Sakta framåt

Tänk att det redan gått en vecka sedan jag skrev något sist. Det har varit lite tunnsått med inlägg från min under senare tid men det är säkert inte många som saknar mig. Jag har fortfarande inte kommit i ordning helt i min nya lägenhet och med den här hastigheten kommer det nog att dröja ett bra tag innan allt är klart. Men det går trots allt sakta framåt. Min ork räcker inte på det sätt jag vill men sjukdomen har lärt mig att bli mer tålmodig. Jag har helt enkelt tvingats bli mer tålmodig. Skulle jag vara lika otålig nu som jag var tidigare skulle nog livet bli helt ohållbart. Det är så sant som det är sagt att det inte finns något ont som inte för något gott med sig.

I övrigt kan jag berätta att jag omedelbart kände mig hemmastadd i nya lägenheten. Planlösningen är exakt likadan som i den förra så det känns mest bara som om jag fått nya tapeter och sen har jag två garderober mer än jag hade i förra lägenheten. De två extra garderoberna står i hallen och att få användning för dem har jag inga problem med. Nu blir det mindre trångt i mina andra skåp vilket inte är helt fel. Det är helt underbart att äntligen bo på markplanet. Nu är det inte det minsta tungt att bära in det jag har handlat. Jag är så glad över att jag har flyttat!