27 september 2015

På banan igen

I fredags kom jag hem igen efter att ha varit på rehab under två veckor. Jag har haft det jättebra och kroppen känns som ny efter två veckors intensiv träning. Har nog aldrig varit i så dålig fysisk form tidigare när jag börjat träna och jag märker en enorm skillnad både på orken och på balansen. Det är förstås så att ju mer otränad man är när man börjar träna desto större skillnad märker man på väldigt kort tid. Som jag berättat tidigare så har jag minst sagt varit otursförföljd under ett antal månader så träningen var mycket välbehövlig. Under helgen har jag inte tränat något men jag känner mig taggad att börja träna hemma.

På ett sätt skulle det vara bra att vara på rehab mer än två veckor men trots att det är givande och bra på alla sätt så blir man lite less efter ett tag. Det var SÅ skönt att komma hem i fredags. Att få sova i sin egen säng igen och att få sitta hemma i soffan på kvällarna. Både igår och idag har en stor del av min tid gått åt till att komma i fas igen här hemma och det har jag lyckats rätt bra med. Nu känns det som om jag är på banan igen och det känns helt ok att återgå till jobbet igen i morgon. Även om jag inte direkt haft semester under min frånvaro så har jag haft en paus från jobbet och det skadar aldrig…

13 september 2015

Är det konstigt?

Nu är jag ordenligt less på min kropp som det varit ett eller annat elände med i drygt fyra månader. I början av maj ramlade jag och skadade mitt knä och det tog evigheter innan det blev helt bra. För några veckor sedan drabbades jag av ett rejält ryggskott och för ganska precis en vecka sedan fick jag helt oförklarligt ont i vänster fotled. Det gör så ont att jag inte vågat gå utan krycka på en hel vecka. Är det konstigt att jag är less?

Men det finns trots allt elände ett litet ljus i tunneln. I morgon åker jag iväg för att tillbringa två veckor på Rehab. Det har förmodligen aldrig varit så välbehövligt som det är just nu. Jag har knogat på och packat under dagen och nu är det bara det sista som ska ner i väskan. Det är en del att tänka på när jag ska vara borta så länge. Ser fram emot att få ägna mig åt mig själv och att få gå till dukat bord varje dag. Det är nästan som att ha semester.

5 september 2015

Skitproblem

Det här inlägget handlar om något som man inte så gärna pratar om. Lite konstigt kan jag tycka eftersom det handlar om något som är helt normalt och naturligt för oss alla. Ändå är ämnet av någon anledning lite tabubelagt. I drygt två veckor har jag haft ett skitproblem i ordets rätta bemärkelse. Jag har nämligen har nämligen dragits med en allvarlig förstoppning. Problemet är ännu inte över men det har trots allt börjat lösa sig, även det i ordets rätta bemärkelse. Trög mage är något jag haft så långt tillbaka jag kan minnas och det har blivit mer besvärligt under de senaste åren. Jag har tagit upp saken med läkare flera gånger och provat både det ena och det andra men ingenting har hjälpt fullt ut.

Den här senaste vändan började med att jag fick ett ryggskott. Att jag fick det beror förmodligen på att jag är allt för otränad i kroppen. Det har minst sagt varit dåligt med träning ända sedan jag opererade mig under foten i april. Hann precis komma igång och träna lite innan jag föll och skadade mig i mitt vänstra knä. Det tog fyra månader innan mitt knä var tillräckligt bra för att jag skulle våga drista mig till att ta mig ner på min träningsmatta för att göra mina övningar för rygg och mage. Ner hade jag kunnat ta mig långt tidigare men inte upp. När jag blev tillräckligt bra för det kom äntligen sommarvärmen och då orkade jag inte träna på grund av det. Sen hände det här med ryggen. Snacka om att man kan bli less för mindre.

Åter till själva ”skitproblemet”. I tisdags var det två veckor sedan jag fick gå på toa senast och jag kände mig rejält uppblåst och öm i magen. Hade då tagit Pursenid två kvällar utan något som helst resultat. Jag ringde Hälsocentralen och fick rådet att köpa Microlax. Visst kom det ut en del men tarmen vägrade samarbeta så på torsdag ringde jag igen och då fick jag en akut läkartid. Vid det här laget började jag bli lite orolig över stilleståndet i magen och att äta något kändes inte bra. Läkaren ordinerade mig loppfrön och skrev ut Laxoberal som skulle få fart på magen men tro inte att det hjälpte. Så i går morse ringde jag Hälsocentralen en tredje gång. Fick besked om att jag skulle öka på dropparna och höra av mig under helgen om ”stilleståndet” ändå inte gav med sig.

Efter jobbet igår började det äntligen röra på sig så pass att jag kunde äta middag igår. Nu är det alltså lite bättre men långt ifrån bra. Har inte fått tömma magen ordentligt och känner mig fortfarande lite uppblåst. Det är otroligt handikappande att ha det så här och det är svårt att ta sig för att göra något. Tänk att man blir så påverkad när inte magen fungerar normalt. När jag var på läkarbesöket i torsdags sa jag att nu tycker jag det är dags för någon mer drastisk åtgärd eftersom jag uppfyllt kriterierna för kronisk förstoppning under en rad av år vid det här laget. Jag fick då ett relativt nytt läkemedel utskrivet som heter Resolor och jag ska börja ta de tabletterna på måndag och en varje dag tillsvidare. Hoppas innerligt att det äntligen blir någon ordning och reda.

Är det någon av er som läst detta som haft liknade problem?