Nu har jag jobbat två veckor efter min semester och nu ska jag vara ”ledig” från jobbet i två veckor. Jag är inte ledig i vanlig bemärkelse eftersom jag ska i väg på den årliga rehabilitering jag brukar få göra. Ingen kan ana hur tacksam jag är över att få göra det. Under många år har det varit en räddning för mig att få dessa två veckor av träning och vila. Varje år brukar jag känna mig i alldeles ovanligt eländig form veckorna innan jag ska iväg. Samma sak det här året. Det är precis i rätt tid. Jag behöver verkligen det här just nu.
Idag sa jag till en kollega på jobbet att jag funderar på om det kan vara lite psykiskt betingat att jag känner mig i så dålig fysisk form när jag vet att jag snart ska på rehab. Just nu skulle jag ha lust att krypa ur mitt eget skinn. Jag har en otroligt obehaglig känsla i mina ben och fötter och benen värker som bara den. Två veckors träning kommer nog att göra susen för mig. När jag kom hem från jobbet idag var jag helt slut. Det beror mest på att jag jobbat väldigt intensivt under veckan som gått och när jag väl kom hem kunde jag pusta ut.
För helgen som kommer har jag inga större planer. I morgon ska jag tvätta och plocka fram resväskan och börja packa lite. Söndagen kommer att gå åt till att göra allt jag behöver göra innan jag åker. Jag har permission under nästa helg och kan åka hem över helgen men jag har bestämt mig för att inte göra det den här gången. Så när jag väl åker blir jag borta i nästan två veckor. Jag måste tänka på att det jag tar med ska räcka i två veckor. Min lilla dator ska självklart med. Inte kan jag klara mig utan dator så lång tid.
Beroende? Jag är nog det…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar