Vill inte!

Varannan dag tar jag min bromsmedicin mot MS och det har jag gjort i väldigt många år. Fast ibland händer det förstås att jag fuskar och glömmer ta sprutan eller hoppar över den medvetet. Igår var det dags för en spruta. När jag satt i soffan och höll sprutan med den färdiga lösningen i min hand kom det vanliga motståndet över mig. Jag tittade på sprutan och hela mitt väsen protesterade högljutt. ”Vill inte!” var det enda jag tänkte och jag lade ner sprutan på bordet igen. Satt och tittade på den en stund medan jag intalade mig själv att jag ”måste” ta den. Till sist greppade jag sprutan igen och stack in den på mitt högra lår. När jag drog ut nålen pustade jag ut. Än en gång hade jag lyckats övervinna mitt motstånd.

Så här har jag det alltså varannan kväll. Vissa gånger går det hyfsat bra men andra gånger är det lika otroligt övermäktigt jobbigt som det var igår kväll. När jag började med mina sprutor tyckte jag det var hemskt att sticka en nål i mig själv och spruta i ett läkemedel men efter ett ta gick det bättre. Under de senaste åren har det blivit allt svårare för mig att ta sprutorna och jag kommer inte att klara av det länge till. Hoppas innerligt att jag kan få en broms i tablettform men jag är rädd att jag inte kommer att få det. Min sjukdom har gått över i en sekundärprogressiv form och för den formen finns ingenting annat än den medicin jag använder. Så är det nu men det ändrar sig förhoppningsvis snart. Jag kan i vilket fall inte fortsätta så här.

Nu till något helt annat. För ovanlighetens skull har jag inte varit ut idag. En liten sväng ut på balkongen och på loftgången räknar jag inte som att gå ut. Under dagen har jag ägnat min ork och energi till att städa lite här hemma. Inte något betungande men jag har dammtorkat lite och plockat undan sådant som ligger framme och skräpar. Senare i kväll kommer min bror och hans dotter hit. Min bror har varit här många gånger men det är första gången min brorsdotter kommer hit. Det mesta av det jag har tänkt göra är gjort men några småsaker återstår. I vanlig ordning varvar jag korta stunder av aktivitet med lite längre stunder av vila. Kunde jag välja skulle det vara tvärt om. Men jag måste låta kroppen bestämma…

Min pelargonia på balkongen