Väderkänslig

Jösses, vad det börjar gå lång tid mellan mina inlägg! Jag har saker att skriva om men jag kommer mig inte för att sätta mig framför datorn. Förr tillbringade jag massor med tid vid datorn men det har av någon anledning börjat ta emot. I mitt förra inlägg skrev jag om vilken tur det var att jag skulle kunna använda MiniCrossern för att ta mig till jobbet på måndagen för två veckor sedan. Nu kan jag berätta att det inte alls gick som jag hade tänkt mig den där måndagsmorgonen. När jag tittade ut genom mitt fönster hade det kommit drygt 2 decimeter blötsnö så jag hade inte en chans att ta mig till jobbet vare sig med eller utan min räddare i nöden. Jag fick helt enkelt stanna hemma tills det kom en traktor och skottade och klockan hann bli nästan kvart i tio innan jag satt på min kontorsstol den dagen. Snön som kom då har tinat bort men det är inte det minsta vårlikt här och just nu snöar det igen. Det har varit grått och blåsigt hela helgen och väderkänslig som jag är så är mitt humör inget vidare nu…

Längre tid

Äntligen har dagarna blivit så långa att det är ljust när jag kommer hem från jobbet. Jag får betydligt mer energi och ork av ljuset. Under veckan som gått har det snöat i massor så solen har bara visat sig några få korta stunder. Förra söndagen var det inte ett moln på himlen och det var kallt som sjutton men det var så vackert att jag bara var tvungen att ge mig ut för att ta några bilder. För det mesta fotar jag bara med mobilen eftersom den alltid följer med mig när jag går ut. När det är kallt ute har jag inte lust att använda någon av mina kameror eftersom jag blir iskall om händerna på nolltid. 

 

Även om jag har mer ork och energi nu än när det var som mörkast så får jag inte mycket gjort de dagar jag är ledig. Allt jag gör tar så mycket längre tid nu än det gjorde förr och att stressa på och skynda mig med det jag gör är det aldrig tal om numera. Sjukdomen har gjort mig extremt stresskänslig så jag har inget annat val än att ta det lugnt vad jag än håller på med. Som tur är blir jag aldrig irriterad över att jag inte får gjort det jag tänkt. Efter nästan 23 år med MS har jag haft god tid att vänja mig vid de nya förutsättningar som gäller. 

Under helgen som gått har det varit riktigt skitväder och det dåliga vädret började redan i torsdags. Snön har vräkt ner och det har blåst mycket. I fredags morse låg det cirka 15 centimeter snö framför min ytterdörr så jag hade nästan problem att få upp den. Det är otroligt tungt att gå i djupsnö så jag är glad att jag har nära till jobbet. Både igår och idag har jag bara varit ut några korta stunder. MiniCrossern till trots så är det inte kul att ge sig ut i snön och blåsten. Idag var jag lite orolig för att jag skulle köra fast i snön men som tur var gjorde jag inte det…