Det viktigaste

Resandet den senaste tiden har tagit en hel del på mig och nu känner jag mig ganska utsliten. Det är bara drygt en vecka sedan jag kom hem från min utlandsresa och under helgen som gick var jag i Umeå för att vara med på mitt barnbarns namnceremoni. Jag åkte iväg på fredag eftermiddag och reste hem igen i söndags. När jag kom hem var klockan 23.40 och då var jag rejält trött. Som tur var hade jag en semesterdag igår eftersom jag från början hade planerat att resa hem först igår men ändrade mig och åkte redan på söndagen. Det kommer att dröja innan jag reser bort nästa gång. Nu behöver jag vara hemma ett tag och försöka komma i fas igen.

Under de senaste veckorna har det blivit en del fuskande med maten. Det har varit hopplöst att undvika att få i sig gluten och jag har mina funderingar på om det kan vara en bidragande orsak till att jag känner mig sämre i kroppen nu än jag gjort på ett bra tag. Någon träning att tala om har jag inte gjort på evigheter och det gör säkert också sitt till. Sen är det även så att jag har använt mina krafter till bristningsgränsen under drygt en vecka. Ser jag på det hela sammantaget så är det nog inte så konstigt att jag känner mig lite urlakad just nu. Hur som helst skulle jag inte ha velat ha något av det jag gjort ogjort och det är det som är det viktigaste.