Den här helgen har gått precis lika fort som vanligt. I fredags var det helt underbart väder här och när jag gick hem från jobbet tänkte jag att på lördag skulle jag äntligen kunna använda vårjackan och lågskor. Men ack vad jag bedrog mig. När jag vaknade i går morse vräkte snön ner. Det var bara att glömma både vårjackan och lågskorna.
När jag satt i köket för att lösa melodikrysset hade jag ett ljus på bordet och när jag tittade ut på all snö kändes det nästan som om det vore höst igen. Efter krysset pratade jag med en väninna och vi bestämde oss för att träffas för en fika ungefär vid halv ett. Eftersom jag skulle handla tog jag bilen och jag var själaglad att jag fortfarande hade vinterdäck på den.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle ha till middag så jag frågade om väninnan hade lust att gå ut och äta med mig. I vanlig ordning var hon inte svårövertalad så det blev bestämt att vi skulle träffas igen vid sextiden. När vi gick för att äta middag hade det kommit ännu mer snö och det var slaskigt och blött som bara den. Gummistövlar hade inte varit fel.
Vädret har varit grått och trist även idag och vi har varit ut och fikat idag med. Mycket av snön som kom igår har tinat bort under dagen men nu snöar det igen. När jag gick hem från dagens fikastund märkte jag att jag gick ovanligt avslappnat och bra och jag har känt mig ovanligt bra i benen hela dagen. Vädret har inte varit det bästa. Men vad gör väl det?
Härligt härligt att benen är pigga och du njuter av fikastunder och resturangbesök. Jag har en bit kvar till jag känner att jag kan njuta ute bland mycket folk. Jag trivs och allt är bra på den här nivån, men jag hade en väninna här igår som frågade mig om jag skulle föja med henne ut i går kväll. Men det är inget jag kan tacka ja till i detta nu. Kram på dig.
SvaraRaderaDu kommer säkert snart att komma dithän att du klarar av att göra det ska du se :-))
RaderaKram