Sakta framåt

Jag blir sakta men säkert bättre i mitt skadade ben och knä. Men det är med betoning på sakta för det går verkligen sakta framåt. Det största framsteget är att jag nu äntligen kan ta mig ut utan att behöva hjälp med att stänga och låsa ytterdörren och det är ett stort steg framåt. De senaste veckorna har jag mer eller mindre känt mig fången i mitt hem och det är inte roligt. Men jag får väl i vanlig ordning försöka se det positiva i det negativa. Vädret har varit uselt så jag skulle hur som helst inte haft lust att tillbringa så mycket tid ute.

Nu kan jag med nöd och näppe ta mig fram några steg med hjälp av en krycka och det är också något positivt. Man känner sig ju en aning mer alert när man kan gå utan rollator. Trots de små framstegen så har jag ganska tråkigt eftersom jag inte kan göra så mycket men jag är som tur är van vid att inte kunna göra så mycket som jag vill. Det värsta just nu är att jag har ganska mycket värk i mitt skadade ben och värken är som värst när jag ska sova. Antagligen beror det på att den lilla träning jag gör för att komma igång igen.

Trevlig helg på er alla!