Sömnen

Från tid till annan är det svårt att hitta något positivt att fokusera på när man lever med en kronisk sjukdom som gör sig påmind hela tiden och i allt man gör. Kylan och snön som hör vintern till gör att livet känns extra tungt under denna årstid. Under den gångna helgen har solen inte haft lust att visa sig ens en sekund och det har varit riktigt gråvitt och tris ute. I fredags när jag gick hem från jobbet blåste det fruktansvärt kall och på lördagen när jag öppnade ytterdörren var det en mindre snödriva utanför dörren. Jag hade ärligt talat mest lust att krypa ner under täcket och sova igen. Då kom jag att tänka på att jag har en evinnerlig tur som inte har några problem med sömnen. Ibland kan jag vakna och behöva gå på toa men för det mesta sover jag som en stock.

Under perioder av mitt liv har jag haft otroligt svårt att somna och månaderna innan min MS bröt ut med full kraft hade jag enorma sömnproblem. Kunde ligga vaken i timmar innan jag somnade och vaknade ofta mitt i natten och hade svårt att somna om. Sömnproblemen hängde förmodligen ihop med att jag levde under stor stress och som jag tidigare berättat om vaknade jag med bortdomnade fötter en morgon. Från den dagen har mitt liv aldrig blivit detsamma igen. Det är inte mindre än 24 år och en vecka sedan den dagen. Det känns inte riktigt som om det är SÅ länge sedan. Tänk vad tiden går. Nåja, det är bara att ta livet som det kommer och jag är trots allt oändligt tacksam över att jag inte har några problem med sömnen…

Det värsta är över

Vintern är på många sätt en jobbig tid för mig och så har det varit sedan jag var i tonåren. Inte har det blivit bättre sedan jag fick min MS-diagnos för snart 24 år sedan. Jag har alltid varit frusen av mig och jag blir trött och inaktiv av mörkret. Det är extremt tungt att gå när det har snöat och jag på grund av min dåliga balans är jag ständigt rädd att halka. Det enda som är positivt med vintern är att det är otroligt vackert när dagarna börjar bli längre och solen behagar visa sig. Jag gillar att fotografera och tar ofta upp min mobil och fotar när jag tycker det är extra vackert. Det som är lite synd är att det oftast är lite väl kallt ute när det är som vackrast. Det här är en av de bilder jag tog senast jag var ute i solen på dagen. Nu är det helt ljust när jag kommer hem från jobbet och den värsta delen av vinter är över!

Längre tid

Äntligen har dagarna blivit så långa att det är ljust när jag kommer hem från jobbet. Jag får betydligt mer energi och ork av ljuset. Under veckan som gått har det snöat i massor så solen har bara visat sig några få korta stunder. Förra söndagen var det inte ett moln på himlen och det var kallt som sjutton men det var så vackert att jag bara var tvungen att ge mig ut för att ta några bilder. För det mesta fotar jag bara med mobilen eftersom den alltid följer med mig när jag går ut. När det är kallt ute har jag inte lust att använda någon av mina kameror eftersom jag blir iskall om händerna på nolltid. 

 

Även om jag har mer ork och energi nu än när det var som mörkast så får jag inte mycket gjort de dagar jag är ledig. Allt jag gör tar så mycket längre tid nu än det gjorde förr och att stressa på och skynda mig med det jag gör är det aldrig tal om numera. Sjukdomen har gjort mig extremt stresskänslig så jag har inget annat val än att ta det lugnt vad jag än håller på med. Som tur är blir jag aldrig irriterad över att jag inte får gjort det jag tänkt. Efter nästan 23 år med MS har jag haft god tid att vänja mig vid de nya förutsättningar som gäller. 

Under helgen som gått har det varit riktigt skitväder och det dåliga vädret började redan i torsdags. Snön har vräkt ner och det har blåst mycket. I fredags morse låg det cirka 15 centimeter snö framför min ytterdörr så jag hade nästan problem att få upp den. Det är otroligt tungt att gå i djupsnö så jag är glad att jag har nära till jobbet. Både igår och idag har jag bara varit ut några korta stunder. MiniCrossern till trots så är det inte kul att ge sig ut i snön och blåsten. Idag var jag lite orolig för att jag skulle köra fast i snön men som tur var gjorde jag inte det…

Kontrasternas helg

Den här helgen har varit de stora kontrasternas helg. I fredags hade vi vinterfest med sommartema på jobbet och igår kväll träffades jag och några av mina bästa vänner och hade glöggparty. Båda kvällarna var trevliga var och en på sitt sätt. Att ”partaja” två kvällar i rad är mer än jag normalt sett orkar med men det gick väldigt bra eftersom ingen av kvällarna blev särskilt sena. Glöggen vi drack igår var mycket god så den rekommenderar jag gärna.

Veckan som gått har varit ganska bra även om jag var alldeles otroligt trött i mitten av veckan. Under den tid på året då det är få timmar med dagsljus blir jag alltid trött och mest av allt önskar jag att jag kunde gå i ide och vakna fram på vårkanten när dagarna återigen blivit långa. Som tur är har solen visat sig både igår och idag så under helgen har jag återfått lite energi och blivit en aning piggare.

Att köpa julklappar tycker jag alltid är ett elände. Jag har inte så många att köpa till men jag har alltid så himla svårt att komma på vad jag ska köpa. Det här året är jag i ett läge som jag aldrig varit i tidigare. Jag är nämligen redan klar med mina julklappsinköp! Alla paket är inte inslagna och den sista julklappen beställde jag via nätet nu för en liten stund sedan.  Jag är alltså inte helt klar med allt men det värsta är gjort och det har aldrig hänt förr att jag varit klar så tidigt.

Gissa om jag känner mig nöjd!

Blir aldrig trött

Jag tycker inte alls om vintern eftersom jag inte gillar kyla men det är så otroligt vackert på vintern och jag blir aldrig trött på att se det vackra. Idag har det inte alls varit lika kallt som det var förra onsdagen. Termometern visade -3 när jag gav mig ut för dagen och i vanlig ordning tog jag några bilder. Min plan var att jag skulle göra bort några julklappsinköp men det blev inga julklappar inhandlade idag. Det värsta med julen är att köpa julklappar men det brukar alltid lösa sig på ett eller annat sätt. Tänk att idag är det är exakt fyra veckor kvar till julafton. Var tar tiden vägen?

Några bilder från dagen "promenad" med MiniCrossern

Underbart vackert

 

Idag har det varit ganska kallt, närmare bestämt -13 grader, men det har varit en underbart vacker dag. Det är en otrolig lycka att kunna åka ut med MiniCrossern och se allt det vackra. Inte alls samma sak som att se det genom en bilruta. Jag klädde mig ordentligt med långkalsonger under jeansen och dessutom hade jag dunjacka och en varm mössa och vantar. Jag höll mig ganska varm under tiden jag var ute men jag blev lite kall om fötterna. Det är inte konstigt eftersom jag nästan alltid är kall om fötterna. För att jag inte ska bli kall om fötterna måste det vara ungefär 25 grader varmt. De kalla fötterna har alltid varit ett problem för mig och inte blev det bättre när min MS bröt ut. Har skrivit ett inlägg om mina brännande kalla fötter tidigare. Jag har ett par gosiga yllesockor liggande vid sängen och dem tar jag på mig nästa varje kväll när jag kryper ner i sängen…

Frihetskänsla

Det blir ganska långt mellan mina inlägg i bloggen trots att jag har ambitionen att skriva lite oftare än jag gjort de senaste månaderna. I början av min tid som bloggare hade jag massor av saker jag ville skriva om men numera pockar idéerna inte alls på som de gjorde tidigare. Antagligen är det helt normalt att det är på det sättet och det bekymrar mig inte särskilt mycket. För det mesta är det när jag sätter mig vid datorn för att skriva som jag tänker på saken och däremellan ägnar jag knappt bloggen en tanke. Nu var det inte det här med mina inlägg jag tänkte skriva om idag utan något helt annat.

Vet inte i hur många inlägg jag har prisat min MiniCrosser och det är det jag vill göra idag med. Det är helt otroligt på vilket sätt den har höjt min livskvalitet. Varje gång jag ger mig ut med den förundras jag över vilken fantastisk frihetskänsla den ger mig. Nu kan jag göra en massa ärenden samma dag utan att trötta ut mig och jag kan fara ut flera gånger samma dag bara för att jag vill fara ut. Det är helt obeskrivligt underbart.

Sedan ett tag tillbaka är det vinter här men det är inte särskilt mycket snö ännu. För någon vecka sedan kom det ganska mycket snö men sen blev det plusgrader och det mesta av snön försvann igen och vägarna har varit bara i stort sett hela tiden så. På dagen igår kom det några centimeter snö så nu ser det vintrigt ut igen. än så länge har jag inte haft några som helst problem med att köra MiniCrossern och jag hoppas det fortsätter så. Antagligen kommer jag inte att ha lust att köra den när det blir riktigt kallt men den dagen den sorgen. Jag har bestämt mig för att sälja min bil eftersom jag inte alls behöver den på samma sätt som jag gjorde tidigare. Det är både dyrt och besvärligt att ha en bil.

Helgen har varit toppenbra och jag har njutit av varje sekund. Igår när det snöade riktiga lapphandskar fick jag faktiskt julkänsla jag som sällan har det och som inte alls är förtjust i julen annat än att den ger några extra lediga dagar. Tänk att det bara är drygt en månad kvar till jul nu. Helt otroligt så fort tiden går!

Blå måndag

Snart är påsken här och just nu är det Stilla veckan eller som den också kallas Dymmelveckan. Den började faktiskt redan igår men Palmsöndagen. Hela den här veckan har veckodagarna egna namn men de flesta av oss håller inte reda på dagarna innan skärtorsdagen och detsamma gäller för mig. Att jag kom på att skriva det här beror på att jag med ett halvt öra hörde att det pratades om påskveckan på radion idag.

För en del år sedan lyckades jag lära mig hur man vet när påsken infaller. Jag hade hört det många gånger innan det väl fastnade och efter det sitter det. För dig som inte vet så är det så att påskdagen infaller första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Första fullmånen efter vårdagjämningen infaller i morgon. Nu får det räcka med ”värdelöst vetande” för den här gången.

Under en ganska lång tid har jag inte varit särskilt flitig med att skriva på bloggen. Vintern är den sämsta tiden för mig och jag har periodvis varit väldigt trött. Började piggna till lite innan jag skulle flytta men när flytten var klar infann sig den stora tröttheten igen. Sedan ett par veckor tillbaka känner jag mig piggare igen men då har istället inspirationen att skriva saknats. Men nu fick jag upp ett il och fick lust att skriva något.

För en vecka sedan fick jag äntligen den kallelse till en tvåveckors vistelse på rehab som jag har väntat så länge på. Just nu känns det inte riktigt lika viktigt som det gjorde när jag bad att få remissen men jag är trots allt i stort behov av lite mer intensiv träning. I vardagslivet är det svårt att få tid och ork att räcka till för så mycket träning som jag egentligen behöver så jag ser fram emot de där två veckorna som tar sin början den 5:e maj…

Vargavinter

De senaste veckorna har det varit alldeles otroligt kallt här. Temperaturen har pendlat mellan drygt minus 20 grader och ända ner till minus 36. På sina ställen häromkring har det till och med varit under minus 40! För en sån som mig som alltid haft svårt för kyla är det rena tortyren. Det går hyfsat bra att klä sig mot kylan på kroppen men ansiktet och händer och fötter är det värre med. Fy, fasen vad jag har frusit. I onsdags var det minus 12 mitt på dagen men innan det blev kväll var det svinkallt igen. Igår var det ungefär likadant men då blåste det en massa så det kändes ändå som minus 30 när jag var ut och handlade. Idag har det äntligen varit lite vettigare och jag hoppas innerligt att det håller sig så ett tag. Det har varit otroligt vackert under den här kalla tiden men att fotografera är helt otänkbart för då måste man ju vara barhänt. Idag när jag var ut var det inte kallare än att jag kunde ta fram mobilen och ta några bilder.

Som synes har vi en hel del snö

Om jag hade pengar

Att jag inte gillar mörker, kyla och snö har jag nog skrivit om ett antal gånger. Ända sedan jag var i tonåren har jag haft det jobbigt på vinter. Vill helst inte göra någonting annat än att sova bort den mörka kalla tiden. När jag fick min diagnos för massor av år sedan var en av de första saker jag fick höra att man inte brukar tåla värme när man har MS utan att man brukar må bättre av kyla. För mig lät det helt osannolikt eftersom jag alltid varit frusen av mig och alltid avskytt kyla.

Märkte redan från början att jag kände mig stelare och gick sämre när det är kallt och så har det fortsatt att vara under alla år. Jag gillar inte att det blir allt för varmt heller och det har jag aldrig gjort. Att ligga och steka sig i solen har aldrig varit min grej men det får gärna vara omkring 25 grader varmt för min del. Under många år har jag tänkt på hur fantastiskt det skulle vara att få åka på rehabilitering utomlands men den typen av rehabilitering beviljas inte i ”mitt” landsting.

Om jag hade pengar skulle jag åka en månad varje vinter på egen bekostnad men de pengarna har jag tyvärr inte. Skulle inte tro att det är så många som har råd att bekosta en sådan rehabilitering ur egen kassa så det får nog förbli en dröm. På torsdag ska jag på ett läkarbesök på Hälsocentralen här och då ska jag be att få en remiss till dagrehabiliteringen. Jag brukar vara där två veckor i augusti varje år men på vintern blir jag så inaktiv att jag skulle behöva en period under våren också.

Men om jag hade pengar skulle jag åka utomlands istället.

En dag kvar

Nu är det bara en dag kvar till vintersolståndet och sedan börjar vi äntligen gå mot ljusare tider igen! Närmare bestämt inträffar vintersolståndet klockan 18.11 i morgon. Det är alltså mindre än ett dygn kvar tills det vänder. Jag har alltid haft jobbigt med den mörkaste tiden av året och inte har det blivit mindre jobbigt med åren. Sedan jag blev sjuk har jag om möjligt blivit än känsligare mot mörker och kyla. Redan om några veckor kommer det att vara märkbart ljusare dagar och det ser jag fram emot.

En annan sak jag ser fram emot är min julledighet. Jag har bara en arbetsdag kvar tills den börjar. Tyvärr kan jag bara vara ledig en extra dag men en extra dag är bättre än ingen. Jag kommer trots allt att vara ledig sex dagar i ett sträck och det känns toppenbra. Nu under helgen hoppas jag att jag lyckas uppbåda ork till att göra det jag vill göra innan julen är här. Men skulle inte allt jag tänkt göra bli av så är det faktiskt inte någon katastrof. Det blir som det blir och det blir säkert bra ändå.

Trevlig helg!

Så ovanligt pigg

De senaste tre dagarna har jag varit så ovanligt pigg och fylld av energi. Den här tiden på året brukar jag inte alls känna mig som jag gör nu. Jag vet förstås inte helt säkert men jag tror att det beror på att jag använder LDN. Märker inte någon skillnad på kroppen i övrigt men jag har både mer lust och mer ork än jag brukar ha. Värken i mina ben har i stort sett hållit sig borta sedan fjärde dagen och bara det är helt underbart. 

Igår satte jag upp julgardiner i köket men något mer julpyntande blir inte av förrän helgen före jul. Inte för att jag brukar pynta särskilt mycket men jag har några julpsaker jag brukar ta fram. Allt mitt pynt får plats i en tomkartong för kopieringspapper så då förstår du kanske hur lite jag har. Eller det där stämmer kanske inte riktigt. Jag har även en liten julbock och en liten gran med fiberoptik som inte får plats i kartongen. 

Det är redan helt mörkt ute och då tycker jag att det känns som om det är kväll fast klockan inte alls är särskilt mycket. Vid den här tiden på sommaren står solen högt på himlen och då tycker jag att det bara är mitt på dagen. Tänk så stor betydelse ljuset har. Vintern skulle inte kännas lika tung om det bara vore lite ljusare. Idag har det dessutom varit så kallt att jag inte har satt foten utanför dörren. Kyla tycker jag inte om!

Ett dåligt beslut

Vintern har kommit här och under mitten av veckan kom det en del snö. Jag har inte tyckt om vintern sedan jag var barn och inte har det blivit bättre med åren. Att gå i snö är otroligt jobbigt och när snön kommer måste jag ha min bil i garaget vilket gör det jobbigare att använda bilen också. Under de senaste åren har jag ändå tyckt att vintern har en fördel. Den fördelen är att jag kan använda min spark när jag går ut. Den gör det snabbare och lättare att ta sig fram. När jag ska handla kan jag använda den eftersom jag inte behöver bära det jag köpt utan kan hänga upp kassen på sparken.

Dagarna efter snön hade kommit blev det plusgrader och då blev det moddigt och spårigt. Att använda sparken var inte att tänka på. När det gäller snöröjning finns det mycket att önska och den är inte alls bra. Ett par dagar med minusgrader gör att det är näst intill omöjligt att gå för en person med dålig balans och jag är ju en sådan person. Idag bestämde jag mig för att ta sparken när jag skulle gå och handla och det var ett mycket dåligt beslut. Att det var så förstod jag redan när jag var på väg till butiken. När jag väl var hemma igen var jag mer eller mindre knäckt av promenaden.

Vill inte ha det så här!

Måste prioritera

På fredag eftermiddag gick jag hem extra tidigt på grund av att jag blev alldeles vansinnigt trött. Trots en mycket lugn helg var jag precis lika trött på söndag kväll. På måndagen drabbades jag av en förlamande trötthet redan vid elvatiden så jag bestämde mig för att bara jobba fram till lunch. Gjorde en sjukanmälan när jag stämplade ut och stannade hemma från jobbet igår. Det är länge sen sist jag sjukanmälde mig. Idag har jag veckans lediga dag och redan nu är jag jättetrött trots att jag sovit gott och steg upp först när klockan var kvart över nio. Det här är verkligen inte kul!

Har dragits med trötthet några veckor nu och tanken på att det kan ha att göra med Mabtheran jag fick i mitten av januari har föresvävat mig några gånger. Idag har jag pratat med MS-sjuksköterskan och hon ska ta upp det här med min neurolog. Den första tiden efter jag fick medicinen kände jag mig precis som vanligt men nu känner jag mig sämre än på länge. Det är inte roligt att skriva om negativa saker men jag vill ändå göra det eftersom livet med MS är allt annat än rosenrött känns det ärligare att även skriva om det som inte är bra.

Jag har bestämt mig för att stanna hemma från jobbet resten av veckan sen får jag se hur det är på måndag. Om jag inte mår bättre då ska jag ringa MS-sjuksköterskan igen för att bli sjukskriven. Den tiden då jag drev mig själv för hårt och kämpade för länge är en gång för alla förbi. I första hand måste jag prioritera mig själv och den lilla hälsa jag fortfarande har. Min ekonomi tål inte en sjukskrivning men vad ska man med pengar till om man ändå inte har något liv?

Sist men inte minst vill jag visa en bild som jag tog från min balkong när jag precis hade stigit upp idag. Det var rimfrost på träden och det ser minst sagt vintrigt ut. Nu vill jag ha vår!

Ljusa dagar

Idag är det vårdagjämning och ett halvår framåt kommer solen att vara ovan horisonten fler timmar per dygn än den är under horisonten. Det är så härligt med långa dagar. Fast dagarna är i och för sig inte längre men utan bara ljusare. Vårdagjämningen till trots så är det långt innan våren kommer. Här är det vinter och just nu verkar det vara vinter mer eller mindre överallt i landet. Förr eller senare kommer dock våren till oss alla.

Tyvärr är min energinivå fortfarande låg. Jag känner mig inte alls i någon vidare form. Var ut och handlade lite på förmiddagen och efter det har jag inte haft krafter att göra någonting alls. Det är hur trist som helst när det är så här. Nu är jag ju inte ”ledig” för att jag ska göra en massa men det finns trots allt en massa saker som behöver göras. Att vara inaktiv är inte alls min grej och jag kommer nog aldrig att vänja mig vid att göra så lite som jag gör…

Periodvis

Jag har i många år haft för vana att läsa varje kväll och ofta har jag mer än en bok på gång. Men periodvis läser jag i stort sett ingenting alls. Nu har jag varit inne i en sådan period ovanligt länge. Det blir helt enkelt inte av att jag läser i boken jag har på gång just nu trots att jag tycker den är intressant. Den bok jag under en lång tid haft liggande på mitt sängbord är ”Tänka snabbt och långsamt”. Det är en bok som gett mig många tankeställare men den är ändå lite tung att läsa. På bokrean har jag köpt två nya böcker som jag har lust att börja med men jag ska först läsa ut den där som ligger och väntar på mig.

Idag har jag haft veckans lediga dag och på förmiddagen var jag ut för att fylla på mitt matförråd. Det har snöat ännu mer och det var nästan lika tungt att gå med sparken idag som det var i lördags. Förutom att det var tungt att gå i snön så hade jag motvind när jag gick hem och det kändes som om det var minst 30 grader kallt. Nu håller jag på att vara urbota less på vintern. Den föraning av våren vi hade förra veckan är ett minne blott. På radion pratade de om vårtecken på eftermiddagen och är inte något som gör mig särskilt glad. Här syns inte minsta lilla spår av något enda vårtecken. Jag är avundsjuk på alla dem som har vår på gång!

En riktig pärs

För några dagar sedan berättade jag om att det var rena rama vårvädret här. Nu är det slut med det och idag har det snöat hur mycket som helst. Det har kommit minst en decimeter och förutom att snön har vräkt ner så har det blåst en hel del. När det blir sånt här väder hinner snöröjningen inte med eftersom det så klart måste fokusera på att se till att vägarna är körbara. Mitt på dagen gick jag ut och det var en riktig pärs att plumsa fram i all snö. Att gå i snön var som värsta träningspasset. När jag kom hem igen var jag helt slut i benen.

När jag var och handlade bestämde jag mig för att göra korvgryta till middag. Jag gjorde samma gryta härom veckan och tyckte att den var jättegod. Receptet hittade jag på bloggen Markos mat och istället för att skriva ner receptet länkar jag till det. Bilden har jag inte heller tagit själv utan lånat från Markos mat. Min vana trogen har jag inte följt receptet till fullo utan jag har gjort några ändringar. Istället för chorizo eller falukorv använde jag en kycklingkorv som jag gillar. Den färska chilin bytte jag ut mot Sambal oelek på burk. Jag hade inte vare sig crème fraiche eller gräddfil till och det är gott även utan. Denna värmande mustiga gryta passade helt perfekt till middag en ruggig dag som denna.

Bilden är lånad från Markos mat

Onödigt avslöjande

Jag tycker det är helt underbart att dagarna blivit längre och jag älskar verkligen att ljuset kommit tillbaka ordentligt nu. Men jag tycker att ljuset är onödigt avslöjande. Helt plötsligt ser man det där man inte alls vill se. Så mycket damm det blivit hemma nu och så smutsiga fönsterrutorna är. Att se de sakerna är inte vidare positivt. Men man får ta det onda med det goda. Fördelarna med att det är ljust överväger trots allt. Inte nog med det. Hade det inte varit för dagsljuset skulle jag aldrig städat de två skåp jag städat under helgen. Två skåp är inte mycket att skryta med men det är bättre än inget.

För övrigt har det varit väldigt kallt den här helgen. Kyla har jag svårt med. Händer och fötter blir alltid kalla, för att inte tala om näsan. Jag behöver inte vara ute i kylan någon längre stund innan jag börjar tappa känseln i den. Kanske jag borde tillägga att det varit mellan -25 och -30 fredag och lördag. Det är alltså inte lite kyla jag talar om. Som tur är har den värsta kylan mildrats lite nu och det är ”bara” -19. Fast jag tycker inte att det heller är så bara. Det har varit soligt hela helgen men solens strålar lyckas ännu inte värma upp luften så att man känner det. Nu längtar jag efter den tid då solen värmer ..

Dagarna som går

Dagarna går fort och ibland glömmer man bort att det är dagarna som går som är livet. Nu är första helgen i februari slut och innan vi vet ordet av så är hela månaden slut. Alla månader går fort men eftersom februari är kortast går den månaden också fortast. Igår kväll var jag ut och åt middag med några vänner. I flera dagar har jag fantiserat om att äta pizza och det var precis det jag åt igår. Jag försöker undvika både mjöl och mejeriprodukter men vad tusan. Livet är kort och maten är god!

Man ska njuta av livet så mycket man kan och nu var det helt enkelt så att jag ville ha pizza så det blev min middag. Jag valde en med marinerad oxfilé och gorgonzola och den smakade helt ljuvligt gott. Inte minsta uns av dåligt samvete hade jag när jag åt. Jag njöt bara i fulla drag.

Mitt på dagen idag var jag i vanlig ordning på café och fikade. Det var ungefär 12 grader kallt och strålande solsken. Jag hade min lilla kamera i handväskan och tog fram den för att ta några bilder. Det här är en av dem. Det är vackert när det är snö och sol eller hur?

Ingen lust

Igår berättade jag om att jag var trött efter att ha sovit dåligt under natten. Jag var helt säker på att jag skulle somna snabbt och sova gott natten mot idag. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag kunde inte alls somna. Vid midnatt bestämde jag mig för att stiga upp istället för att ligga i sängen och vrida och vända mig. Jag satte på radion i köket och tände ljuset jag har på köksbordet. Sedan hittade jag mig något att äta och satte mig vid min iPad. Efter nästan en timme vid köket gick jag till sängs igen. Den här gången somnade jag utan problem. När jag väl somnade sov jag lika gott som jag brukar göra.

Den sena ”kvällen” förde med sig att jag inte steg upp den tid jag hade tänkt mig. Vilken tur att jag inte skulle på jobbet idag! Att ha en vilodag mitt i veckan är verkligen toppen. Jag satt länge och väl vid köksbordet med min frukost. Ute var det riktigt grinigt väder. Grått och trist och snö. Det ser inte alls kul ut eller hur?

Jag hade ingen som helst lust att sätta foten utanför dörren idag. När jag började fundera på vad jag skulle ha till middag kom jag ändå fram till att jag måste gå och handla lite så jag begav mig ut i snövädret. Väl ute var det riktigt skönt. Jag fick mig lite frisk luft och en välgörande promenad. Det gjorde mig gott och humöret blev bättre!