Dagen bara försvann

När jag kom hem från min resa till sjukhuset i tisdags var jag rejält trött. Naturligtvis hade jag svårt att somna kvällen innan så jag fick mindre sömn än jag behöver. Dagen gick jättebra och allt flöt på som det skulle. När läkarbesöket var avklarat hann jag med att åka in till stan och gå i några affärer. Jag hade ett ärende som var inplanerat. Att köpa en ny telefon. För drygt ett år sedan köpte jag en iPad och nu var det dags att införskaffa en iPhone. Man ”måste” ju bara ha en smartphone numera, eller hur?

Vid sjutiden i tisdags kände jag mig mer död än levande och hade mest lust att sova. Hur det var kom jag fram till att det var lite i tidigaste laget att gå till sängs så jag väntade till nio innan jag gjorde kväll. Som tur var hade jag veckans arbetsfria dag igår och det är den dagen som bara försvann för mig. I vanlig ordning hade jag en lugn och skön morgon utan stress. Men sedan gick allt i ett.

På eftermiddagen hade jag tid hos frissan. Sen var jag och handlade. Lagade mat som tog lång tid och sedan grejade jag på med min nya telefon. Lade in telefonnummer från gamla telefonen och laddade ner några appar. Innan jag visste ordet av var dagen slut. Tänkt om dygnet vore lite längre. Två timmar extra varje dag skulle vara perfekt för mig. Hade jag det skulle jag sova en av de timmarna och ha en timme mer att vara vaken.

Tänk så perfekt det skulle vara!