23 oktober 2012

Om kyla

Att jag inte gillar kyla är ingen hemlighet. Jag har varit frusen av mig så långt tillbaka jag kan minnas. I händer och fötter har det alltid varit extra illa. De skor som kan hålla mina fötter varma existerar nog inte. Sedan jag min MS debuterade är jag nästan alltid kall om fötterna. Det jobbigaste är att den kyla jag känner i mina fötter är en sorts brännande kyla. De senaste åren då jag varit på varmare breddgrader har det känts helt fantasiskt att inte vara kall om fötterna på en hel vecka.

 Jag blev ganska förvånad när jag i början av min sjukdom fick höra att de flesta som har MS är känsliga för värme och brukar må bättre av kyla. Än har jag inte märkt av att det är så. Fast här där jag bor är det i och för sig ytterst sällan någon värme att tala om. Om jag fryser brukar det bli så att jag knappt kan gå. Det är mycket besvärande och något liknade har jag aldrig känt när det är varmt. I varmare klimat känner jag mig mjukare i kroppen och har lättare för att gå.

Att jag skriver om kyla just idag beror på att jag hörde ett inslag på P4 idag som bland annat handlade om kyla. Eftersom jag var på jobbet lyssnade jag bara med ett halvt öra men jag uppfattade ändå något som jag tyckte var väldigt intressant. De allra flesta tycker det är mycket kallare när det är någon minusgrad på hösten än när det är det på våren. Kyla är något man måste vänja sig vid. Att bli van vid kyla tar 8-10 dagar och då måste man vara ute så länge som 8 timmar per dag.

Där är förklaringen till att jag aldrig blir van vid kyla. Så mycket är jag aldrig ute när det är kallt. Men det är ju klart att likväl som man kan vänja sig vid värme så kan man vänja sig vid kyla. Det är ju fullständigt logiskt. Ändå har jag aldrig ens tänkt den tanken utan bara konstaterat att jag aldrig kommer att vänja mig vid kyla. Alltså är det bara att ta det som det är och klä sig de gånger man går ut. En annan sak de sa i inslaget jag hörde var att kyla dämpar immunförsvaret. Det är av den anledningen man oftare blir förkyld under den kalla årstiden.

Inne är det i alla fall varmt och skönt!

6 kommentarer:

  1. Jag fryser oerhört när det är kallt gör ont i händer och fötter, blir avdomnade och är det för varmt då är jag varm som ett lokomotiv:)svårt att reglera värme och kyla. Lagom är bäst helt enkelt:).
    Kramar om dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt i att lagom är bäst :-)Jag har nog lite samma "problem" som du skillnaden är bara att jag ytterst sällan råkat ut för att det är för varmt. Mellan 25 och 28 grader är perfekt för mig.
      Kram

      Radera
  2. Jag kan inte annat än att hålla med messan att lagomt är bäst. Jag är blir som en pinne när det är kallt ute,och blir det för varmt känns det som hjärnan kokar. Jag fick också höra att MS sjuka kan vara känslig värme,men för mig är det tvärtom. Jag mår bättre på sommaren än vintern.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag mår också bättre på sommaren än på vintern...

      Radera
  3. Här är en till som är väldigt frusen av sig. Vi får hoppas vintern går fort! ;)

    SvaraRadera