En kommentar som jag fick av Zandra häromdagen fick mig att tänka på något som hände för många år sedan. Jag var helt sjukskriven drygt ett år efter jag hade fått mitt första skov. När jag till slut började jobba igen jobbade jag bara 25 procent under en ganska lång tid. Efter en tiden gick jag upp till 50 procent och det kändes som om det räckte gott och väl för mig. Den främsta anledningen till att jag inte orkade mer var till största delen den förlamande tröttheten som många som har MS drabbas av.
Jag kommer väl ihåg hur jobbigt det var varje gång en sjukskrivningsperiod led mot sitt slut och jag på nytt skulle träffa en läkare. Jag såg betydligt friskare ut än jag kände mig och jag hade ofta en känsla av att ingen riktigt förstod den enorma trötthet jag ständigt kände av. Tröttheten som helt utan förvarning kunde skölja över mig går nästan inte att beskriva. Man måste uppleva den får att förstå hur det är. Under många år var det just tröttheten som var det som besvärade mig mest.
På den tiden jag var sjukskriven var det inte alls lika hårda regler som det har varit under de senaste åren men då och då kontaktades jag ändå av Försäkringskassan. I januari 1996 blev jag kallad till ett rehabmöte där även min chef skulle delta. På mötet, som var en torsdag, sa tjänstemannen från Försäkringskassan att de hade gjort bedömningen att jag kunde jobba heltid. Jag fick besked om att Försäkringskassan skulle dra in min sjukpenning helt från och med måndag påföljande vecka.
Än i denna dag minns jag chocken över det jag fick höra. Det fanns helt enkelt inga planer att jag skulle orka jobba heltid! Innan mötet var över blev det bestämt att jag skulle gå upp till 75 procent istället för heltid. Även det kändes helt övermäktigt men jag hade inget annat val än att gå upp i tid från veckan efter. I annat fall skulle jag förlora hela min sjukpenning. Efter mötet med Försäkringskassan pratade jag i enrum med min chef en stund. Då minns jag att jag sa till henne att jag inte alls borde vara ledsen över det som hänt. Istället borde jag vara glad.
Jag hade ju blivit friskförklarad…
Tänk om alla verkligen blev friska som försäkringskassan friskförklarar.
SvaraRaderaVad ska vi då med läkare till ?
Förstår att du har fått en annan bedömning efter det.
Själv har jag aldrig haft problem med FK överhuvudtaget mer än att jag velat jobba och komma igång och de har stoppat mig för att jag varit för sjuk.
Det var en förtroendeläkare som hade bedömt mig och FK gick på hans bedömning. Efter ungefär tre veckor på 75 procent var jag helt knäckt och då fick jag gå tillbaka till 50 procent igen. Senare har jag aldrig haft problem med FK...
SvaraRaderaÖnskar dig ett riktigt Gott Nytt År och tackar varmt för dina ord!
SvaraRaderaJag har inte haft det problemet utan det har varit har varit tvärtom...jag har börjat arbeta för tidigt i samband med skov.
Kramar
Jag kämpade hårt för att ta mig tillbaka till jobbet och lyckades jobba 75 procent i tio år. Sen gick det inte längre och nu har jag halv sjukersättning...
SvaraRaderaKram
Grr, morr och fräs för försäkringskassan!
SvaraRaderaDet är enda gången jag haft trassel med F-kassan. Efter det har det aldrig varit några problem :-)
SvaraRaderaUsch jag blir så ledsen å förbannad när jag läser detta, så var det för mig med. F-kassan tyckte jag var frisk å skulle gå från helt sjukskriven till att jobba heltid, tack för den. Vilket bakslag va. Hur gick det för dig sen?
SvaraRaderaKram!
Under senare år verkar det ha varit helt förfärligt för dem som varit sjuka. Jag gick upp i tid ungefär tre veckor och sen jobbade jag 50 procent i ungefär tre och ett halvt år innan jag gick till 75 procent. Nu är det halvtid igen och mer orkar jag inte nu.
SvaraRaderaKram
Ja det är sjukt hur systemet fungerar. Jag själv ska börja att jobba i vår här troligen och jag bävar verkligen för hur det ska gå med arbetstider, försäkringskassan, arbetsförmedling..blää..
SvaraRaderaAng maten; ja mjölkprodukter är svårt! Jag fuskar ofta på helgen när jag är sugen på choklad!! men inte annars, som tur ar!
Det verkar vara många som hamnar i kläm. Jag har turen att ha ett jobb som jag klarar av även om jag bara kan jobba halvtid. Sen är det kanske tur i oturen att man i alla fall har en diagnos. Men fick jag välja skulle jag hellre vara frisk och jobba heltid...
SvaraRadera