Jag har alltid varit förfärligt morgontrött och den bästa dagen på året är nog den första dagen vi återgår till normaltid igen. Tror att jag egentligen har ett inre dygn som är 25 eller 26 timmar långt. Många gånger har jag tänkt på att det skulle vara intressant att prova att leva efter den inre klockan och se vilken dygnsrytm som egentligen är den rätta för mig. Jag har faktiskt tänkt att jag ska prova göra det den dagen jag inte längre jobbar.
Min morgontrötthet har inte precis blivit enklare att hantera under de senaste åren. Jag är så otroligt seg på morgonen och det tar minst en timme innan min hjärna börjar fungera någorlunda bra. Om segheten har något att göra med min sjukdom vet jag inte. Det är så enkelt att skylla alla ”problem” på sjukdomen och att ”gömma” sig bakom den. För mig har det alltid varit viktigt att inte göra den sjukdom jag råkar ha till en del av min identitet…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar