Sömnen

Från tid till annan är det svårt att hitta något positivt att fokusera på när man lever med en kronisk sjukdom som gör sig påmind hela tiden och i allt man gör. Kylan och snön som hör vintern till gör att livet känns extra tungt under denna årstid. Under den gångna helgen har solen inte haft lust att visa sig ens en sekund och det har varit riktigt gråvitt och tris ute. I fredags när jag gick hem från jobbet blåste det fruktansvärt kall och på lördagen när jag öppnade ytterdörren var det en mindre snödriva utanför dörren. Jag hade ärligt talat mest lust att krypa ner under täcket och sova igen. Då kom jag att tänka på att jag har en evinnerlig tur som inte har några problem med sömnen. Ibland kan jag vakna och behöva gå på toa men för det mesta sover jag som en stock.

Under perioder av mitt liv har jag haft otroligt svårt att somna och månaderna innan min MS bröt ut med full kraft hade jag enorma sömnproblem. Kunde ligga vaken i timmar innan jag somnade och vaknade ofta mitt i natten och hade svårt att somna om. Sömnproblemen hängde förmodligen ihop med att jag levde under stor stress och som jag tidigare berättat om vaknade jag med bortdomnade fötter en morgon. Från den dagen har mitt liv aldrig blivit detsamma igen. Det är inte mindre än 24 år och en vecka sedan den dagen. Det känns inte riktigt som om det är SÅ länge sedan. Tänk vad tiden går. Nåja, det är bara att ta livet som det kommer och jag är trots allt oändligt tacksam över att jag inte har några problem med sömnen…