Idag har jag tagit den längsta
promenaden på länge. Jag gick säkert 500 meter. Hade jag inte gått med
rollatorn som jag lånat skulle jag inte ha klarat av det. Efter den ”långa”
promenaden var jag helt slut. Snacka om att jag känner mig lastgammal. Inte för
att jag kunnat gå särskilt långa sträckor tidigare men jag har inte blivit så
slut av det. Men med tanke på att jag knappt gått något alls på ganska länge så
ska jag väl inte ha för höga krav på mig själv.
Jag saknar den tid då jag kunde gå
långt. Men nu är det som det är. Skulle det inte ske ett under så kommer jag
aldrig mer att kunna gå långa promenader. Även om jag skulle vilja tro på under
så gör jag inte det. När jag var ute och gick hade jag med mig min lilla kamera
i fall jag skulle se något bra motiv. Visst såg jag bra motiv men jag lyckades
inte alls fånga dem. Det var i vilket fall trevligt att titta på blommorna som
växte utefter min väg.
Här är några blåklockor…
trist när inte kroppen vill "hänga " med riktigt
SvaraRaderaMen du kom ut :)
Hoppas du kryat på dig från förkylningen
Förkylningen har jag kvar men jag är som tur är fortfarande sjukskriven :-)
Radera500 m är bättre än ingenting....
SvaraRaderaSkapa små del mål och va snäll mot dig själv ;)
Kram
Idag gick jag bara till Apoteket och hem igen. Det blev två promenader fast sammanlagt en ännu kortare sträcka än igår. Förkylningen gör orken än sämre. Känner mig ungefär dom en 150-åring med dålig kondition ;-)
RaderaKram