Oron var obefogad

Igår var den dagen jag har väntat på ganska länge. Då fick jag min första dos Mabthera. Ända sedan det blev klart att jag blivit ”godkänd” för att få den behandlingen har jag varit fast besluten om att ta den. Trots det har jag känt mig en aning orolig för eventuella negativa reaktioner. Min oro var obefogad. Då jag har ganska långt till sjukhuset och skulle vara där redan klockan åtta igår morse åkte jag redan på tisdag kväll och tillbringade natten på sjukhusets patienthotell. Jag sov riktigt bra trots att det var första natten på ett nytt ställe. Det kan ju bli si och så med sömnen sådana gånger.

När jag kom in på neurologmottagningen togs jag emot av den MS-sköterska jag pratat med flera gånger i telefon och det var trevligt att få ett ansikte till rösten. Jag fick gå in i rummet där jag skulle få infusionen och satte mig tillrätta i stolen där jag skulle sitta. Efter det fick jag träffa min neurolog som undrade om jag hade några funderingar omkring min behandling. Jag fick även skriva under ett papper om att jag tagit del av information om Mabthera. Sedan satte sköterskan en kanyl i armen och jag fick både alvedon, kortison och tavegyl som premedicinering.

Efter ett tags väntan var det så dags att starta. En gång varje kvart kollades blodtrycket och allt såg helt normalt ut. Hastigheten på droppet skulle ökas successivt och några minuter efter första ökningen kände jag något som närmast kan beskrivas som en våg av febervärk som sköljde över mig. Den lite obehagliga känslan var väldigt kortvarig. Några minuter efter andra ökningen kom en ny likadan våg över mig och sedan började det klia lite i halsen och jag hostade lite. Den här gången ringde jag på klockan eftersom det jag kände i halsen var väldigt obehagligt.

Droppet stängdes av och sköterskan gick för att prata med neurologen. Det gjordes ett uppehåll på ungefär 20 minuter och jag fick veta att det jag känt i halsen inte var någon allergisk reaktion utan är något som kan uppträda. Sedan startades droppet igen på en lägre hastighet. Efter avbrottet fick jag inga fler känningar vid ökningarna av hastigheten. Allt kändes helt normalt resten av tiden. När jag hade fått all medicin fick jag dropp med koksaltlösning och jag fick vara kvar en timme. Hela tiden kollades mitt blodtryck var femtonde minut.

När jag kom hem igår kväll var jag lite trött men efter en god natts sömn har allt varit precis som vanligt idag. Jag hade planerat att vara ledig från jobbet både idag och i morgon men jag ser ingen anledning att vara hemma i morgon eftersom jag mår precis hur bra som helst. Den semesterdag jag skulle använt i morgon kan jag spara till något annat tillfälle. Det har fortsatt att vara lika kallt hela veckan och jag vill avsluta detta inlägg med att visa en bild som jag tog från min balkong vid tolvtiden idag. Så här ser det ut en strålande kall vinterdag hos mig.