Hur seg som helst

I måndags påbörjade jag min efterlängtade rehab-vistelse. Första dagen gick åt till inskrivning och träff med sjukgymnasten. Jag fick berätta vad jag vill lägga fokus på då det gäller min träning och hon skulle fixa ett träningsprogram till mig. Jag hann även med ett läkarbesök som inte har med min MS att göra. Mycket mer blev det inte den dagen. Jag fick låna en stor kudde från sjukgymnastiken så att jag kan ligga med benen i högläge när jag vilar.

Innan middagen lade jag mig på sängen med benen på kudden. Där låg jag och halvslumrade tills det var dags för middag. Efter middagen gick jag och lade mig på sängen igen. Efter den tidiga morgonen och bussresan var jag hur trött som helt. Låg där och tittade lite på tv några timmar. Redan vid halv nio gjorde jag mig klar för natten och kröp ner under täcket och det tog inte lång stund innan jag somnade. Att jag sover så tidigt hör verkligen inte till vanligheterna.

Igår vad dagen fylld av diverse träning. Jag orkade inte mycket utan kände mig mest som en hundraårig i kroppen. Att jag varit fysiskt inaktiv under en lång tid märktes väl. När sjukgymnasten gick igenom träningsprogramet med mig påpekade hon gång på gång att jag skulle ta det lugnt. Det behövde hon egentligen inte tala om för mig. Kroppen visade med tydlighet att jag var tvungen att ta det lugnt. När dagen på rehab var över bytte jag om och åkte med första bästa buss till stan.

Innan jag var "hemma" på hotellet igen var jag helt slutkörd. Hade jag inte haft en krycka med mig skulle jag inte ha fixat att gå från bussen till mitt rum. Sedan blev det ännu en kväll fylld av vila på sängen. Jag sov som en stock även min andra natt. På morgonen gjorde jag ett gympa-pass i varmvattenbassängen. Resten av dagen har jag känt mig otroligt seg i kroppen. Om det beror på gårdagen eller om det beror på varmvattnet i bassängen vet jag inte. I morgon hoppar jag över vattengympan men jag ska testa igen på fredag.

Eftersom jag tycker det är enklare att skriva på en dator än på en iPad så tog jag med mig min lilla bärbara för att skriva på bloggen. Tyvärr visade det sig att datorn var hur seg som helst så jag fick ge upp försöket att skriva på den. Så här sitter jag nu och skriver ett inlägg på min iPad. Tur att jag har den!