Trögstartad

Ibland blir jag så himla trött på att jag är så trögstartad på morgonen. Jag märkte nog av det här ganska kort tid efter jag fått min diagnos men då var det inte allt för störande. Under de senaste åren har det blivit allt värre. Det tar minst en timme från det jag stiger upp tills mina små grå vaknar till ordentligt. Så länge det är ljust när jag stiger upp går det någorlunda men under mörkaste vintern är det alldeles hopplöst jobbigt. För att det över huvudtaget ska fungera de dagar jag jobbar följer jag alltid samma rutin och om mina cirklar av en eller annan anledning rubbas blir det kaos.

 Det är nog trots allt tur att jag lever ensam så att det inte finns så många störningsmoment här hemma. När jag skriver att det är tur att jag lever ensam så är det förstås inte lika med att jag vill leva ensam. Men nu är det som det är och jag har otroligt svårt att föreställa mig att det skulle kunna vara på något annat sätt än det är just nu. Nåja, det är inte någon mening med att jag ens funderar på den saken som livet ser ut just nu. Jag lever i nuet och tar en dag i sänder.

I morgon är det dags för en ny arbetsvecka och det blir den sista vanliga arbetsveckan på ett tag. Det enda jag gillar riktigt mycket med julen är de extra lediga dagar som den som regel för med sig. Förra julen var jag hemma helt själv och det var andra gången i mitt liv jag hade en sådan jul. Det är inte alls farligt att vara ensam under julen när det är frågan om självvald ensamhet. Jag hade en riktigt skön och avslappnande helg även om den blev en liten aning långtråkig. På fredag kommer min dotter hit och hon ska fira jul med mig och det ser jag verkligen fram emot!