Följde min känsla

Eftersom jag bor en trappa upp har jag stått i bostadskö i flera år för att få en lägenhet på markplanet i samma hus där jag bor. En trappa låter inte mycket för den som inte har problem med benen men för mig är de där stegen upp till lägenheten ganska jobbiga. Sedan jag fick bostadsanpassning i våras och numera har en egen tvättmaskin har livet blivit betydligt enklare men vissa dagar är det otroligt tungt att gå upp för trappen. Extra tungt är det när jag har varit och handlat och ska bära mina matvaror.

Då och då tänker jag på hur skönt det skulle vara att flytta ner och senast jag tänkte den tanken var dagen före nyårsafton. Strax före lunch den dagen fick jag ett samtal från bostadsförmedlingen och ett erbjudande om att byta lägenhet. Jag blev jätteglad men sa att jag ville titta på lägenheten innan jag bestämde mig. Egentligen vill jag inte flytta från min kära lägenhet men om det inte sker ett mirakel så förstår jag att jag förr eller senare måste flytta vare sig jag vill eller inte. Dessutom är det inte ofta det kommer loss någon tvåa på markplanet. På nyårsaftonen var jag och tittade på lägenheten. Tyvärr blev det inte som jag hade tänkt mig. Nästan direkt jag klev in genom ytterdörren kände jag att jag inte hade lust att flytta dit och jag blev förvånad över min reaktion.

Under dagarna som gått har jag vägt för och emot. Jag vill flytta men jag vill inte flytta, jag vill flytta men jag vill inte flytta och så vidare. Inte alls något trevligt dilemma med tanke på att jag har väntat i flera år på en lägenhet i markplanet. Jag har pratat med än den en än den andra om mina funderingar i hopp om att komma till rätt beslut. Igår kväll bestämde jag mig slutligen för att tacka nej till lägenheten och idag ringde jag hyresvärden och meddelade mitt beslut. Jag följde min känsla och fortsätter att vänta…