

Härom dagen hittade jag den här texten på Meditationsguidens Facebook-sida och jag tycker att den är mycket tänkvärd och vill dela den med dig. Vi är säkert många som borde förlåta oss själva för det vi har gjort mot oss själva.

"Förlåt mig!
Jag förlåter mig själv för att jag låtit andra styra över mina tankar och känslor.
Jag förlåter mig själv att jag gav bort rätten att definiera mig till andra.
Jag förlåter mig själv att jag ställt så höga krav på mig själv.
Jag förlåter mig själv för alla gånger jag sagt ja trots att jag ville säga nej.
Jag förlåter mig själv för att jag blundat för mina behov för att vara andra till lags.
J
ag förlåter mig själv för alla gånger jag burit skuldkänslor utan att jag varit skyldig.
Jag förlåter mig själv för att jag inte såg min egen kraft och trodde på min förmåga.
Jag förlåter mig själv för att jag inte riktigt förstod att jag var värd att älskas som jag är.
Nu börjar en ny dag, en oskriven framtid, och jag ska lyssna på min egen röst. Allt är förlåtet och jag är på god väg hem.
Din för evigt,

Mig själv"


(Dikt av Stefan Gunnarsson)

16 oktober 2013

Det var inte akut

På neurologmottagningen har de telefontid mellan klockan 10-11 varje dag. Jag ringde dit i måndags och en telefonsvarare sa att det var slut på tider som jag kunde bli uppringd på. Tittade på klockan som finns på telefonen och den var en minut över tio. Jag tyckte förstås det var lite mysko att det kunde vara slut på tider redan då men det jag ville var ju inte särskilt akut så jag bestämde mig för att göra ett nytt försök igår. Eftersom jag var på jobbet när jag skulle ringa föll det sig inte bättre än att klockan var nästan kvart i elva när jag äntligen kunder ringa och tiderna var förstås slut. Suck!

Nåja, det var ju inget akut så det var bara att vänta till idag. Jag kollade upp att telefontiden verkligen var den jag trodde och visst var det så. Hur det nu än var så ringde jag redan tjugo minuter innan för man vet ju aldrig om det blivit någon ändring och att de missat att lägga in det på hemsidan. Den här gången gick det bättre och jag fick en ungefärlig tid när jag skulle bli uppringd. Det var en och en halv timme senare så jag for iväg och handlade lite under tiden. När jag kom hem igen slog det mig hur det ligger till. Man kan ringa mottagningen när som helst men de tidigaste tid de ringer upp är klockan 10. Så är det så klart. Man lär så länge man lever och det var ju inte akut.

Mitt samtal gällde bara en fråga om när jag kommer att få träffa min nya neurolog. Jag ville dessutom tala om att jag inte bara vill få ett skriftligt svar på om jag kommer att fortsätta med Mabthera. Det visade sig att det var inskrivet på mig att jag ska göra ett återbesök ett år efter jag förra gången jag fick Mabthera. Jag ifrågasatte det eftersom jag när jag var på sjukhuset i mitten av januari fick veta att jag eventuellt skulle få en påfyllning efter ett år men att det först skulle göras en MR. I fredags gjorde jag MR och av vilken anledning ska jag vänta tre månader men att få veta hur det blir?

Sköterskan ska ta upp min fråga så nu får jag bara vänta och se…

15 oktober 2013

Börjar se ljuset

Dagarna blir mörkare för varje dag som går så ute blir det allt mindre ljus men jag börjar ändå se ljuset. För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om att min arbetssituation äntligen är på väg att förbättras. Nu anar jag inte bara ljuset i tunneln utan nu börjar jag se det allt tydligare. Under hela förra veckan hann jag plocka undan på mitt skrivbord innan jag gick hem för dagen. En gång i världen gjorde jag alltid det men de senaste åren har det varit en sällsynt ”lyx”. Så mycket trevligare det är att komma till jobbet nästa dag när det ser välordnat ut istället för när jag mer eller mindre tvingats lämna skrivbordet i en enda röra. Det dröjer ännu ett tag innan jag är helt i kapp med mitt arbete men nu är det inte lägre en stressfaktor för mig.
När jag satte mig vid dator för att skriva det här slog det mig att jag varit dålig på att ha med mig kameran när jag gått ut. Jag har inte något nytt foto att dela med mig av här på bloggen och det är ju lite trist. Just idag hade det inte blivit något fotande även om jag haft kameran med mig. Det har blåst en kraftig isande vind så jag ville bara ta mig inomhus så snabbt som möjligt. Idag har jag förresten varit iväg och fått på vinterdäcken min bil och det känns bra. Inte för att jag kör så mycket men det är ändå inget vidare att köra med sommardäck när snön väl kommer. Tyvärr kommer den väl vilken dag som helst. Jag hör hur vinden viner utanför mitt hus och jag är glad att jag inte behöver gå ut. Nu ska jag återvända till soffan igen.
På bordet har jag en ljuslykta

12 oktober 2013

Somnade nästan

För drygt ett år sedan gjorde jag magnetröntgen och igår var det dags igen. Förra året gjordes en MR för att det skulle göras en bedömning OM jag skulle få Mabthera och att jag kollas nu igen är för att det ska bedömas om jag kommer att få en behandling till. Förra året gjordes min MR dagen efter jag kom hem från utlandsresan och jag tyckte undersökningen gick väldigt ”smärtfritt” den gången. Jag var fortfarande kvar i det semesterlugn jag kommit in i efter en helt underbar vecka i Turkiet.

Igår var morgontrötta jag tvungen att stiga upp kvart i sex för att åka iväg. Det gick riktigt bra att stiga upp så tidigt men jag blev lite trött under de tre timmar jag satt i bussen. När jag kom fram till sjukhuset var det bara att gå raka spåret till röntgen. De var lite försenade så jag fick komma in nästan tjugo minuter senare än jag hade min tid.

När man gör magnetröntgen på huvudet är det viktigt att man ligger helt stilla under tiden och huvudet kilas fast ordentligt innan man åker in i ”röret”. Antagligen inte helt lätt om man har minsta lilla antydan till klaustrofobi. När man vet att man absolut inte får röra sig brukar det börja klia både här och där så det är lite jobbigt. Trots både öronproppar och hörselkåpor låter det en hel del när bilderna tas. Det gäller att försöka koppla bort allt för att klara av proceduren.

När jag väl låg där inne och knackningarna började bestämde jag mig för att meditera. Inte helt enkelt med allt ljud men det gick hyfsat bra ändå. När de sista bilderna skulle tas var ljudet mer monotomt och tro det eller ej men jag höll på att somna flera gånger. Att det blev så berodde säkert på en kombination av min meditation och min tidiga morgon.

När jag var klar fick jag veta att svaret kommer att vara klart redan nästa vecka och att det skickas till remitterande läkare. Jag har inte fått någon tid hos neurologen än så på måndag ska jag ringa och fråga om det. Jag vill inte bara få ett skriftligt svar utan jag vill få svaret öga mot öga. Förutom det har jag en hel del frågor jag ska ställa om än det ena än det andra. Tiden som tyst och stillsam patient är en gång för alla över för mig. Frågar man inte får man ingenting veta…

10 oktober 2013

Inför ålderdomen

Idag hittade jag ett papper med den här ”bönen” i en hängmapp på mitt kontor där jag sparat diverse saker som jag fått få jag varit på jobbet men som är av mer privat karaktär. Att spara på allt möjligt är en av mina specialiteter. Det står en del tänkvärda saker i ”bönen” och jag vill av den anledningen dela den med dig som läser min blogg.

Herre, du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras och att jag en dag skall vara gammal.Avhåll mig från den fatala tron att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen.Befria mig från begäret att jag skall orda upp alla människors angelägenheter.Gör mig tankfull, men inte dyster, hjälpsam, men inte beskäftig.

Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer, ge mig vingar som för mig till saken.
Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär.
De tilltar och det känns allt mer frestande att älta bekymren.

Jag vågar inte be om ett förbättrat minne, men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet, när mitt minne inte stämmer med andras. Lär mig den strålande läxan att jag tar fel ibland.

Låt mig få förbli någorlunda angenäm - jag vill inte vara ett helgon. Somliga helgon är svåra att leva med. Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk.
Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor där man inte väntade sådant.
Och käre herre, gör mig vänlig så att jag säger dem vad jag ser.
Amen

8 oktober 2013

Att låta bli gluten med mera

Idag hörde jag på radion att de pratade om att det är många fler som är glutenintoleranta nu än tidigare och att de som får konstaterad intolerans är äldre nu än tidigare. När jag kom hem från jobbet gjorde jag i vanlig ordning kaffe och satte mig i soffan med mitt kaffe och min iPad. När jag gick in på Facebook tog det inte lång stund innan jag hittade en länk till en artikel i DN som handlade om just detta. Jag läste artikeln med stort intresse eftersom jag försökt undvika gluten ganska länge. Ingen enkel sak för en bröd älskare som jag. Har testat ett par recept på fröknäcke och de blev goda. Har även hittat några recept på annat ”bröd” av paleo-typ så det borde kunna funka. De andra recepten är på mjukt ”bröd” så det ska bli spännande att testa.

För ett tag sedan bestämde jag mig för att göra en kostomläggning. Det jag har tänkt mig är att efter bästa förmåga ska äta paleo-kost.  Har hittat en blogg som heter Under vårt tak där det finns massor av fina recept. Bloggen ger inspiration och sen kan man alltid experimentera lite själv när man väl har ett recept att utgå ifrån. Att utesluta sådant som innehåller gluten är ganska enkelt. Vad som däremot är svårt är att aldrig få i sig något med gluten så jag har bestämt mig för att inte vara helt fanatisk då jag inte har någon konstaterad glutenintolerans. Gör den här förändringen för att må så bra i min MS som jag bara kan. Äter man paleo-kost ska även mjölkprodukter uteslutas och det är det som känns jobbigast. Jag älskar ost och har verkligen kämpat för att låta bli det. Men det har gått över förväntan bra även om jag fuskat med lite ost då och då.

En annan sak jag har svårt att låta bli helt är Turkisk yoghurt. Den är ju himla god. Grädde har jag aldrig använt mycket av men crème fraiche har jag brukat köpa en burk av nästan var och varannan vecka. Så lite problem kommer jag nog att få framöver. I söndags gjorde jag en köttgryta där jag använde kokosmjölk istället för grädde och det blev jättegod. För ett tag sedan läste jag att man kan göra en variant av yoghurt på kokosgrädde så det har jag tänkt prova. När man gör den använder man innehållet i en kapsel med probiotika som bakteriekultur. Det ska bli intressant att smaka och när jag gjort det kommer jag att skriva ett utlåtande här på bloggen. Som synes har jag en hel del på gång. Det här kommer jag att skriva mer om!

3 oktober 2013

Spirit

I det senaste numret av Reflex-tidningen såg jag en annons om ett web-baserat självhjälpsprogram för oss som lever med MS. Programmet heter precis som rubriken på det här inlägget Spirit. Programmet går ut på att man ska lära sig övningar och tekniker för att utmana negativa tankemönster och reducera stress. Jag känner inte att jag har så stort behov av det eftersom jag jobbat en hel del med mig själv under flera år men jag tänkte ändå att det kan finnas något nytt att lära. Och jag är alltid öppen för att lära mig något nytt.
Varje måndag och torsdag får jag ett mail med en länk till nästa kapitel i programmet. Än har jag inte lärt mig något nytt men det kanske kommer. Jag har faktiskt inte gjort vare sig det som kom i måndags eller det jag fått idag så det kan ju finnas något där. Saken är den att jag varit väldigt trött de dagar jag har jobbat den här veckan så jag har helt enkelt inte haft ork över för några övningar. I går jobbade jag inte och då var jag riktigt pigg men jag använde den ork jag hade till annat som jag ville göra. På kvällen tog orken och energin slut så där pang bom som den så ofta gör…