Tålamod är det som gäller

Efter den tredje veckan med Fampyra känner jag mig inte lika euforiskt glad som jag gjorde efter den andra veckan med medicinen. Under denna tredje vecka har stelheten i vänster vad delvis kommit tillbaka. Jag har även haft mer värk i benen än förra veckan. Gångförmågan är inte heller lika bra. Jag är lite besviken över att jag inte alls har haft lika stora positiva effekter den här veckan. Det kan ju vara så att det jag var med om förra veckan var en placeboeffekt. Eller så kan det vara så att det blir bättre igen. Jag vet inte.

Hur det än är så har jag bestämt mig för att fortsätta fyra veckor till även om det är frågan om lite väl mycket pengar. Jag känner mig trots allt bättre än jag gjorde innan jag började medicineringen. Det enda jag kan göra är att hålla tummarna för att det bli bättre igen. Hoppas, hoppas, hoppas…

Första dagen på arbetsveckan har inte alls varit bra. Flera timmar har gått åt till datorstrul så jag har inte alls kunnat göra det jag skulle göra idag. I lördags morse var det strömavbrott och det är tydligen det som har ställt till det. Våra IT-tekniker har fått jobba häcken av sig idag för att försöka lösa problemen. Det är helt otroligt så beroende vi är av datorerna för att kunna utföra våra arbetsuppgifter. Blir det problem där är det inte mycket som blir gjort. Men det är ingen idé att hetsa upp sig för den saken. Tålamod är det som gäller…