För ett år sedan

Den här dagen förra året minns jag mycket väl. För ett år sedan var det måndag det här datumet och jag jobbade min första dag efter fem dagars ledighet. Första dagen efter en ledighet är ofta lite jobbig men den här dagen var det värre än vanligt. Inte så att det var mer att göra på jobbet än vanligt. Det var en ganska normal dag. Under hela hösten hade jag känt mig allt mer sliten och flera gånger i veckan var jag så slutkörd när jag kom hem från jobbet att jag grät.

En sådan sak borde få alla varningsklockor att ringa. De hade säkert ringt men jag hade ignorerat dem fullständigt. Innerst inne visste sedan länge att jag jobbade mer än jag orkad. Men tjurig som jag är var jag helt och fullt inställd på att jag skulle jobba så mycket jag kunde så länge jag kunde. Den här dagen förra året tog det tvärstopp. Jag började gråta redan på vägen hem och när jag kom fram till min port sa en röst inom mig att nu får det räcka. I ett slag stod det klart för mig att jag skulle ta död på mig om jag inte gjorde något drastiskt.

När jag kom in i min lägenhet satte jag mig på stolen jag har innanför ytterdörren och tårarna bara rann. Då bestämde jag mig för att jag bara skulle jobba till lunch nästa dag och att jag skulle berätta för min chef och mina närmaste arbetskamrater om hur det låg till. När jag hade gjort det ringde jag vårdcentralen och fick en tid hos en läkare. De dagar som återstod tills jag hade min läkartid jobbade jag bara till lunch och sjukskrev mig resten av dagen.

Så kom dagen för mitt läkarbesök och min tanke var att jag skulle bli halvt sjukskriven en tid och att jag med tiden skulle söka halv sjukersättning. Läkaren jag träffade förstod nog bättre än jag hur illa ställt det var med mig. När jag hade berättat en kortversion av min historia och sa att jag ville bli halvt sjukskriven tittade hon mig stint i ögonen och sa att hon tänkte sjukskriva mig helt i fyra veckor. Min kommentar blev att det är omöjligt för jag har så mycket att göra på jobbet. Då sa hon att det inte var mitt problem.

Då sa jag att det skulle bli otroligt jobbigt för mina arbetskamrater om jag inte skulle jobba. Läkaren skakade bara på huvudet och sa att det inte heller var mitt problem. Sen frågade hon mig om jag inte trodde att jag skulle behöva vila upp mig ordentligt under en tid och jag kunde bara hålla med om att det var så. Men jag sa att jag absolut måste jobba två halva dagar till. När jag hade jobbat den sista av mina två halva arbetsdagar däckade jag fullständigt.

De första dagarna jag var hemma orkade jag inte göra någonting. Det var knappt jag orkade äta. Sedan bestämde jag mig för att jag skulle gå ut en liten tur varje dag och att jag skulle göra ett kort träningsprogram varje dag. Sakta men säkert började jag återhämta mig. När min heltidssjukskrivning var över hade jag kunnat börja jobba som tidigare men jag hade bestämt mig för att inte göra det. Hade jag gjort det hade jag snart varit tillbaka där jag började den 10 januari 2011. Dit vill jag aldrig tillbaka igen. Nu har jag halv sjukersättning.

Min hälsa och mitt liv är viktigare än jobbet…