Längsta promenaden

Idag har jag tagit den längsta promenaden på länge. Jag gick säkert 500 meter. Hade jag inte gått med rollatorn som jag lånat skulle jag inte ha klarat av det. Efter den ”långa” promenaden var jag helt slut. Snacka om att jag känner mig lastgammal. Inte för att jag kunnat gå särskilt långa sträckor tidigare men jag har inte blivit så slut av det. Men med tanke på att jag knappt gått något alls på ganska länge så ska jag väl inte ha för höga krav på mig själv.

Jag saknar den tid då jag kunde gå långt. Men nu är det som det är. Skulle det inte ske ett under så kommer jag aldrig mer att kunna gå långa promenader. Även om jag skulle vilja tro på under så gör jag inte det. När jag var ute och gick hade jag med mig min lilla kamera i fall jag skulle se något bra motiv. Visst såg jag bra motiv men jag lyckades inte alls fånga dem. Det var i vilket fall trevligt att titta på blommorna som växte utefter min väg.

Här är några blåklockor…