Välbehövlig

Jag tog kompledigt de få timmar jag skulle ha jobbat igår och har på grund av det en riktig långhelg den här helgen. Idag är det min tredje lediga dag och två dagar återstår innan det är dags för mig att jobba igen. Jag har mått riktigt bra onsdag och torsdag men idag vill kroppen inte alls vara med och jag känner mig minst sagt eländig rent kroppsligt. Det är tur att de riktigt dåliga dagarna är så få som de är för annars vet jag inte hur jag skulle stå ut. Just idag tycker jag faktiskt lite synd om mig själv men det går väl över.

Egentligen hade jag tänkt mig att jag kanske skulle få något gjort här hemma idag men det kan jag glömma. Med åren har jag blivit så pass förståndig att jag har börjat lyssna på kroppen och vill den inte så vill den inte. Den tid då jag tvingade mig att göra det jag inte orkar är en gång för alla förbi. Min långa ledighet är välbehövlig och jag tillåter mig att vila.

Igår var jag betydligt mer aktiv om än jag inte direkt utförde några stordåd. Kvällen tillbringade jag hos en väninna och vi åt en god trerätters middag tillsammans. Vi höll till hemma hos henne och det innebar ytterst lite jobb för min del. Förutom att jag inte behövde göra så mycket före middagen var min diskbänk helt fri från disk när jag steg upp idag. Vi drack visserligen vin till maten men kvällen blev inte sen så det finns ingen annan anledning till dagens mående annat än den oberäkneliga sjukdomen som bor i min kropp.

Hoppas din första maj varit bättre än min!