3 november 2013

För bra för att vara sant?

Ibland hör man att när något verkar vara för bra för att vara sant så är det för bra för att vara sant. Jag hoppas innerligt att så inte är fallet med det jag tänker berätta om nu. I slutet av sommaren skrev jag ett inlägg om att jag var nyfiken på LDN. Då jag skrev det inlägget hade jag redan bestämt mig för att jag skulle prova LDN. Hur jag skulle lyckas få tag på det var en helt annan sak. Jag läste allt jag kom över och samlade på mig information. Allt för att förbereda mig för den dag då jag skulle försöka få ett recept på detta läkemedel som inte allt för många läkare verkar vara hågade att skriva ut. Jag har bland annat läst på Svenska MS-sällskapets sida och där man skriver ”Sammantaget finns det i dagsläget inte evidensbaserat stöd för att rekommendera LDN som en del av vare sig sjukdomsmodifierande eller symtomlindrande behandling vid MS.”

För att göra en lång historia kort så har jag lyckats få tag på en burk med LDN-kapslar på 4,5 mg. Så jag fick tag på medicinen mycket enklare och fortare än jag hade väntat mig. I fredags var det fyra veckor sedan jag tog min första dos. Jag har läst att man ska börja med en mycket låg dos och sedan öka dosen i långsam takt, detta för att undvika eventuella biverkningar. För att få den låga dosen lade jag en kapsel i en sådan där doseringsspruta man använder för att ge små barn flytande medicin och löste upp den i renat vatten som jag köpte på apoteket. Det var med stor spänning jag tog 0,75 mg den där första kvällen för drygt fyra veckor sedan. Att jag valde att börja en fredag kväll var en säkerhetsåtgärd i fall jag skulle få problem att sova. Det är en av de få biverkningar man kan få.

Några problem med sömnen fick jag inte och allt kändes precis som vanligt under de dagar som följde. På kvällen den fjärde dagen slog det mig att jag inte hade någon värk i mina ben och jag kunde inte komma ihåg om jag haft värk kvällen innan heller. Dagarna gick och värken lyste med sin frånvaro. Jag var så klart helt överlycklig över denna upptäckt. I månader har jag dagligen plågats av värk i benen som närmast kan liknas vid tandvärk. Smärtan är helt förlamande och förtar all ork och lust att göra något. Efter tre veckor med LDN hade jag en liten känning av värken ett par dagar men den var obetydlig mot hur det var tidigare. För en vecka sedan ökade jag dosen till 1,5 mg och på den vägen är det.

Några gånger har jag känt antydan till värk men den har varit svag. Många dagar har jag känt mig ovanligt fylld av energi och jag har haft mer ork än på flera år under de senaste veckorna. I onsdags tänkte jag på att jag inte kände igen mig själv men sanningen är den att jag kände igen mig själv som jag var innan jag blev sjuk. Jag kan inte låta bli att fundera på om det här är för bra för att vara sant. Att så lite kunde göra så mycket hade jag inte ens kunnat drömma om. Visst kan det vara frågan om placeboeffekt men för mig spelar det ingen roll vad som är vad. Hoppas bara innerligt att det här håller i sig och att det inte är för bra för att vara sant!

4 kommentarer:

  1. Hej vännen ! Åh vad glad jag blir för din skull :) vill du förklara mer om ldn va är det för något, hur hjälper den , skriver läkare ut? Osv kram frökenms

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tar nog och skriver ett separat inlägg och försöker ge svar på dina frågor. Vet inte när jag har tid så du får hålla utkik :-)
      Kram

      Radera
  2. Svar
    1. Jag väntade 4-5 veckor mellan varje ökning av dosen och ökade den i väldigt små steg. När jag kom till 3 mg blev jag in i döden trött och backade till 2 mg. Har inte gjort något nytt försök att gå upp i dos utan stannat där och nöjer mig med den effekt jag har.

      Radera