I fredags fick jag lön och den var betydligt mindre än vanligt eftersom jag varit sjukskriven i tre veckor. Den sista veckan kommer jag att få sjukpenning från Försäkringskassan men det dröjer väl någon vecka innan de pengarna kommer. Samma dag som jag fick min lön betalade jag mina räkningar för månaden och just den här månaden hade jag extra mycket som skulle betalas. När jag hade gjort mina betalningar räknade jag ut hur mycket jag hade kvar. Alla inkomster minus alla räkningar gav ett saldo på 2011 kronor. Inte är det så upplyftande. Det märks i kassan när man varit sjuk.
Nu kommer jag att få två veckors lön och sedan kommer jag att bli sjukskriven igen på grund av den operation jag ska genomgå. Hade jag inte haft ett sparkonto att nalla av skulle jag få det riktigt problematisk att klara ekonomin framöver. Ingen önskar mer än jag att jag klarade av att jobba heltid. Har svårt att tänka mig att någon frivilligt väljer att ha så lite pengar som jag har att röra mig med varje månad. Fast ibland får man för sig att regeringen tror att många gör det.
Jag har halv sjukersättning sedan drygt ett och ett halvt år tillbaka. Innan dess hade jag 25 procents sjukersättning och den ersättningen var beräknad på den lön jag hade när jag blev sjuk 1992. Lönerna har stigit en hel del sedan dess. Ersättningen från Försäkringskassan uppräknas efter ett index som inte alls hänger med löneutvecklingen. När jag fick halv sjukersättning så räknades den ut så att jag fick hälften av min lön på 75 procents arbete. Logiken i det har jag svårt att se. Fast logiken ligger väl i att det ska bli lägre kostnad för staten. Det ska löna sig att arbeta och ”väljer” man att bli sjuk är man himla korkad.
Som om man har ett val…