Det sista halvåret innan jag började använda LDN, Low Dose
Naltroxen, hade jag dagligen en alldeles otroligt jobbig värk i mina ben. När
jag vaknade på morgonen var allt normalt men någon gång under dagen kom värken
smygande och den satt i ända till jag somnade. Ibland började värken redan mitt
på dagen och ibland kom den först på kvällen men jag hade daglig värk under en
lång tid. Vissa gånger var det så illa att jag till och med sa ” jag står inte
ut!” högt för mig själv. Fy fasen vilken jobbig tid. Redan efter fyra dagar med
LDN var värken som bortblåst och det var fantastiskt underbart!
Även om jag minns den jobbiga värken hade jag glömt bort hur
jobbigt ont det egentligen var. Igår kväll blev jag påmind om det. Helt utan
vidare dök värken upp från tomma intet i förrgår kväll och det var så jobbigt. När
jag vaknade igår var allt som vanligt igen och jag har inte känt något av det
onda sedan dess. Jag förstår inte varför jag fick värk på fredag kväll och det
behöver jag inte veta heller. Det fick mig dock att skänka en extra tanke på
hur tacksam jag är över att ha sluppit värk under mer än två års tid.
Visst är det konstigt att man minns något men ändå inte
minns hur det var?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar