30 juli 2013

De två första

Nu har jag avverkat de två första arbetsdagarna efter min långa frånvaro från jobbet. Det gick oväntat lätt att stiga upp igår morse men idag var jag mitt gamla vanliga jag igen. Mitt vanliga jag på morgonen är näst intill medvetslös och när jag väl tar mig ur sängen liknar jag nog mest en zombie. Att jag skulle ha mycket att ta itu med på jobbet var jag beredd på och de två dagar jag har jobbat har verkligen krävt sin kvinna.

När jag kom hem igår var jag helt slut och det var soffan som gällde under de närmaste timmarna. På kvällen piggnade jag till så pass att jag hade svårt att somna när jag gick till sängs. Att det blir så är typiskt mig. Det här med att jag är morgontrött och kvällspigg är inte något som hör ihop med min sjukdom utan det är helt enkelt som jag är och så har jag varit så långt tillbaka jag kan minnas. Jag ser fram emot att få sovmorgon i morgon igen. Att jobba fem timmar per dag och ha en vilodag mitt i veckan passar mig perfekt.

Fast jag önskar förstås att jag vore frisk och kunde jobba heltid. Då och då har det hänt att någon sagt något i stil med att jag har tur som är ledig en dag i veckan. De gånger det har hänt har ibland svarat att jag gärna skulle byta bort min ”lediga” dag mot att få hälsan tillbaka. Att det är ett rejält ekonomiskt avbräck att ha halv sjukersättning verkar de flesta inte tänka på. Men jag klarar mig trots allt på det jag har och det är huvudsaken…

28 juli 2013

Blandade känslor

I morgon ska jag börja jobba och det är två och en halv månad sedan jag jobbade senast. Jag måste erkänna att jag har blandade känslor inför att börja jobba igen. Det blir kul att träffa alla igen men jag har tyvärr en aning om att jag kommer att ha nog så mycket att ta itu med efter så lång frånvaro. Den biten känns inte det minsta lilla lockande. Nu var jag inte helt ärlig. Det rätta är att jag gruvar mig rejält för allt som ska göras när jag kommer tillbaka. Förutom det jag inte känner till än så är det en hel del som jag redan vet att jag har att göra. Och att jag redan vet det är för att jag börjar jobba precis i slutet av månaden då det alltid är mycket.

Efter att ha haft ständig sovmorgon under en lång tid blir det inte lätt att stiga upp extra tidigt. Under tiden jag varit hemma har det hänt ett par gånger att jag vaknat vid nio men oftast har det blivit senare än så. Någon morgonmänniska har jag aldrig varit och kommer nog aldrig att bli heller. Sen har jag varit van vid väldigt långa frukostar i godan ro. Ja, ja, säg den ”lycka” som varar. Den största fördelen med att börja jobba igen blir att jag får mer pengar att röra mig med. Det har varit lite si och så med den saken ganska länge. Men under tiden jag varit sjukskriven har jag varken haft ork eller lust att shoppa så utgifterna har varit lite mindre. Som alltid finns det både för- och nackdelar med allt. Man får ta en dag i sänder och försöka fokusera på de fördelar som finns.

Den här senaste veckan har vädret varit helt underbart och jag har kunnat sitta ute och dricka morgonkaffe varje dag. Nu har det mulnat på och det verkar som om det ska bli regn. På torsdag kväll kom min bror hit och mitt på dagen igår reste han vidare på sin väg hem. I fredags var vi ut och åt en god middag och det vackra vädret gjorde att vi kunde sitta ute och äta. Min väninna som varit bortrest på semester ett antal veckor följe med oss och efter middagen gick vi hem till mig och tillbringade resten av kvällen på min balkong. Vi hade en riktigt trevlig kväll tillsammans. Nu ska jag göra ett litet träningspass. Jag har faktiskt kommit igång med det!

22 juli 2013

Märks inte

Min sista semester vecka av totalt tre har tagit sin början. Det känns inte alls som jag har semester. Jag har inte jobbat på evigheter och att sjukskrivningen har övergått till semester märks inte. Allt är precis likadant nu som det var för några veckor sedan. Jag är ”bara” hemma och har inget särskilt för mig. Så himla trist det låter! Ja, det är dessutom lite trist. Men nu är det så att jag inte orkar åka bort så det är inget mer att göra åt den saken. Förhoppningsvis kan det bli en semestervecka på sydligare breddgrader på senhösten. Miljöombyte och lite extra sol kan jag behöva för att överleva den kommande vintern.

Idag har det äntligen blivit bra väder och det verkar som om det fina vädret ska hålla i sig resten av veckan. Vi har verkligen haft bedrövligt väder här de senaste veckorna så det är inte en dag för tidigt att det blir fint. Både igår och idag har jag gjort något jag inte gjort på väldigt länge. Gissa vad? Jo, jag tog fram dammsugaren igår och dammsög kök och hall. Idag har jag tagit vardagsrummet och sovrummet. Under de senaste veckorna har jag haft övernattningsgäster flera gånger så mina små dammråttor hade vuxit till sig rejält. Jag ville helt enkelt utrota dem och nu är det gjort. Och jag har fått mig två ”träningspass”…

20 juli 2013

Håll tummarna för mig!

I maj fick jag ett brev från öppenvårdsrehabiliteringen vid närmaste sjukhus om att de tagit emot en remiss för mig och att de planerat in att jag ska börja min tvåveckorsperiod den 12 augusti. Själva kallelsen skulle komma senare under sommaren. Det har ofta hänt att kallelsen har kommit väldigt nära inpå så jag har inte tänkt något mer på den saken. Under veckan som gick började jag ändå tycka att det vore dags att få kallelsen. I måndags var det fyra veckor kvar till min planerade vistelse.

Häromdagen bestämde jag mig för att jag för säkerhets skull skulle ringa och efterlysa den. Döm om min förvåning när jag fick till svar att de inte kunde se att min vistelse var inplanerad med start den 12 augusti. Att det blivit något strul med den saken har aldrig hänt tidigare. Dessutom fick jag veta att sjuksköterskan som har hand om planeringen har semester och börjar jobba först torsdag nästa vecka. Nu är jag alltså i det läget att jag inte vet hur det blir. Tänk om jag inte får börja när det var tänkt?

Just i år är jag i extra stort behov av en rehabperiod. Den där ”eländiga” foten som jag berättat en massa om har ju gjort att jag är i sämre form än jag varit på år och dag. Nu måste jag vänta till på torsdag innan jag vet hur det blir. Skulle det inte bli nu så får jag komma senare men det blir verkligen ett sträck i räkningen för min del. OM jag måste vänta x antal veckor till blir jag väldigt besviken. Håll tummarna för mig att allt ordnar sig så jag får komma när det var tänkt!

17 juli 2013

En helt annan människa

Det inlägg jag skrev igår ägnade jag åt att klaga över olika saker och mest klagade jag nog över vädret. Idag har det varit solsken hela dagen och det har verkligen gjort susen för mig. Jag är som en helt annan människa idag. Kroppen känns mycket bättre än igår och humöret likaså. Helt fantastiskt vilken skillnad det kan vara mellan olika dagar!

Redan när jag steg upp idag bestämde jag mig för att jag skulle gå en sväng utan att använda rullator. Jag har visserligen gått ute litegrann utan den och inomhus använder jag den ytterst lite numera. Eftersom min balans är sämre än vanligt nu tog jag för säkerhets skull med mig en krycka när jag gick ut. En krycka hjälper kanske inte så mycket men det blir en trygghet att ha den med.

Jag vågade mig inte på att gå så långt så här första gången med så litet stöd. Det kanske blev ungefär 250 meter och jag tror absolut att jag hade kunnat gå längre. När jag kom hem kände jag inte något omedelbart behov av att sätta mig så som det oftast är när jag gått ut och kommer hem. Jag gjorde mig en kopp kaffe och gick fram och tillbaka ett par gånger i lägenheten.

När jag skulle laga middag fick jag upp ett il och städade ett överskåp där jag har en del torrvaror. Att göra det har jag tänkt på länge men jag har inte kommit mig för att göra det. För att plocka ut det som var där, torka och sedan sätta in allt använde jag trappstolen jag har i köket och fick både kliva upp och ner flera gånger. Det kändes i benen men det var ingen större fara.

Tänk vad lite solsken kan göra. Jag är så nöjd med min dag!

16 juli 2013

Slöseri med energi

Vädret kan man inte göra något så det är bara slöseri med energi att reta upp sig på vädret. Ändå kommer jag på mig själv med att göra just det. Visst är det så att vädret påverkar mitt humör men jag brukar ändå försöka att strunta i vilket väder det är. Man får försöka anpassa sina aktiviteter efter det som är. Att jag nu trots allt är irriterad på vädret beror antagligen på flera saker men framför allt beror det nog på min sinnesstämning.

Jag är helt enkelt rätt trött på hela min situation just nu. Jag har ju varit hemma och varit sjukskriven rätt länge och av förklarliga skäl varit tvungen att hålla mig mer i stillhet än jag brukar. Av den anledningen har jag blivit i betydligt sämre fysisk form. När jag blev lite bättre i min fot blev jag brakförkyld och orkade absolut ingenting. Nu först är förkylningen nästan borta. Det ena har alltså lett till det andra.

Igår ösregnade det hela dagen och jag satte inte min fot utanför dörren. Det enda jag gjorde var att öppna dörren och sätta ut en fot för att kunna kolla om jag hade fått någon post. Att vara inne hela dagen tycker jag inte om men jag kunde inte förmå mig att gå ut och bli blöt och kall. Idag har det blåst halv storm ute och det har varit blygsamma 13 grader varmt. Inte lockande att gå ut då heller. Men jag har varit och handlat lite.

I morgon blir en bättre dag…

15 juli 2013

Träning och symptom

Sedan snart två veckor tillbaka har jag börjat föra dagbok över den träning jag gör och vilka symptom från min MS jag märker av. Vissa symptom eller rättare sagt skador har jag hela tiden medan vissa andra symptom kommer och går lite. Nu när jag sitter här och skriver om det kommer jag på att jag kanske även borde skriva ner hur mitt humör är. Till exempel om jag känner mig glad, ledsen, arg, stressad och liknade. För mig är det så att hur jag mår rent psykiskt till viss del påverkar hur jag känner mig i kroppen.

Vädret har nog också med saken att göra eftersom min sinnesstämning påverkas ganska mycket av vädret. Jag har tänkt på att föra den här typen av dagbok tidigare men det har liksom inte blivit av förr. Största anledningen till att jag börjat göra det är för att få bättre koll på hur jag känner mig dag för dag. Det är ofta så att under de bättre dagarna tycker jag att det nästan ”alltid” är ganska bra och under de sämre dagarna tycker jag att jag ”aldrig” känner mig bra. Vi får väl se om jag lyckas hålla fast vid min nya vana att föra dagbok.

14 juli 2013

Har blivit avvand

Nu har jag varit borta från jobbet så länge att jag nästan har glömt att jag har semester sedan en vecka tillbaka. Den ena dagen har varit har ju mer eller mindre varit den andra lik under två månader så det är kanske inte så konstigt. I år har jag för ovanlighetens skull inte alls sett fram emot min semester. Jag förstår att det kan låta konstigt men så är det.

Men har jag inte sett fram emot semestern så ser jag inte heller fram emot att börja jobba igen. Det är konstigt hur snabbt man blir van vid att bara vara hemma och att inte jobba. Största anledningen till att jag inte ser fram emot att börja jobba igen är att jag vet att det första jag ska göra är att gå igenom tio veckors mejl. Det är verkligen inte något jag ser fram emot.

Inte heller ser jag fram emot att behöva ställa väckaren och att stiga upp flera timmar tidigare än jag varit van vid. Men den dagen den sorgen. Jag har två veckors ledighet kvar. Fast med tanke på hur fort tiden har gått när jag varit hemma är två veckor ingenting. Hur som helst ska jag bara jobba två veckor innan jag ska åka iväg på rehab under två veckor.

De första dagarna kommer att bli tunga att jobba och jag hinner nog knappt vänja mig innan jag ska vara borta från jobbet igen. I år behöver jag rehabiliteringen bättre än jag gjort på länge eftersom jag har varit i extrem stillhet under en lång tid. Jag hann inte börja träna något innan förkylningen slog till. Men jag får se det positiva. Jag borde märka extra stor effekt efter årets rehab…

12 juli 2013

Flera dagar

Det har gått flera dagar sedan jag skrev något senast och det beror i sin tur på att jag har haft besök under flera dagar. I söndags kom min bror hit och han stannade till onsdag eftermiddag. Under tiden han var här hjälpte han mig med en del saker som jag inte klarar av att göra själv. Bland annat tvättade och vaxade han min bil så nu är den så ren och fin som den inte varit sedan förra gången han tog hand om den. Vilken tur jag har som ha en så snäll och hjälpsam bror.

Ungefär en timme innan min bror åkte kom både sonen och hans familj hit och även min dotter var med. Det var förstås roligt att träffa barnbarnen igen och dottern har jag inte träffat sedan jul så det var extra roligt att träffa henne igen. Min andra omgång gäster stannade bara en natt innan de reste vidare mot samma mål som min bror. Hela gänget är nu i min pappas stuga. Precis som förra året låter jag bli att åka dit samtidigt som alla andra är där. Jag orkar helt enkelt inte med att det är så många människor samtidigt på så liten yta.

Igår kväll satt jag för mig själv i soffan och slappade hela kvällen. Det gick ingen nöd på mig utan det var ganska skönt att vara helt själv en kväll. Både igår och idag har jag kört en maskin med tvätt och det är verkligen underbart att ha en alldeles egen tvättmaskin igen. Nackdelen är förstås att jag måste hänga allt på tork i lägenheten men jag lovar att nackdelen är betydligt mindre än fördelen. För övrigt har min förkylning inte gett med sig än. Har aldrig varit med om en envis förkylning tidigare!

En av mina orkidéer står i blom nu

5 juli 2013

Tystnad

En bild av tystnad
De senaste dagarna har jag reflekterat en hel del över det här med tystnad och ljud. Det är förstås sällan det är helt tyst omkring en. Som regel finns det en del bakgrundsljud som man inte kan påverka så mycket. Men det finns trots allt en hel del man kan påverka. Jag har för vana att sätta på radion så fort jag stiger upp och sedan står den på ända tills jag sätter på teven. Den står i sin tur på till jag går och lägger mig. Så är det vare sig jag tittar eller inte. Ljudet från radio eller tv fungerar alltså som ett sorts sällskap för mig. 
Under den senaste tiden har det dock hänt något. Allt oftare har jag haft på radion under tiden jag ätit min frukost och sedan har jag stängt av den. Mitt nya beteende förvånar mig lite hur konstigt det än kan låta. Det är av den anledningen jag har tänkt lite extra på det här. Tidigare tyckte jag att den relativa tystnaden var jobbig men nu tycker jag istället att det är otroligt skönt. Exakt vad som är anledningen till att jag ändrat mig så totalt är jag inte helt säker på men jag har en liten misstanke om varför. 
Under dessa veckor när jag varit hemma och varit sjukskriven har jag tagit mig tid att meditera lite varje dag och jag tror att det kanske är min dagliga meditation som är anledningen. Jag kan ha fel men jag tror att meditationen har lugnat ner mitt sinne så att jag inte längre behöver detta ständiga brus av radio eller tv omkring mig. Den ljudkuliss jag omgett mig med i åratal har på ett sätt hjälpt mitt sinne att hålla tyst. Nu har mitt mentala ”pladder” lugnat ner sig och därför behöver jag inte andra ljud för att tysta ner det.
Låter det flummigt?

3 juli 2013

Så eländig

Den förkylning jag drabbats av hör till en av de värsta jag har varit med om. Jag känner mig så eländig så jag tror knappt det är sant. Min ambition att försöka träna upp mig har jag fått lägga på hyllan. Det finns inga planer att jag klarar av mer än det allra mest nödvändiga just nu. Till och med det är nästan övermäktigt.  Med tanke på hur många dagar som gått sedan min förkylning började borde jag ha börjat bli bättre vid det här laget men så är det inte. Jag brukar försöka hålla modet uppe men nu är det väldigt svårt att göra det.

Det är som om allt bara staplas på vartannat och jag har verkligen hamnat i en ond cirkel. Att det skulle bli jobbigt efter min operation hade jag räknat med så det var först efter noggrant övervägande jag bestämde mig för att genomföra den. Tro inte att det är så att jag ångrar mig för det är det inte. Jag kunde bara inte föreställa mig att det skulle bli här jobbigt. Men det är klart. Man tar inte precis med i beräkningen att man ska åka på tidernas förkylning som ska kullkasta allt man tänkt sig. Men, men, det är bara att ta dagen som den kommer.

Det kommer säkert bättre dagar…